Härlig ny balettpantomim

Tim Rushton är en koreograf, som står med ena benet i den klassiska dansen och det andra i modern dans, och han har i hög grad varit med om att bygga broar mellan balettvärlden och den moderna dansemiljön i Danmark. Nu har koreografen, som under 17 år varit konstnärlig ledare av Dansk Danseteater, kastat sig ut i en för honom helt ny genre, nämligen en balettpantomim för Pantomimeteatret i Tivoli med titeln Ude godt – hjemme bedst (Borta bra, men hemma bäst) eller på engelska Home sweet home.
Tivoli presenterar föreställningen som sin första nya pantomimföreställning på 19 år, vilket emellertid ären sanning med modifikationer. Efter Steen Koerners förste succérika hip hop-pantomim Harlekins Triumf (2003) kreerade han följande pantomimföreställningar: Vampyren Pjerrot (2008), Columbines Karneval (2009) och Kassander älskar pengar (2011) till Pantomimeteatret.
Karakteristiskt för Tim Rushton är han alltid mycket medveten om sin publik. Det är han också, vad beträffar såväl historieberättandet, koreografin och musiken i sin nya kreation till en blandad publik under bar himmel i Tivoli, där publiken möter Pantomimeteatrets traditionella och välbekanta karaktärer.
Ude godt – hjemme bedst är en både skojig och rar historia om Kassander, som tar sin dotter, Columbine, och sin trofasta tjänare, Pjerrot, med på en rejse till Frankrike i hopp om att slippa undan från Columbines friare, Harlekin. Men Harlekin klär ut sig och följer efter dem på resan, där de möter många olika personer och utmaningar.
Vi startar hemma hos den fåfänge Kassander, härligt gestaltad av Allan Nielsen, som gör sig klar inför utlandsresan med dottern. Nere på gatan möter Pjerrot, gestaltad av Allan Clausen, två unga balettdansare, vars steg han lustigt försöker imitera, medan den förklädde Harlekin (Robert Thomsen) självsäkert snurrar runt i piruetter.
Första överraskningen på resan är mötet med en cirkus, där Pantomimeteatrets garvade mimiker Tommy Edvardsen är en härlig cirkusdirektör med hög hatt. Cirkusen har lustiga starka karlar, en raffinerad lindansare och en rapp trollkonstnär med en tåspets-assistent i trikolorrandig klänning. Men det finns också en trompetist, som tillsammans med en operasångare i lång brokadklänning, gestaltad av Antoniomanuel Calvanese, som sänder tankerna till Nikolaj Hübbes och Sorella Englunds uppsättning av Napoli.
I den efterföljande och mycket välkoreograferade strandscenen sänder de fem raska sjömännen tankarne till Jerome Robbins’ muntra sjömansbalett Fancy Free. Vid stranden är det också underhållande att se de fem badflickorna utveckla sin tåspetsdans, med både fina steg och lyft samt god gestik och mimik, när de fem männen och kvinnorna hittar fram till varandra i pardans. Raffinerat varslar flickornas cyklande ben i luften om nästa och stämningsfulla franska scen med två cyklister, bagetter och baskrar.
Det unga cyklande paret (Maïa Gastal och Antonio Russo) ser vi i fina steg inspirerade av folkdans, innan resesällskapet söker sig vidare in på en fransk restaurang, där Tommy Edvardsen nu briljerar som källarmästare. Restaurangens många unga servitörer av båda könen dansar bland annat med höga knälyftningar höftvridningar och självklart är det den förklädde Harlekin som serverar Columbine.
Men oavsett vilket slags mat eller dryck som serveras, faller det inte Kassander i smaken, och när han ser den långa räkningen rusar han iväg. När han haffas av källarmästaren, så är det Harlekin, som kan hoppa in och betala räkningen. Efter denna räddningsaktion accepterar den penningglade Kassander, att Harlekin och Columbine får varandra.
Så går rejsen hemmåt, och vi möter kort de tidigere medverkande i omvänd ordning. Ett skojigt litet intermezzo längst bak på scenen med Kassander och Columbine i en båt, Pjerrot i en flytande tunna och Harlekin som simmare skulle kanske ändå under hemvägen ha gått i motsatt riktning över scenen än på utresan.
Lyckligen hemma igen njuter Kassander av lägga upp fötterna på en pall, när han sitter i sin soffa och dricker en kopp te. Och den tidigare så trumpne och trotsiga Columbine, som i premiärlaget dansades fint av Jennifer Wagstaffe, strålar ikapp med sin Harlekin.
Kitt Houen och Stine Rolfen har skapat de både raffinerade, skojiga och ganska enkla kostymerna och den iöronfallande musiken av bland annat Leopold Mozart, Johann Nepomuk Hummel och Joseph Haydn, inklusive utdrag ur Haydns trumpetkoncert, passar fint ihop med tidsbilderna på scenen.
Man kan lugnt säga, att man reser vitt omkring i Tim Rushtons nya härliga och väl genomarbetade balettpantomim Ude godt – hjemme bedst, som rimmar väl med Pantomimeteatrets traditioner.

Ude godt – hjemme bedst spelas till och med 8 juli.

Vibeke Wern