Barnet i den vuxne

Den härliga expressiva och alltid enormt ekvilibristiske dansaren och koreografen Mark Philip, som tillsammans med Stephanie Thomasen är konstnärliga ledare av Uppercut Danseteater, har nu i bokstavlig betydelse kastat sig in i ett nytt verk med titeln Child. Och kanske är det inte för att den 40-årige Mark Philip här och nu står mitt i livet och är på väg att bli far för första gången, som temat om barn och det barnsliga i den vuxne tränger sig på. Det är i varje fall väldigt många tankar som vädras i Child både om att vara barn och vuxen och fortsatt bevara barnet inom sig.
I den råa fabrikslokalen, Fabrikken for Kunst og Design, sitter publiken runt omkring den fyrkantiga scenen täckt av sand, som ungefär i en sandlåda och där är det på en och samma gång en plats för lekar och slagsmål. Men sanden, lätt att sila mellan fingrarna, ger självklart också associationer till timglas och tidsflödet som aldrig kan hejdas.
Mark Philips starka och smärtsamma barndomsminne om att trilla ner och slå sig i huvudet när han lekte i skogen där han bygger en koja, är föreställningens upptakt. Upplevelsen från skogen och det efterföljande besöket på sjukhuset har sen dess på inget vis satt stopp för Mark Philips fysiska expressivitet.
I Child rör han sig omkring i sanden och gör i närmaste vanvettiga stunts, när han med full kraft slänger sin kropp rakt ner i sanden. Likt en grävskopa kör han ner huvudet i sanden och gräver också helt och hållet ner det, så att det försvinner. Kanske i hopp om att undslippa all världens bekymmer.
I sin programtext kallar Uppercut Danseteater Child för ett nytt soloverk. Men Mark Philip har en mycket stark med- och motspelare på scenen i den enormt starka Clara Alina D’Abadia, som går i fjärde klass på Det Kongelige Teaters Balletskole. Vilken talang. Helt naturligt sitter hon lugnt och tittar på den vuxnes barnsliga beteende. Men hon kan också ge uttryck för en rollfigur som närapå framstår som mer vuxen än den vuxnes gör.
Likt lekande barn bygger både hon och Mark Philip sandslott, och de rasar ihop lika snabbt som drömmar kan gå upp i rök, eller så blir de rått och brutalt förstörda av ren inbördes avundsjuka. Det råder också vackert samspel mellan Clara Alina D’Abadia och Mark Philip när han bär omkring henne som symbol på det barn vi som vuxna alltid har inom oss. Det råder inte bara en inbördes stark kontakt, men också fin precision och timing dem emellan.
När jag ser Child, kommer jag att tänka på när Mark Philip 2012 var en enastående jättebaby i Twins tillsammans med Lukas Larsen. Men jag får även associationer till solot Pilgrim från 2023, där Mark Philip är på upptäcksfärd genom livet medan han dansar i ett badkar.
Som alltid är Mark Philips Child heltigenom konsekvent i sina vildsinta tilltag, bland annat när han vid ett tillfälle har proppat hela munnen full av sand. Så proppar han effektivt igen munnen på den vuxne. Men barnet i gestalt av Clara Alina D’Abadia lyckas väcka honom till liv igen genom att kasta en spann vatten i ansiktet på honom.
Förhoppningsvis lever Child upp igen på andre spelplatser efter de alldeles för få speldagarna på Fabrikken.

Vibeke Wern