Noggrant koreograferad dekonstruktion

Det ser ut som en dekonstruerad koreografi, men nog är den noga koreograferad – ner till synkron andning för dansarna. Anne Teresa de Keersmaeker är ett av de stora namnen från 1980-talets dansboom och har hållit ställningarna sedan dess. Hennes mest kända verk Rosas tanst Rosas, som blev namnet på hennes kompani, var stringent feminism, där väl samstämda kvinnliga dansare på var sin stol bildsatte upplevelsen och verkligheten av de begränsningar som höll och håller kvinnor kvar i ett underläge.
Kanske jag måste acceptera att hon vill gå vidare med den liksom osorterade Exit Above, som hade premiär i maj med titeln Creation 23. Musiken som alltid varit central för henne är också nu det som ger verket en profil och en ram, medan dansen känns sekundär. Meskerem Mees, liten och spröd, flamländsk singer-song-writer sjunger egna texter och egen musik – med tunn men personlig röst håller hon blues-artat samman verket till ett helt. Hon är samtidigt en i dansarkollektivet som går och går och springer och då och då närmar sig dans via skuttande, poserande, omgrupperingar. Dansar gör dock Social Mariotte som inleder verket, vars titel, Exit Above, är en scenanvisning från Shakespeares Stormen. Hans solo under en silvrig, flygande transparent tyg-sky I stark vind kan kanske vara en ledtråd till den gamle barden, någon annan är svår att finna (*). Men han flyger i sin dans, fint under det himlavalv där sedan hela dansensemblen träder fram på frontal rad.
Meskerem Mees vemodiga men uppfordrande sång lämnar verkets tydligaste avtryck. ”Carry me, before you lay me down” får mig att tänka på barockens Purcell och Didos klagan, Remember me. De finaste momenten formar sig när den tolv personer starka ensemblen tätnar till ett slags vi, en sammanhållen grupp som stöder varandra och gläds åt gemenskapen, springandet, ringdansen. Det ser ut som om trådarna leder de Keersmaeker tillbaka till den ”gamla” postmodernismens nyenkla sida. Verket är 90 minuter långt och transportsträckorna med olika gångarter i diverse mönster gör att det känns längre än motiverat.
Anne Teresa de Keersmaeker har i mer än 40 år provat all slags koreografi i olika format, blandat med text och teater, väsensskilda musikstilar och återvänder här kanske till sin egen startpunkt. Koreografin nermonterad, musiken i en huvudroll. Och Meskerem Mees bär upp den med en fin enkelhet, fri från pretentioner.
Men visst grubblar jag över de Keersmaekers väg och hennes ikonstatus; hennes betydelse har varit stor för många. Mellan 1992 och 2007 var hon koreograf in residence på den belgiska nationaloperan La Monnaie, och skapade en rad verk under denna tid. Från Bach till Schönberg; hennes verk skapades för stor ensemble och orkester och sattes också upp på många scener i världen. Under tiden vid La Monnaie skapade hon P.A.R.T.S – Performing Arts Research and Training Studios, en legendarisk skola. Själv var hon både formad av Béjart och hans kompani/skola Mudras och av den amerikanska post modern dance som laborerade med kroppens naturliga vardagsrörelser. Som gång.
Är det där dansen befinner sig nu? Publiken får rusta sig med tålamod. Post-allting; kan dansen kanske vara redo för nystart?

(*)En annan referens i Exit Above är Angelus Novus som många av dansarna hade textat på sina T-shirts, se vidare en.wikipedia.org/wiki/Angelus_Novus red.anm.

Margareta Sörenson