Starka minnesbilder från en kvinnlig konstnär

Den flerfaldigt prisbelönade italienska koreografen Fabio Liberti, som bor i Köpenhamn, har bland annat tidigare varit dansare i Dansk Danseteater, som han även har koreograferat till. Han har även koreograferat till en rad andra kompanier, bland annat Skånes Dansteater och Norrdans och han har dessutom skapat verk i mindre format som bland annat den mycket lyckade duon Don’t kiss.
Under de senaste fyra åren har han i nära samarbete med den svenska dansaren, koreografen, bildkonstnären, designern och performern Maud Karlsson Lima de Faria, som i dag är bosatt i Uppsala, kreeret en mycket fascinerande och överraskande performance kallad What did I just do?, där Maud Karlsson Lima de Faria (f. 1961) är solist på scenen under en hel timme. Det är det mänskliga minnet som står i fokus och de många kaotiska och fragmenterade minnesbilder, som former våra liv och identiteter.
Som neurologen och Nobelpristagaren Eric Kandel citeras i programmet: ”It is not the past as such that governs us, except perhaps in a biological sense. It is the images of the past, often highly structured and selected as myths. Images of the past are imprinted, almost like genetic information, on our sensitivity.” (Det är inte det förflutna i sig som styr oss, kanske bara i biologisk mening. Det är bilderna av det som har ägt rum, ofta mycket gallrade och utvalda likt myter. Bilder av historien finns inpräntade, nästan som genetiska koder som styr vår känslighet.)
Likt en medvetandets inre monolog hör vi under första delen av föreställningen Maud Karlsson Lima de Farias stämma från en liten bluetooth-högtalare på scenen. I käckt snabbt tempo berättar hon på engelska både detaljerat, strukturerat, kaotiskt och fragmenterat om minnen från sitt eget gott och väl 60 år långa liv.
Hon börjar i barndommen hos föräldrarna och far- och morföräldrarna, och vi får följa den unga kvinnans liv till Balettakademien i Stockholm och vidare till ett omtumlande liv i New York från början av 1980-talet, när AIDS och HIV florerade och kackerlackor huserade i lägenheterna. Humoristiskt sjunger hon flera gånger brottstycken ur Harry Belafontes sång Hava nagila mitt i den omväxlande föreställningen.
Hela tiden är kroppen mycket närvarande i den långa raden av sinnliga erinringar, som rymmer diverse sexuella erfarenheter och gränsöverskridande upplevelser och både utgör fantastiska bildberättelser från den tiden och ett starkt kvinno- och konstnärsporträtt.
Särskilt vid inledningen förefaller det flödande talet nästan irriterande snabbt och det krävs stor koncentration för att kunna följa med. Men så vänjer man sig vid tempot, för det står i bjärt kontrast till Maud Karlsson Lima de Farias begränsade rörelser i ett avmätt tempo på scenen.
På samma vis som vi konstruerar våra liv utifrån minnen, gör Maud Karlsson Lima de Faria mycket symboliskt olika konstruktioner av de trästavar, som ligger utspridda runtomkring på scengolvet. Några konstruktioner blir stående, medan andra rasar ihop, precis som minnen som antingen etsar sig in eller försvinner ut ur medvetandet. Med en osynlig tråd binder hon ihop träbitar och visar på hur allt är förbundet med varandra. Och när hon drar träbitarna efter sig, blir det en fin illustration av de minnen som vi alltid bär med oss.
Mitt under föreställningen avlöses berättarrösten från högtalaren av hennes eget tal live på scenen i samma imponerande snabba tempo. Här fortsätter hon livsberättelsen, som inkluderar allt från menopaus och spinal reumatism till hur hon tog farväl av sin avlidna far, moderns knäoperation, pandemi, hennes eget bröllop och det evinnerliga räknandet av takter under dans 1,2, 3, 4,5, 6, 7, 8… tills vi till slut når fram till vårt närmaste nu på Dansekapellet i maj 2023.
Utnämnd av sin unga nevö till att vara färgen orange, är Maud Karlsson Lima de Faria i den sista sekvensen invirad i ett orangt papper, och hon liknar en poserande frihetsgudinna, när hon står med en liten vattenkanna lyftad över huvudet. Långsamt löses det orangea papperet upp sig, så att den identiteten sköljs bort, och Maud Karlsson Lima de Faria står kvar med sin både sårbara och starka nakna kvinnokropp fylld av minnen.
Fabio Liberti och Maud Karlsson Lima de Faria har tillsammans skapat ett starkt performance, och What did I just do? utförs också ekvilibristiskt.

What did I just do? spelas på Dansstationen i Malmö 10-11 juni.

Vibeke Wern