På välslipad flykt över isvidder

Risp, rasp. Iskall ishall. Skridskornas skenor skär torrt över isens blanka yta. Grågrumsig kyla och dämpat ljus när samtida danskonst för femton skridskoåkare landar i glidflykt i en ishall i en Stockholmsförort. ”Den fria skridskon” är det stolta namnet, Le Patin Libre, på kompaniet från Montréal, Kanada. Många nya och fria tankar och företeelser för scenkonst utgår från Québec, den franskspråkiga delen av Kanada, så som nycirkusen har gjort. Varför just där?
Långt från Disney on Ice, ännu längre från de nervöst korta tävlingsstyckena i konståkning och isdans – när Le Patin Libre sveper i grupp över isen är poängsättning och eventuella missar lika avlägsna som underhållningskonceptet. Om någon skulle råka ramla? Ointressant. Konst låter sig inte fångas i poängsättning.
Glittriga kostymer är också fjärran. Isdansarna bär alla samma enkla kläder; mörka, uppknäppta tröjor och knäbyxor. Från knä till skridsko har dock benvärmarna ett budskap med sin varma röda färg – fågellika.
Murmuraion, fågelflock, heter också verket och glidflykten och en fin och väl genomförd koreografi för isdansarnas armar sätter igång iakttagarens fantasi. Den flygande flockens förmåga att vända i grupp utan att stöta till varandra är ett bärande koreografiskt element. Trettio skridskoskenors isiga scratch i en kurva, i sneda baklänges skär eller i en plötslig vändning blir en dramatisk men torr och stillsam ljudpartner till musikens mumlande väv av dova klanger. Som två hockeylag, men tunna kroppar utan skydd, bara åkande, vingdansande. Luft emellan dem, bara i en sekvens glider de nära varandra och sträcker upp en naken, vinklad arm. Som svanhalsar med spejande huvuden – en vaksam svansjö-klunga.
Abstrakt: här berättas inget annat än bilden av gruppens pulserande liv. Konkret i en annan mening: bara dans, bara rörelse i ett rum – en ishall, lika iskall som saklig. Isdansarna kan inte, som dansare annars kan, uttrycka sig med fötterna. Armar och händer är poesin, fötterna till att åka på, men med fart, broms, gir, tvärstopp med ett ritsch och en solfjäder av snö som utropstecken.
Fria skridskor, fria som fåglarna på himlen. Som, det vet vi, rör sig unisont i ett evigt kretslopp av flytt och flykt, uppbrott, färd och boplats. Förundrade ser vi deras grafiska mönster mot skyarna, lika märklig att se är den svischande, raspande dansen på den rykande kalla isen.

Publicerad i Expressen 10 jan 2024

Margareta Sörenson