Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 18 april 2024

Skoj, allvar och enastående ungdomlig energi

2023-05-31

Fakta:

Namn: Decadance #22
Koreografi: Ohad Naharin
Författare: Maxim Waratt
Musik: Maxim Waratt, Goldfrapp, John Zorn med flere. Soundtrackdesign: Maxim Waratt
Ensemble: Batsheva Ensemble, Lysdesign: Avi Yona Bueno (Bambi). Kostumedesign: Rajefet Levi.
Plats: Østre Gasværk, Köpenhamn
» https://batsheva.co.il/en/dancers/ensemble/

Det var ett länge emotsett besök från Tel Aviv, som nu ändligen kunde äga rum under pingsthelgen på festivalen København Danser. Redan 2021 när festivalen hölls för första gången, skulle israeliska Batsheva Dance Company ha spelat på Østre Gasværk med Ohad Naharins YAG. Men på grund av corona blev gästspelet uppskjutet upprepade gånger.
Äntligen blev det möjligt för Batsheva Ensemble, som är Batsheva Dance Companys ungdoms-ensemble, att inleda København Danser 2023 på Østre Gasværk med Ohad Naharins verk Decadance #22. Ett verk, som har sitt ursprung ända tillbaka till år 2000, då Ohad Naharin skapade den första versionen av Decadance för att fira hans första tio år som konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company genom att ställa samman utdrag ur sina olika koreografier för kompaniet.
Det 75 minuter långa verket Decadence sänder tankarna till Merce Cunninghams kollageformade (ofta 90 minuter långa) Events, som sattes samman av utdrag ur verk i Merce Cunningham Dance Companys repertoar.
Sedan år 2000 har Ohad Nahrain varje säsong återskapat Decadance genom att låta sina dansare omtolka existerande koreografier samt lägga till nya koreografier, så att verket på en och samma gång visar på tradition och den allra senaste utvecklingen. På det viset är ”Decadance” även ett perfekt verk för de unga dansarna i åldern 18-24 år i Batsheva Ensemble. För i Decadance lär de både känna traditraditionen och får chans att pröva sina krafter med många olika koreografier i ett och samma verk. Samtidigt får publiken ta del av ett brett spektrum av Ohad Naharins kreationer.
Decadance #2” startar intensivt med en expressiv, kraftfull nästan rituel gestisk dans fra Max (2007), där alla 17 dansare är samlade i en grupp. Det råder en intensivt vild energi i dansarnas utdrag ur Seder (2007) till Goldfrapps sång Train.
En annorlunda, känslig och mer allvarlig stämning råder i det följande inslaget med en glimt ur Sadeh21, där var och en av dansarna befinner sig i sitt eget universum. En kvinna står på ryggen av en man, en annan kvinna bankar på sin partners rygg och bröst. En man står och vinkar, en annan hoppar, och en tredje trippar baklänges till den lugna musiken.
Kanske med inspiration från Yag får vi senare en både humoristisk och seriös dansande och talande presentation av ensemblens enormt skickliga israeliske och internationella dansare, när de var och en berättar en lite historia från sina liva. En kunde inte stå ut med att duscha, men borstar numera alltid tänderna under duschen. En annan var hyperaktiv som barn, en tredje har knän av titan och plast, som skapar problem på flygplatser.
Vid flera tillfällen under föreställningens gång involveras eller aktiveras publiken. Första gången när alla åskådare i det totalt utsålda Østre Gasværk ska ställa sig upp för att därefter sätta sig igen ifall man kan svara ja på olika påståenden av varierande slag, som exempelvis: Tjänar du mer än 200.000 Euro om året? eller Harr du cyklat till teatern?
Nästa exempel på involvering av publiken sker under ett längre inslag ur några av Ohad Naharins närmast ikoniska koreografier, som vi i Köpenhamn tidigare har fått ta del av, bland annat under titeln Project 01 på Dansescenen 2001 och Minus 7 på Det Kongelige. Teater 2008.
Här väljer alla dansarna ut en partner ur publiken som de bjuder upp till dans på scenen och dansar inkännande med till Somewhere over the Rainbow och Sway (cha cha ha). Med publiken väl tillbaka på sina platser så sätter Dick Dale och hans Del-Tones vilda gitarrversion igång på högsta volym med Hava Nagila som inledning till en extatisk stoldans i halvcirkel på scenen, där dansarna inledningsvis är iförda svarta kostymer, vita skjortor och svart hatt, men undan för undan kastar av sig alltmer av kläderna. En dans som ställer frågor om gränsen mellan förnuft och vanvett ackompanjerad av Tractor’s Revenges rockversion av den hebreiska sången Ehad Mi Yodea.
Decadance #22 bjuder också på en humoristisk och sensuell duo till Guems brasilianska beats från Anaphase, där både mannen och kvinnan håller ut sina byxor i midjan och inviterar den andra att titta ner i byxorna.
Ett tidigare inslag ur Naharin’s Virus, där 11 dansare i karakteristiska svartvita trikåer dansar till Khader Shamas arabiska musik ger mersmak på verket i sin helhet, i likhet med flera av de andra utdragen. Men danscollaget Decadance#22 är ett mycket generöst verk som appelerar till en bred publik.
Självklart uppnår inte Batsheva Ensemble samma höga nivå som Batsheva Dance Company med sina mer erfarna och mogna dansare (som jag senast rapporterade om Montpellier Danse 2022). Men Batsheva Ensemble består av en grupp enormt skickliga och intressanta unga dansare. Något som gäller för båda kompanierna är den imponerande kroppsliga flexibilitet som dansarna får via gaga-träning. En träningsform, som alla och envar fick tillfälle till den 20 maj när København Danser erbjöd gemensam dansträning Tunnelfabriken.
Med sina tre slutsålda föreställningar av Decadance #22 har festivalen København Danser inletts på ett utmärkt vis. Man måste verkligen tacka Ulrik Birkkjær och Thomas Mieth, som leder København Danser för att de ser till att göda danslivet med internationell dans av toppkvalitet. Nästa weekend är det stjärnor från Parisoperans Balett som gäller.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser