Stjärnglans från Paris

Det var ett väldigt fint och varierat balettprogram som festivalen København Danser under förra veckan presenterade under titeln Les Étoiles. Stjernedansere fra Paris.
Sex av de totalt 11 medverkande dansarna från Parisoperaens Ballet var så kallade étoiles, högst i den franska nationalbalettens herarki. Två av dem hade den nästhögsta titeln, ”premier danseur”.
De två härliga dansstjärnorna Amandine Albisson och Guillaume Diop inledde programmet med ett pas de deux ur andra akten av Giselle, där Amandine Albisson från allra första början skapade magi med sina adagios . Detta lyckades trots att den för tillfället sammansatta kammerorkestern med nio musiker inte föreföll helt rutinerad i att ackompanjera balett. Ändå var det glädjande att konstatera att gästspelet dansades till levande musik. Däremot var orkesterklangen för tunn, speciellt till Giselle. Just där hade bandad musik faktiskt varit att föredra. För en som är van vid att se Bournonvilles Sylfiden, är det intressant att få tillfälle att se ett utdrag av Pierre Lacottes rekonstruktion från 1971 av Filippo Taglionis La Sylphide. Sylfiden (som ju bara James kan se i detta pas de trois) intervenerar här mycket fysiskt i förhållandet mellan James och Effy, så det blir egentligen tal om en triodans i detta komplicerade i klassikt romantisk stil framförda menage à trois. Ludmila Pagliero (étoile) var en en elegant Sylfid, Antoine Kircher (premier danseur) en vackert hoppande James och Letizia Galloni (sujet) en charmerande Effy.
Höjdpunkten inträffade faktiskt under den fösta delen i och med Maurice Béjarts ”Le chant du compagnon errant” (1971) även känd som Lieder eines fahrenden Gesellen efter titeln på Mahlers komposition. Det var ett mycket helgjutet, intimt och musikaliskt verk som vi fick se i sin fulla längd dansat av Mathieu Ganio (étoile) som den känslosamme unga sökande mannen i ljusblå trikå och Audric Bezard (premier danseur) som den unge mannens guide eller öde i bordeauxfärgad trikå. Musikaliskt var det en fröjd att få höra barytonen Teit Kanstrups tolkning av Mahlers Fire lieder förnämligt ackompanjerade av Nikolai Tokarev vid flygeln.
Programmets första del avsluttades muntert med Jacques Garniers mycket fina folkdanseinspirerade Aunis (1980) för två akkordeonister och tre mansdansare. Verket som är en hyllning till det lilla franska landskapet Aunis vid Atlanthavskusten, har drag av både fransk och slavisk folkdans och blev energiskt dansat av Antoine Kircher och de två sujet-dansarna Axel Ibot och Daniel Stokes. Maurice Pachers danssvit blev härligt tolkad på scenen av de två ackordeonisterna Christian Pacher och Gérard Baraton, som i likhet med de tre dansarva var iförda vit skjorta och svarta byxlor med hängslen.
Andra delen inleddes med ett neoklassiskt pas de deux Comme on respire, koreograferat 1991 av ryska Génia Polyakov, som bland annat var var balettmästare hos Nurejev när han var konstnärlig ledare för Parisoperaen. Koreografin, som bland annat kan associeras med John Neumeiers stil, är en charmerande pas de deux full av lätthet, fina lyft och hopp, väl framförda av de två étoilerna Hannah O’Neill och Mathias Heymann.
En helt annan jordnära kroppslig sensualitet och ambivalent spänning mellan man och kvinna kunde upplevas i det fantastiska barfots-pas de deuxet från tredje akten av Angelin Preljocajs moderna balett Le Parc, som Preljocaj skapade för Parisoperaens Balett 1994. Amandine Albisson och Mathieu Ganio känslomässigt och expressivt utvecklade pas de deux till tonerna av Mozarts pianokonset var en riktig stjärnstund. Den avslutas med en legendariskt lång och intensiv kyss, som fortfarande pågår medan han svingar henne runt i luften.
Sensualiteten fortsatte i Roland Petits mästerligt koreograferade älskogs pas de deux ur Carmen. Här gjorde Ludmila Pagliero med sin super raffinerade tåspetseknik en pikant och erotisk Carmen inför en eminent Audric Bezard som den eldige Don José.
Det härligt varierade stjärnspäckade programmet avslutades med Victor Gsovskys bravurabalett Grand pas classique till inspelad musik av Daniel Auber. Här briljerede de två nyutnämnda étolie-dansarna, den 30-årige Hannah O’Neill och den 23-årige Guillaume Diop med respektive säker tåspetsdans och eleganta hopp.
København Danser bjuder på mer balett, när de manliga dansarna i Les Ballets Trockadero de Monte Carlo under Copenhagen Pride intar Folketeatret med tåspidsdans från 17.- 20. august.

Vibeke Wern