Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 18 april 2024

Individets frihet och ansvar i samhället

2023-06-08

Fakta:

Namn: In C
Koreografi: Sasha Waltz
Regissör: Dramaturg: Jochen Sanding
Musik: Terry Riley
Ensemble: Sasha Waltz & Guests, Kostumer: Jasmin Lepore. Ljusdesign: Olaf Danilsen.
Plats: Skuespilhuset, Store Scene,
» https://www.cphstage.dk

Teaterfestivalen CPH Stage, som i år firar 10-års jubileum kunde för första gången i festivalens historia glädjande nog inledas med en dansföreställning, nämligen tyska Sasha Waltz In C dansad av hennes kompani Sasha Waltz & Guests från Berlin. På festivalinvigningen, höll både kulturminister Jakob Engel-Schmidt, Det Kongelige Teaters chef för skådespel Morten Kirkskov och festivaldirektören Morten Krogh tal inför själva föreställningen. Invigningen ägde rum på Det Kongelige Teaters Skuespilhus, som är festivalens nav.
Sasha Waltz’ In C från 2021, som har fått sin titel från kompositören Terry Rileys banbrytande minimalistiska verk från 1964, blev glädjande nog dansat till levande musik vid detta gästspel, där den framstående ensemble Athelas Sinfonietta Copenhagen fanns med på scenen tillsammans med de virtuosa dansarna.
Terry Rileys partitur, har kallats för ett mycket demokratiskt sådant, för det är ett så kallat öppet verk som kan spelas av vilket som helst antal musiker och på alla möjliga instrument. Partituret består av 53 motiv, som fritt kan spelas och repeteras, men alltid i samma ordningsföljd.
På motsvarande sätt består koreografin av 53 olika rörelsefraser, som dansarna improviserar kring, men också alltid i samma ordningsföljd. De bestämmer också själva, om de vill upprepa en rörelse, och när de vill byta till en annan rörelse. På så sätt kommer verket att alltid variera från gång til gång och samtidigt erbjuda stor frihet för den enskilda gruppen.
Sasha Waltz skapade In C under corona-epidemin, och det uruppfördes som en livestreaming våren 2021 till inspelad musik. Liksom antalet av musiker kan variera, kan antallet dansare även variera i verket, så man behöver till exempel inte ställa in om en dansare skulle råka bli sjuk.
I verket önskar Sasha Waltz bland annat visa på samspelet mellan frihet och ansvar och ställa frågor om hur man tar vara på sin frihet utan att skada andra. Men verket handlar också om, hur man både kan följa efter andra och ge varandra nya impulser och inte minst om, hur man som individ kan vara en del av en grupp och en gemenskap.
Gemenskapen och den täta relationen mellan musik och dans påverkar gästspelet starkt redan från starten när de 11 medverkande dansare och de åtta musikerna från Athelas Sinfonietta Copenhagen som (utan sina instrument) rör sig runt som ett kollektiv mellan varandra på scenen i siluett framför den röda fonden.
När musikerna har intagit sina platser på den ena sidan av scenen och börjar spela sina första motiv, börjar dansarna göra sina rörelsefraser, som bland annat består av att de rullar md axlarna, roterar och svingar runt armarna och vrider kroppen.
Samhörigheten mellan musik och dans understryks vidare genom hela föreställningen, genom att dansarna då och då dansar in mellan musikerna som utan att låta sig störas spelar vidare på sina instrument (marimba, vibrafon, piano, harpa, klarinet/basklarinet, fiol, altviolin och cello).
Den välstrukturerade koreografin, som även har ett stort fokus på tid, rum och riktning, utvecklar sig hela tiden. när rörelserna kombineras på olika sätt och blir mer komplexa. Här korsas eller lyfts benen, fötter flexas och sträcks ut, det hoppas och springs väldigt mycket och mer därtill. Här och där används det fantasifull och skojig handgestik när dansarna till exempel kittlar varandra under hakan. Då och då förenar sig även dansarna två och två eller i flera eller ännu större grupper, där de även håller om varandra.
Liksom vi upplever crescendon och motsatsen till det i musiken, varierar även intensiteten i dansen. Genom hela den timslånga föreställningen råder hela tiden en fascinerande hypnotiserande energi i såväl den pulserande musiken som i de rytmiska rörelserna.
Mycket flott förändrar sig färgnyanserna på fondväggen mellan rött, violett, blått, grönt och gult och andra färger, på samma sätt som det är fint och varierat ljus på dansarna i deras pastellfärgade och brokiga kostymer.
Även om koreografins strukturella koncept påminner om 1960-talets, på den tid då Terry Riely komponerade In C, råder det likväl något mycket uppfriskande och aktuellt i idén om att sätta fokus på frihet och ansvar inom en gemenskap. Och det är glädjande att betrakta strukturerna och konstatera både hur varje enskild dansare fokuserar på sina personliga uttryck och samtidigt är uppmärksamma på hela gruppens rörelser.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser