Sprudlande internationell streetdance

Lene Boel har som koreograf en fantastisk förmåga till att finna verkligt skickliga dansare till sina föreställningar. Det har hon också gjort till den nya dubbelföreställningen Joyous & 4 Horsemen med totalt sju virtuosa internationella dansare, som primärt har bakgrund i diverse varianter av streetdans.
Det glädjefyllda, humoristiska och uppkäftiga verket Joyous för fem dansare bjuder på ekvilibristiska steg i ända från starten, när hip hop-dansaren Oussama El-Yousfi gör sin entré till Rex Caswells välkomponerade elektrobeats efterfulgt av Habid Bardou akrobatiska språng.
Den långa kraftfulla breakdansaren Micael Anigbe, som är skojfrisk och full av spratt, ser vi flera gånger excellera i både helikopter, back- och headspins. Ett mer mjukt uttryck har den allsidiga Julliet Tellier, som har sin bakgrund i allt från balett och modern dans till afrikansk, indisk, jazz, akrobatisk dans och hip hop. Hon passar fint ihop tillsammans med de fyra manliga dansarna, som även inkluderar den smidige spirituella och experimentella japanska dansaren Takeo Ishii, som är utbildad i både contemporary, modern, jazz, butoh, senegalesisk sabar och hip hop.
Det är mycket fin kontrast i koreografins och musikens omväxlande dynamik och tempo, och koreografin är mycket organisk i sina växlingar mellan olika konstellationer av dansare. Hela tiden växler de mellem solon, duon och trios eller hittar alla fen tillbaka ihop i individuella eller synkrona moves, som kan inkludera allt från snabbt fotarbete till gestiska rörelser eller stilestånd, så kallad freeze, på huvudet med benen rakt upp i luften.
Inledningsvis är alla fem iförda i färgglada blommiga byxor med eller utan överdel. Men mitt i verket byter Julliet Tellier om till klänning i samme slags tyg och utvecklar dockaktiga mekaniska rörelser eller går i spagat som en mjök trasdocka. De manliga dansarna får även mekanisk karaktär eller hoppar som studsande bollar. Och som sig bör när det gäller streetdans, får alla till slut omväxlande möjligheter att briljera i sin egen speciella stil.

Utan paus fortsätter föreställningen strax över till den mer dystra andra delen, 4 Horsemen. Den är inspirerad av Apokalypsens fyra dommedagsryttare, som representerar sjukdom, död, krig och hungersnöd, och består av fyra solon på vart och ett på cirka sju minuter till stämningsfull nykomponerad musik av Rex Casswell.
Jordi Oliveira inleder med super kontrollerad elektrodans, där han mitt på scenen står stille och gör fascinerande gestiske armrörelser i vilt snabbt tempo eller svingar armarna, så att händerna blir helt röda.
Med sitt långa lockiga hår utslaget följer därefter ett solo med Julliet Tellier med distinkta rytmiska ryckningar i kroppen och massor av rörelse i det utsläppta håret. Hon avlöses av popping-dansaren Martin Karlshøj, som både gör massor av krible-krable-rörelser med fingrarna, böljar med armarna och kan bli elektrisk i hela kroppen.
Takeo Ishii avslutar med stor kropsstyrka och kroppskontroll i sitt både djuriska och butoh-inspirerade solo, där han i en dödsritual visar ögonvitorna, innan han återigen vaknar upp till ett nytt liv.
Det råder stor uppfinningsrikedom och outtröttlig energi i den gott och väl 45 minuter långa Joyous och ett intressant rörelsematerial i 4 Horsemen av efterföljande solon. Man blir helt enkelt trollbunden av att se de mångsidiga, energiska och skickliga dansarna, som ger sig hän i Jesper Kongshaugs fina färgade och stämningsfulla ljusdesign.

Vibeke Wern