Danstidningen 3/2023 ställer frågor om vilka som har hittat på stegen och idéerna?
Danstidningen 3/2023 går idag online på e.danstidningen.se och inom kort kommer även pappersutgåvan ut i pernumeranternas brevlådor.
Intellektuella rättigheter respekteras inte alltid konstnärer emellan, danstidningen har hittat olika paradoxala exempel. När är det OK att låna, och hur ser man till att ideer inte går förlorade.
Koreografen Aleksej Ratmanskij arbetade i två år på rekonstruktionen av baletten Faraos dotter, enligt notationer av Petipas originalsteg.
Efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina valde Ratmanskij att lämna sin nästan färdiga uppsättning för Mariinskijteaterns balett. Teatern, vars balettkompani är ett av de främsta i världen, kunde inte se sin stora satsning gå förlorad utan anförtrodde denna helaftonsbalett till den italienske koreografen och dansforskaren Toni Candeloro.
Efter två månaders repetitioner satte Candeloro sitt namn på hela rekonstruktionen. Ratmanskij fick se Candeloros repetitioner på video och hävdar sedan dess bestämt att verket fortfarande är hans. Ord står nu mot ord, Mariinskijteatern påstår lika bestämt att allt är omgjort från första början. Att Ratmanskij allmänt ses som en av världens främsta balettrekonstruktörer talar tydligt i hans favör.
Inspiration är en sak, men epigoneri, eller plagiat en annan. För ett och halvt år sedan började en vimeolänk att cirkulera på nätet med klipp ur cirkusstjärnan Yoann Bourgeois verk. Filmen verkade visa hur han i en lång rad verk systematiskt plockat uppslag ur andra artisters verk. Likheterna var slående, Bourgeois hade inte bara lånat idéer, utan stundtals exakt kopierat sekvenser ur andras verk. Ursprunget hade oftast tillkommit åratal före Bourgeois till synes slående likartade version. Ingen domstol har dömt honom, det verkar dock själva branschen ha gjort. Han bokas inte längre på stora festivaler.
Vi inspireras av varandra och konstnären måste få reflektera omgivningen. Trajal Harrell har byggt hela sin karriär på historiska samplingar, klassiskt grekiskt drama som Antigone, eller barock hovkultur, korsas med vardagsrörelserna i formexperimenten från Judson Church på 1960-talet och mixar det med catwalkens voguing-steg. Den frenetiska och upprepande spelstilen frestar på tålamodet hos somliga kritiker, medan andra hänförs av livfulla och snitsiga uppslag. Ingen är oberörd.
Redan i förra numret började vi berätta om koreografen Gun Lunds arbete med att bevarande av nutida dans, ett Centrum för Ögonblickets Konst – och vi fortsätter att rapportera från hennes pågående retrospektiv. Från Sörgårdsskolan i Mölndal diskuterar Astrid von Rosen och hennes barnbarn Ewie Gun Lunds vetenskapliga verk om elementarpartiklar: Myon-spin.
Vi vill gärna kunna vända tillbaka i historien, förstå upphovspersonens intentioner, och hålla erfarenheter från alla tider levande.
Men vi måste också ha rätt att föra en konstform in i samtiden och framtiden, I Finland har just den diskussionen förts i förhållande till flamencon.
Ann-Marie Wrange
