Ord och formuleringar som ger makt

Scenografin till föreställningen Underdog på Hipps stora scen är reducerad till en ”vägg” nära scenkanten mot publiken vilket gör scenen mycket smal. På denna vägg finns ett stort foto på den storslagna Öresundsbron mellan Malmö och Köpenhamn, invigd år 2000 efter 1990-talets tuffa år i Malmö, nerläggningar av stora industrier (Kockums med flera) som startade tidigare.
Om Malmös identitet och självbild har stadens författare som Jaques Werup och Torbjörn Flygt med flera skrivit om, liksom Mikael Wiehe med sina sånger, angående omvärldens kritiska blick på staden, om 1970-80-talet, som följs av det deppiga 90-talet med arbetslöshet.
Vid sidan om fotot av bron – symbolisk för bilden av Malmö – finns en affisch om Bo 01-utställningen i Malmö stads nyaste område, som det står ”den första internationella bostadsutställningen i Sverige”. Fotot av bron och affischen av Bo 01-utställningen ger referenser till Erik Borgeke, skådespelare och författare till dramatiseringen av Underdog, när han står framför denna scenografi som ( på sitt sätt) kommenterar hans monolog, som pågår med största möjliga närvaro i en och en halv timme utan paus.
Publiken är helt trollbunden av detta kammarspel där 83 karaktärer blivit till en enda, Johan som växer upp i stadsdelen Borgmästargården, går på Dammfriskolan, har en storasyster och en ensamstående mamma – och en mycket frånvarande pappa som dyker upp, oväntat, och ställer till det.
Det blir en intensiv monolog där Johan berättar och gestaltar sitt liv under 1970- och 80-talet, en svår tid för många arbetare i Malmö, där hans närhet till skolan, stadion med fotbollsmatcher och Malmö FF var viktig.
I boken Underdog som utgör underlaget till själva pjäsen, blir det hela till ”diskbänksrealism” enligt författaren Torbjörn Flygt själv, men på scenen istället en egensinnig kraftfull existentiell berättelse, mellan sorg och humor, med starka känslor och en genial förmåga att gestalta tidsandan, både fysiskt och psykiskt.
Borgekes rollkaraktär visar upp sina drömmar om millennieskiftet och framtiden gentemot sitt trasiga ego och skapar en mångbottnad föreställning, som är både lyhörd, realistisk samtidigt som den befinner sig i nära dialog med publiken.
Orden blir till kropp och själ, orden liksom dansar över den smala scenen där den unge Johans försök att ta sig fram genom tiden och rummet, i Malmö, som då, under 1970-80-talet fortfarande var den stolta arbetarstaden. Den som nu inte längre finns, vilket skapar en melankolisk tomhet.
Den starka berättelsen fastnar hos oss i publiken, som tar med sig allt detta med oss ur teaterrummet, ut i Malmö, vilket blir till ett memento över staden.
Man skulle kunna göra en travesti på Strindberg -där underklasskillen/ Underdog säger till dem som styr Malmö stad: Ni har makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt. Ord som kan förändra världen.

Underdog spelas till och med 16/3.

Ingela Brovik