Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 27 maj 2024

Skottar och sylfider i fin förening

2023-09-06

Fakta:

Namn: Skotsk Symfoni & Sylfiden
Koreografi: Balanchine och Bournonville
Musik: Mendelssohn-Bartholdy resp. Løvenskiold, Dirigent: Martin Yates.
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige Kapel
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, København
» https://kglteater.dk

Det vimlar av skottar och sylfider i Den Kongelige Ballets nya dubbelprogram, som just har inlett den nya säsongen. Först med Balanchines ballet Skotsk Symfoni, som nu för första gången dansas av Den Kongelige Ballet. Därefter med Bournonvilles klassiker Sylfiden, som utspelar sig i Skottland. Och det är verkligen meningsfullt att presentera de två baletterna på samma afton.
Skotsk Symfoni från 1952 till musik av Mendelsohn är nämligen inte. bara inspirerad av Balanchines besök i Edinburgh i 1952 med New York City Ballet, där Balanchine bland annat fick vara med om skotsk militär-tattoo. Baletten är i hög grad även inspirerad av Bournonvilles Sylfiden (1836) och romantikens karakteristiska längtansfulla känslor.
I sin stämningsfulla, men handlingslösa tredelade balett använder Balanchine bara de tre sista delarna av de totalt fyra satserna i Mendelsohns 3:e symfoni, kallad Den skotska symfonin. Balettens första livliga del inleds med åtta män i kilt, som dansar tillsammans med åtta syfid-inspirerade ballerinor i långa romantiska tyllklänningar. Med knallröda tåspetsskor och knästrumpor och kilt av samma slag som männen bär, tar Tara Schaufuss i hopp och snabba steg ledningen som skotsk flicka tillsammans med Balthazar Sénat och Georgi Kapitanski inte bara i stegen, men også i armarna finns inslag av skotsk dans, som ger associationer till reelen i Sylfidens första akt.
Känslan av romantisk längtan sprider sig i andra delens adagio-pas de deux mellan en sylfid-ballerina och hennes partner. Här fick man i premiärlaget se den charmerande Holly Dorger utstråla stoisk ro och styrka i sina fina tåspetssteg, högt lyftade ben och säkra balanser i den mjuka romantiska dansen med Jonathan Chmelensky som elegant partner à la James i Sylfiden.
Det finns uppfinningsrika detaljer i koreografin, bland annat lyckas Holly Dorger att flera gånger av två män lyftas över i armarna på Jonathan Chmelensky. (Ett lyft, som på 1950-talet faktiskt utfördes som ett klart flygande kast med ballerinan). Ömt möts det förälskade paret också kind mot kind och han lägger känslosamt sina armar om hennes axlar.
Till allegro-musiken i sista delen ser vi både Holly Dorger, Jonathan Chmelensky och de åtta sylfiderna samt skotska män i snabba och klassiska romantiska balettsteg, men även i steg med skotska inslag i den fin strukturerade och välregisserade koreografin. Även om Den skotska Symfonin inte är ett av Balanchines stora mästervek, befinner den sig här i helt rätt sammanhang – och kanske det enda möjliga – som denna baletten kan presenteras i.
Michael Melbye har skapat de vackra enkla ganska svagt rosafärgade sylfidinspirerade tyllklänningarna samt de fina skotska kiltkostymerna med gröna jackor. Den skotska stämningen går igen i Melbyes diskreta fondtapet med klipplandskap inspirerat av skotsk natur.
Efter Skotsk Symfoni blev det ett uppskattat återseende av Nikolaj Hübbes mycket romantiska 2020-års instudering av Bournonvilles Sylfiden i scenografi och kostymer av Anja Vang Kragh och Mia Stensgaard. (Se recensionen av 2020 års premiär: www.danstidningen.se/2020/10/29/den-eviga-kampen-mellan-fornuft-och-kansla/)
I titelrollen är den långbenta Stephanie Chen Gundorph vacker och fjärilslätt med fina musikaliska fraseringar i dansen. Sen är hon inte minst intressant för sina skiftande stämningslägen från retlig tonårsattityd till moget allvar.
Som James är Alexander Bozinoff en fin och tekniskt säker dansare som hoppar högt. Men särskilt i första akten saknades i nypremiären lite mer av eftertänksamt djup i hans karakterisering av James inför den mycket expressiva Stephanie Chen Gundorph.
Christina Michanek är som den hämndgiriga häxan Magda intressant i sin framställning av en gammal förskräcklig kvinna med ett ungt inre, och hon skickar iväg särdeles expressiva ögonkast i sitt dramatiska utspel. Camilla Ruelykke Holst gestaltar fint den besvikna Effy, som skulle ha gift sig med James, och den garvade Alexander Stæger är i både i sin dans och mimik glimrande som James rival, Gurn, som till slut blir den som gifter sig med Effy.
I orkesterdiket styrde Martin Yates Det Kongelige Kapel med säker hand i både Mendelssohn-Bartholdys Skotska Symfoni och i Løvenskiolds musik till Sylfiden.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser