Komisk fullträff om vett och etikett

Folkteatern Gävleborgs föreställning Det passar sig inte bygger på Carl Olof Bergs idé att göra en föreställning bygd på etikettsboken Det passar sig inte från 1886. När Carl Olof Berg blev sjuk under repetitionsperioden togs regin över av Jimmy Meurling. Föreställningen fick en försenad premiär den 18 april 2023 på Gävle Teater. Den har turnerat lokalt i Gävleborg till Söderhamn och Ljusdal. Återstående föreställningar spelas på Gävle teater
Föreställningens visuella uttryck är starkt. Den inleds med ett skuggspel där figurer i 1800-talskläder rör sig som silhuetter i fonden. Det är som om tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och herr Blå i Elsa Beskows sagor skulle ha fått liv. De bär hög hatt, käpp, turnyr, parasoll med mera och det är mycket vackert.
Föreställningen innehåller lite text men mycket dans och rörelse. Handlingen, om det går att tala om en sådan, bygger på de olika kapitlen i etikettsboken. Det gäller att uppföra sig väl, inte peka, särskilt inte med tummen, att skratta tyst, enkelt och naturligt samt att inte hålla sin älskades hand i det offentliga rummet. Rätt vad det är viftar någon med boken, ett litet rosa häfte, och talar om vad som gäller. Det känns som när en var barn och blev uppläxad av någon elak vuxen. Hen sitter fortfarande där på axeln och gör sig påmind.
När ridån går upp för kapitlet om begravning har scenen förvandlats till ett kyrkorum. Tre kors lyser i fonden, en kista har rullats in och det hörs orgelmusik. Ensemblen uppför sig oklanderligt tills att en av skådespelarna, Alexandra Zetterberg Ehn, bryter samman av sorg och vrålar rakt ut. Det blir bara värre och värre, hon spelar över totalt och medspelarna får fullt upp med att hålla masken, uppföra sig och diskret ta avstånd från det avvikande beteendet men de klarar inte av det. Scenen är en komisk och satirisk fullträff som visar hur ett opassande beteende liksom fortplantar sig ut i det sociala rummet och får omgivningen att tappa masken. Till slut står alla och skriker. Och då börjar kistlocket att röra på sig …
Vid ett annat tillfälle vilar spelplatsen i halvmörker. Skådespelarna skymtas vilt dansande i bakgrunden. Så går ljuset på och de slutar tvärt att dansa vilt, som om de blivit påkomna med något otillåtet.
Bokens titel Det passar sig inte upprepas som ett mantra om och om igen. Ensemblen har nog haft väldigt kul när de improviserat på temat. När någon gör fel attackerar skådespelarna den skyldige med pekpinnar, det vill säga stora och små skyltar som avbildar tecknade pekfingrar.
Så småningom utkristalliserar sig olika karaktärer bland aktörerna. Alexandra Zetterberg Ehns figur utvecklas till en gränsöverskridande diva, Caisa-Stina Forsberg gör en amper dam som tycker att det ändå behöver finnas någon form av regler, Oskar Webrells bögkille vill hålla sin älskade i handen på tunnelbanan …
Både 1800-talskläder och regelverk kastas av efter paus och aktörerna börjar beröra vad som gäller i dag. Vi kanske tycker att 1800-talsmänniskornas regler är fåniga och rigida och att vi i vår tid är mer frigjorda och moderna, men är vi egentligen så mycket bättre? Kanske är det bara innehållet i regelverken som skiftar? Det räcker att se på vår tids cancelleringskultur.
Destiny af Kleen är den enda i ensemblen som är professionell dansare och det är hon som anför ensemblen när alla dansar tillsammans, hon gör även solon. Oskar Webrell är mimare, övriga är mycket dansanta skådespelare. Bernt Karsten Sanneruds musik och ljuddesign är stödjande rytmisk och taktfast.

Karin Kämsby