En tidsresa i Thy

Man kan lugnt säga att Kitt Johnson är specialist på platsspecifika iscensättningar. Ända sedan 2008 har den mångfaldigt prisbelönade dansaren, koreografen och iscensättaren under överskriften Mellemrum (Mellanrum) presenterat danska och internationella performers på kända och okända på glömda och gömda platser.
Medan Kitt Johnsons fascinerande vandringsföreställningar hittills har ägt rum i urbana rum på allt från Köpenhamn och Athen till Budapest, Zagreb, Roskilde och många andra städer, har hon för första gången valt att låta vandringarna föregå i naturen lång ifrån stadsrummen.
I och med Mellemrum Thy har hon i samarbete med Stina Søgaard och Limfjordsteatret i Nykøbing Mors valt att göra fyra årstidsspecifika vandringar på fyra olika platser i den natursköna och omväxlande Nationalpark Thy vid Nordjyllands västkust. En nationalpark som är känd för att vara Danmarks största vildmark.
Först gavs Mellemrum Thy – Efterår vid Nors Sø i oktober 2022 och därefter Mellemrum Thy – Vinter på Agger Tange i januari/februari 2023. Nu gäller det Mellemrum Thy – Forår i området vid en plats som kallas för Tvorup Hul. Där är landskapet format av århundraden av flygsand och präglas idag av beväxta sanddyner, sjöar och dynplaneringar. Att känna in de olika landskapstyperna, växtligheten, fågelsången, insekterna och den kyliga västanvinden är en viktig del av vårvandringen.
Utrustade med vandringsstövlar och vindtäta kläder möts deltagarna vid ruinerna av Tvorup Kirke som byggdes på 1100-talet. För att behålla vår maximala uppmärksamhet på omgivningarna, går vi tigande i gåsmarsch genom en barrskogsplantering. Vid en glänta där ett tält har slagits upp, sätter vi oss ner och tittar ut över landskapet, medan vi lyssnar till Naja Lee Jensens brev-och ljud-performance, som förmedlas av Sophie Grodins stämma via högtalare innifrån tältet. Brevet, som är skrivet för ett år sedan – efter invasionen av Ukraina, men före Eurovision Song Contest – är en tidsresa i både landskapet och historien.
Vi får höra om landskapets transformationer genom tiderna och kampen mot flygsanden med hjälp av planteringar av träd på 1800-talet. Men vi får också höra om corona, krig, energikris och instabila aktiemarknader, kryddat med ljudet av gevärsskott och brottstycken ur den ukrainska sången Stefania, som enligt förväntningarna vann Eurovision Song Contest 2022. Med tanke på kriget upplevs den solbelysta gläntan som än mer fridfull att vara på.
Men med en metronom som bakgrundsljud avslutas brevet med att leda vår uppmärksamhet vidare mot framtiden under 2024 med orden ”alting har en ende” (allt har ett slut).

Nästa stopp är vid en brant slänt i ett kuperat barrskogsområde, där dansaren Stisa Søgaard och performern Inge Agnete Taprgaard djuriskt dyker upp i röda och bruna helkroppsdräkter med huvor. När de plockar grenar ger det associationer till forntida samlare och jägare, men de har djuriska karaktärer, når de kravlar, rullar eller äter svampliknande skumgodis i den mossbelagda skogsmarken där de även gräver forrådskammare för framtida behov. Sinnligt dansar de en duo, kramar om trän och hänger på djuiskt på en trädstam, innan de springer iväg mellan träden.
På en stig på den fortsatta vandringen kommer en cyklist plötsligt körande bakifrån och plingar med sin ringklocka. Han ställer sin cykel och går in i en stor öppen glänta dit vi följer efter honom och får syn på ett nytt vackert landskapspanorama öppna sig. Cyklisten, som visar sig vara den svenske trumpetaren Jimmy Nyborg, går ut mitt i gläntan, hittar en kornett bakom en grästuva och ställer sig och spelar långa varma toner ut mot landskapet och upp mot himlen, innan han lägger instrumentet från sig.
Så går han lite längre bort, lägger sig ner i gräset och hittar en trumpet, som både kan ge gurglande och surplande ljud ifrån sig, som liknar en brunstig kronhjort. Når Jimmy Nyborg efter detta går ännu längre bort, hittar han ännu en trumpet och spelar höga ljusa och lite vemodiga toner, innan han försvinner helt ut ur landskapsbilden. Hans fina performance påminner oss om att allting kommer igen i naturen.
Ved det sista stoppet i en planterinring med bland annat nyutslagna björkar serverar våra två guider, Annette Skov och Kitt Johnson, vatten och pumpernikkel med pesto av ramslök som är skördad från själva området. Men alla deltagare erbjuds också att få skriva ett brev till sig själva, som man kommer att få mailat till sig under våren 2024. Ett brev till ens framtida jag med till exempel en önskan om hur världen ska se ut om ett år.
På så vis bildas ett fint sammanhang mellan det första och sista inslaget på ”Mellemrum Thy – Forår”, där tidsperspektivet och naturen är de viktigaste inslagen.

Vibeke Wern