fysiskt på hög nivå till överflödig text

Peter Svenzon är en multikonstnär, inte bara koreograf och regissör, utan även upphovsman till musik, ljud och ibland olika former av videomix. Med sin dansgrupp Art of Spectra presenterar han sammansatta uttryck, som han brukar regissera till en stark helhet. I det nya verket Disorder lägger han till text, men den har han faktiskt inte skrivit själv, utan lånat in från den tyske dramatikern Falk Richter och Lars Norén. Jag förstår inspirationen, men tillskottet på scen är inte nödvändigt, talet förtar rentav effekten av dansen. För det är, som alltid i Svenzons verk, rörelserna och de urstarka dansarna som är kärnan i Disorder. Ulriqa Fernqvist är ända sedan starten av Art of Spectra en aldrig sviktande ryggrad i koreografierna och har genom åren varit en drivande förebild för många nya dansare. Här har hon sällskap av Samuel Hall, Elin Hestner Olsson, Michael Kelland och Harlan Rust. Ensemblen utgör en samspelt och kraftfull enhet.
Affischen till Disorder är lysande gul med en uppställning av motsatsord. Axplocket ordning – oordning, jag – du, röra – distraktion, orolighet – frid, ger en hint om innehållet.
Scenen är en tom fyrkant med en mikrofon i ena hörnet och några stolar ute i kanten. Ljud och musik är rytmiskt dunkande mattor, med något stänk av Mozart. Hela rummet ligger i dunkel, men på fondväggen ger Barbacka Sthlm, som ansvarar för scenrummet, plats för projektioner. Monokroma, lysande kvadrater, närbilder av hud och kroppar, porträtt av dansarna och abstrakta bilder växlar.
I starten skär tre ljuskäglor ut plats för lika många dansare. Det åtskilda, isolerade får snart en motpol i tät, pressande kroppskontakt; en dansare trycker hårt en annan mot golvet. Intensiv brottning blir ett återkommande inslag. De viga dansarna gör volter, rusar och kretsar runt varandra, fångar in och kastar både sig själva och andra i luften eller mot golvet. Det är fysisk utväxling på hög nivå. Peter Svenzons typiska cirkel, där dansarna springer runt och snurrande slänger sig mot golvet repeteras effektivt. Både koreografen och dansarna har erfarenheter av streetdansens olika genrer och Svenzon serverar dem på förhöjd, konstnärlig nivå.
Men bland all fart och utåtriktad energi finns också ömma beröringar; en hand mot en kind eller en smekning i nacken. Så växlar Disorder mellan kontraster. Texterna talar om en inre vittrande värld, om ett jag i förvirrat utanförskap, försök att nå andra och om längtan att bli sedd och älskad. Just det vi ser rörelserna uttrycka så väl, jag behöver ingen dansare vid mikrofonen, inget facit.

spelas på turné i landet t o m 27 mars

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson