Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 03 december 2023

Anslående urtida och nutida rörelseriter

2023-11-17

Fakta:

Namn: While in Battle I’m Free, Never Free to Rest
Koreografi: Hooman Sharifi
Författare: BAM Burcu Sahin, Athena Farrokhzad och Merima Dazdarevic
Ensemble: Cullberg
Plats: Orionteatern, Stockholm
» https://cullberg.com

Kan något vara vilsamt och explosivt på samma gång? Tydligen. Som When in Battle I’m Free, Never Free to Rest. Det börjar så stillsamt med en prolog, där poeterna BAM Burcu Sahin, Athena Farrokhzad och Merima Dazdarevic växelvis läser sin text som börjar: ”Så länge vi stred var vi fria / men fria att vila var vi aldrig/ Och den som inte får vila/ överlever inte striden”.
Publiken i Orionteaterns väldiga verkstadslokal är bänkad runtom den kvadratiska scenen och dansarna tar plats. De är många och ser ut att just kommit från en fikapaus. Vanliga kläder, skjortor, tunikor, rymliga byxor, flätor, hårknutar, lockigt hår, rakt hår. Lika, lika, men alldeles olika. Sakta börjar de dansa, eller dansa? De ormar sig, lyfter armarna, stegar omkring, alltid en och en.
Koreografen Hooman Sharifi kom til Norge när han var 14 år som ensamkommande flykting från Iran, började dansa hiphop men gick vidare och utbildade sig till ”riktig” dansare och tog examen i koreografi vid Oslo Konstakademi. Med tiden blev han konstnärlig ledare för Carte Blanche, Norges nationalkompani för samtidsdans och han har en rad koreografier bakom sig, kända för sin blandning av stilar och folkmusik från olika delar av Iran.
Cullbergs ensemble har kompletterats till imponerande 24 personer med olika dansbakgrund. Sharifis uppfattning att all konst är politisk genomsyrar också detta verk, men på ett stillsamt, tankfullt sätt. Musiken är genomgående folkmusik från olika delar av Iran, och, som vilken vallåt från vilka fäbodar som helst, vemodig, lite monoton och mycket kontemplativ.
Det är en stor satsning för Cullberg, och kanske också en efterlängtad vändpunkt för ett kompani med stolt historia av att röra sig över världens scener och att möta en bred publik. Ingen människa kan säga att de inte förstår detta! Ingen människa, som förmår sitta still i två timmar, kan undgå att börja tänka just på hur olika vi är när vi är som mest lika. Naturligtvis handlar det om nuet, om krigen, om drömmar, om freden. Eller om mardrömmarna som pågår nära och fjärran.
Koreografin är välkomponerad i avsnitt som varierar tempo, rytmik och tryck. Rörelserna växer till en slags urdans som påminner om mänsklighetens allra äldsta bilder av dans, från grottmålningarna. Så lägger sig alla att vila i nerdimmat ljus. Två minuter, tre? De känns otroligt långt, också seendet går ner i vila. Men upp igen, och nu kränger hela ensemblen som på oroligt hav, de formar en utdragen, mäktig klunga diagonalt över scenen. Nej, de dansar själva havet som väller fram och åter, rycker och sliter mot stränder och kajer, ett hav för flyktingbåtar och uppror.
Cullberg har fått ett verk att möta många med; det är stort, starkt, vackert och nyanserar alla utsagor om att höra hemma och höra till. Urdans, världsdans, världsklass.
Recensionen har varit publicerad i Expressen den 16/11.

Föreställningen While in Battle I’m Free, Never Free to Rest ges på Orionteatern till och med 20 november.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser