Stark laddning av undertryckta känslor på gemensam mark

Hon går före, med bestämda steg, han efter, runt den fyrkantiga scenen på Skånes Dansteater en lång stund, tills de två skakar hand, tar plats på scenen, startar sin duett i den en timme och femton minuter långa Common Ground i koreografi av Anouk van Dijk.
Det är ett verk i diametral motsats till den nederländska koreografens senaste föreställning på Skånes Dansteater Out of the Blue från 2021 som var ett storslaget verk med många dansare och action på scenen. Common Ground (Gemensam mark) sätter istället fokus på rörelsen i sig, i form av en nedtonad, lågmäld föreställning.
Scenografin av Marg Horwell, har en enkel design med viss undertext som fungerar väl tillsammans med Paul Jacksons snygga ljussättning, som snabbt kan byta färg för att ändra stämningen. Jetro Woodwards kompositioner av musik, röster och andra ljud förtätar föreställningen.
Common Ground är ett koreografiskt schackspel med många olika turer och riktningar som vibrerar av undertryckt energi och känslor, och gestaltas med egensinnig komplex koreografi med i det närmaste skoningslöst återhållen kraft.
De två dansarna Samuel Deton och Kat Nakul genomför sin duett – eller duell- om vem som har makten, med små medel, sofistikerat, med många olika uttryck.
Som när de efter halva föreställningen byter från vita till svarta kostymer och stämningen förtätas. Han ställer sig längst bak på scenen med henne bakom sig, hans blick riktad mot publiken, hon kikar fram, vrider sitt huvud bakom hans för att kunna se och bli synlig för publiken, men syns knappast.
Det ser verkligen ut som om mannen har makten över tiden och rummet – just i detta ögonblick.
Men detta varar inte många sekunder eller minuter och någon mening gestaltas relationer, tvåsamhet, identitet och ömhet, för de två befinner sig ju på gemensam mark.
Kanske är det spåren av en osynlig historia om relationer som man dansar fram, något som ligger under föreställningens yta – och alltsammans slutar mycket dramatiskt.
Det är en gåtfull föreställning laddad med skönhet och tvära kast, om världen och människorna, som fördjupar tidens gång. Det är minnesvärt.

Ingela Brovik