Lysande elever på många olika scener

Avgångsklassen vid Balettakademien i Göteborg gav Memento, ett samtida verk av Peter Svenzon i samarbete med Art of Spectra – ett dansverk om minnet på BA Göteborgs egen teater.
Att Minnas eller inte Minnas – personer, platser, händelser, objekt. Varje person bidrar med ord och rörelser. Ljud, ljus, musik och det sceniska skeendet ger en rikedom av form och uttryck. De elva eleverna utgör en sammanhållen grupp som ständigt förändras individuellt, i ombytliga duetter, i mindre grupper som samverkar och delas. Det finns en dynamik som håller en ogripbar men säregen spänning för åskådaren. Individuella initiativ följs som av ringar på vatten, sekvenser sköljer genom gruppen. Någonstans hörs berättelser och erfarenheter läsas upp, berättelser som någon fångar upp till ett nytt samspel eller utbyte i en koncentrerad studie. Grupper leker, formar seriöst mening och händelser, så löses gruppen plötsligt upp. Varje ämne uppstår som fragment utan påtaglig början eller slut. Minnet formar och associerar, ansatser tar form och avbryts. Både den stora gruppen i sin helhet och tillfälliga mindre grupper bjuder
Vad som utmärker detta konstverk är uppbyggnaden av musik-ljus-dans som talar genom kroppsliga möten och konstellationer. Impulser, skälvningar, möten, allt ansatser som leder till rörelser – egna i ensamhet eller så sprider de sig till och mellan människor, varandra och andras kroppar.
Berättelser i ord förmedlade i fragment eller ordväxling, ledsagar och bryter rörelseflödet där åskådarens känsla förstärks av musiken och ljuset. Vi dras in i en egen värld av liv, av talande formspråk som också inbjuder till tankar. Dagens tankevärld med existentiella och filosofiska frågor, här i form av minnets verkan.
Det råder olika uppfattningar om ifall elever bör recenseras eller ej, något som fluktuerar med tiden. Själv är jag tveksam till recension av elever, eftersom de måste få ha individuellt varierande utvecklingskurvor. En kan utvecklas raskt i början av en utbildning och sen stanna av, medan en annan länge har det riktigt trögt för att plötsligt tyckas ha ”löst koden”. Att efter ett eller några tillfällen recensera både dem och andra med jämn mognadstakt framstår som meningslöst. Av olika skäl har jag sett föreställningar hos tre olika dansutbildningar. Tre dansskolor med olika inriktning, olika nivå och olika åldersgrupper
.
House of Shapes – nedslag i verkligheten kallad Superhjältar & Rebeller ägde rum på Oscarsteatern i STockholm.
Dansskolan House of Shapes i Stockholm, under ledning av Jennie Wiedergren och Fredrik Rydman (som var bland de som startade hiphopgruppen Bounce), har klasser som leds av ett stort antal lärare med undervisning i många dansstilar. Skolans huvudsakliga inriktning är Jazz, Jazzfunk, House, Dancehall och hiphop. Inom skolan undervisas förutom hobbyelever också danslinjer och en yrkeslinje på gymnasienivå där eleverna är färdiga för dansaryrket eller kanske söker vidare till Balettakademien eller Svenska Balettskolans moderna linje. Skolan har också klassisk balett och proffsklasser på schemat.
Medievärldens blick på attityd, grupp och individualitet. Värme, intensitet, stor dansglädje och kärlek till dansen. Med individualitet följer också här fragmentisering – i form av en elevföreställning som presenterar olika kurser, stilar och nivåer – någon hel berättelse är det inte. Däremot guidar några elever genom korta färgstarka berättelser om historiska personer och företeelser, som binder samman danserna i teman.

Så vill jag åter nämna Peter Pan & Wendy – tidsmaskin till fantasin
Svenska Balettskolans elever i Göteborg gav sin saga av konstnärliga chefen Sebastian Michanek i huvudsakligen klassisk balett för elitskolans elever, årskurs 6-9. Den klassiska balettens sagovärld med magiska berättelser att leva sig in i, här om vuxenblivande. Föreställningen har nästan blivit tradition i Göteborg, då den givits i flera år med skolans alla årskurser och flera lärare tillsammans med någon gästande solist och en skådespelande berättare. Ett feeri i en familjeföreställning som är pedagogisk inte bara för de imponerande eleverna, utan också för hela den publik som får ett sällan givet tillfälle att se en ”riktig” balett.
Det här är ju bara ett tillfälligt axplock, åtskilliga andra finns runtom i landet. Det finns anledning att notera att danssporter – alltså tävlingsdans: tänk Let’s Dance – rör sig inom en annan sfär. Den dansen bedöms efter bestämda regler med en egen estetik som vanligtvis avviker från showscenen, och som avviker rejält från den danskonstnärliga scenen.
Att dans ligger i tiden är ett påstående som ganska ofta återkommer i tidningar och på nätet. Personligen blir jag bara glad över att dansvärlden består av en otroligt stor variation dansämnen och uttryck. Det var inte så alldeles länge sen som scendansen bestod av få uttrycksformer, så få och så knapert ekonomiserade att de alltid låg i luven på varandra. Min förhoppning är att de många former som finns idag ska kunna befrukta varandra. När hiphop och streetdance hade funnits ett antal år influerades den moderna, och i viss mån den samtida, dansscenen och danstekniken av dem. Tidigare hade jazzen influerats av balett och modern dans – nu både avskärmas och blandas uttrycken och teknikerna. Jag blir nyfiken på vad dansscenen kommer att bjuda på när de här eleverna är färdiga att välja sin bana.

Lotta Harryson