Askungen passar fint in på Operaens stora scen

Gregory Dean, som är solodansare i Den Kongelige Ballet, hade i våras 2019 premiär på sin första stora helaftonsbalett i sitt eget kompani, nämligen sagobaletten Akepot (Askungen). Redan under hösten samma år kom hans succéföreställning Blixen, en helaftonsbalett om den danska författaren Karen Blixen, som i likhet med Askungen hade premiär på Gamle Scene.
I våras, när Gregory Dean hade premiär på sin tredje helaftonsbalett, den nostalgiska ganska lättviktiga showbaletten Gotta Dance, satsade Det Kongelige Teater stort och presenterade baletten på Operaens Stora scen. Det gör man nu även med Askungen som just har haft nypremiär på Operaen.
Med Jon Morrells flotta scenografi och Adam Ryes videodesign gör sig Askungen riktigt bra på den stora scenen, och lyckligtvis gör dansarnas mycket tydliga mimik och gestik att de når långt ut över scenkanten. Just mimik och gestik är en viktig del av baletten, som riktar sig till alla från 7 års ålder. Gregory Dean har dessutom valt att ta utgångspunkten ur Charles Perraults barnvänliga 1697 års version av sagan där Askungen till skillnad från i bröderna Grimms senare version, slutligen förlåter sin styvmors och sina syskons onda handlingar. För moralen är, att man kan övervinna allt med godhet.
Det är en mycket fin rollbesättning i nypremiärlaget, som jag såg några dagar efter själva nypremiären. Emma Riis-Kofoed är tekniskt övertygande som Askungen, och lyckas samtidig att fylla rollen med den rätta mjukheten och innerligheten, så att Askungens godhet vackert kommer till uttryck via dansen. Jämfört med Askungen är den elegante Ryan Tomash en motsvarande tekniskt övertygande prins, som ger prov på vackra höga hopp, men även lyckas uttrycka prinsens osäkerhet. Och det glimrar verkligen till mellan Askungen och prinsen när de möts i andra aktens stora balscen.
Maria Bernholdt gestaltar den onda styvmodern väldigt bra och övertygande. Camilla Ruelykke Holst och Wilma Giglo gör det bästa möjliga av de elaka styvsystrarnas klunsiga komik, med höga bensparkar, klumpiga rörelser och brutna kroppslinjer i fin kontrast till den vänliga Askungen.
Stephanie Chen Gundorph bjuder som Den gode fen på raffinerad tåspetsdans i midnattsblå tutu. Hon blir fint flankerad av de fyra väldansande årstidsféerna, Eukene Sagues, Mayo Arii, Tara Schaufuss och Tomoka Kawazoe, som alla har fina solon.
Dramaturgiskt fungerar baletten på det hela taget väl, inklusive prologen, där Askungens familjerelationer presenteras i en bildram med tre olika familjeporträtt. Koreografin, som genomgående är rätt enkel, saknar dock lite mer krydda och variation på några ställen, men de genomgående väl hållna karaktärsteckningarna levandegör ändå baletten. Det gör även Prokofjevs dramatiskt omväxlande balettmusik så att det verkligen är en fröjd att lyssna till den med Det Kongelige Kapel under ledning av Paolo Carignani.

Totalt är det tre olika lag som alternerar i Askungen som spelas till och med den 10 mars.

Länk till recension av premiären på Askungen 2019: https://www.danstidningen.se/2019/03/21/en-ny-men-traditionell-askunge/

Vibeke Wern