Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 april 2024

Nostalgisk showbalett

2023-04-27

Fakta:

Namn: Gotta Dance
Koreografi: Gregory Dean
Regissör: Gregory Dean
Musik: George Gershwin, Irving Berlin, Cole Porter med flere arrangeret av Peter Jensen
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Tivolis Big Band och LiveStrings. Sangere: Maria Lucia Heiberg Rosenberg, Miriam Mandipira, Mads Mathias och Casper Phillipson. Dirigent: Peter Jensen, Scenografi och kostymer: Jon Morrell. Ljusdesign: Lucy Carter. Videodesign: Sebastian Eskildsen
Plats: Det Kgl. Teater, Operaen
» https://kglteater.dk

Det svängde verkligen på Det Kongeliges Gamle Scene, när Dansk Danseteater år 2011 hade premiär på Tim Rushtons sinnliga, skojiga och enormt musikaliska Love Songs med Caroline Henderson och en jazztrio i vacker förening med dansarna på scenen. Kanske var det just Dansk Danseteaters braksuccé med att kombinera dans och live jazz i Love Songs, som inspirerade Den Kongelige Ballets ledning till att 2013 få med Twyla Tharps nattklubbsbalett Come Fly Away i repertoaren för att så att säga locka in kunderna i affären. Ett projekt, som till den grad lyckades. För publiken strömmar till varje gång Come Fly Away till Frank Sinatras sånger har funnits på programmet.
Men nu när tio är har gått sen dess har det återigen blivit dags med lite mer show i utbudet. Så Den Kongelige Ballets solodansare Gregory Dean har nu, efter att tidigare ha skapat lyckade helaftonsbaletter med dramatisk handling som Askepot och Blixen, koreograferat en ny, men mycket nostalgisk och handlingslös showballet, Gotta Dance, till Operaens stora scen. Det är en balett, som dock helt och hållet lever upp till Det Kongelige Teaters generella dragning mot ett mer populärt utbud, förmodligen för att tillmötesgå politikernas önskningar för nationalscenen.
I den nummerstrukturerade Gotta Danc” med i totalt 30 nummer, som tar oss från Broadway till Paris och tillbaka till USA igen, blandas balett, ballroom-, jazz- och stepdans med inspiration hämtad från Broadway- och Hollywood-musikaler och konstnärer som Ginger Rodgers, Fred Astaire och Gene Kelly.
Med längst bak på scenen är Tivoli Big Band och LiveStrings, som under ledning av Peter Jensen spelar upp till dansen med en rad kända sånger av bland annat Irving Berlin, Cole Porter och George Gershwin. Som musikaliska dragplåster har Den Kongelige Ballet allierat sig med musikalsångaren Maria Lucia Heiberg Rosenberg, skådespelaren och sångaren Caspar Phillipson (som vann Vild Med Dans härom året), och jazzsångarna Miriam Mandipira och Mads Mathias. Fyra sångare, som i skiftande kombinationer på ett utmärkt vis tolkar de kända amerikanske sångerna, medan arrangemang och tolkningar av kända Edith Piaf-nummer är mindre lyckade. Men Ji Min Hong och Andreas Kaas är ett charmerande romantiskt balettpar, när de dansar till La Vie en rose, och Julien Roman, Alexander Stæger och Joscelyn Dolson blir till en lustig trio i ett Marcel Marceau-inspirerat clownnummer till Piafs Padam, padam.
Även om dansarna på scenen, inklusive Emma Riis-Kofoed och Jonathan Chmelensky, är mycket bra, så slår det aldrig gnistor om de amerikanska dansnumren, och koreografin är i flera nummer präglad av bland annat för många synkrona rörelser. Lyckligtvis får dansen och musiken lite mer glöd i den rent amerikanska andra akten.
Här är Astrid Elbo en elegant vamp till det fräcka saxofonsolot till I put a spell on you. Sebastian Pico Haynes och Vitor de Menezes dansar en känslosam kärleksduo till Bewitched, Bothered and Bewildered. Ryan Thomas har showdansen in under huden, när han stepper till Ac-Cent-Tchu-Ate the positive, och Tobias Praetorius briljerar, när han iförd frack med hög hatt och käpp ger sig hän i Let’s call the whole thing off.
Men det finns också trista och klicheartade steg bland annat till Judy Garland-sången Get happy och ett utstofferat Stairway to Paradise med store struts-solfjädrar. Det är flott och njutbart, men det hela framstår som likgiltigt och som ett mycket väsen för ingenting.
Till introduktionen på premiäraftonen fick publiken veta, att koreografens intentioner är att publiken efter föreställningen ska lämna Operan med känslan av att allt nog ska komma att lösa sig fint, trots allt det dystra som pågår i världen runtom oss. Men man kan fråga sig om en lättfotad feel good-föreställning som Gotta Dance överhuvudtaget hör hemma hos Den Kongelige Ballet anno 2023 unden en för övrigt tunnsådd säsong, där det varit mycket ont om nya intressanta uppsättningar.
Der blev ett dånande bifall på Operan både under föreställningen och vid applådtacket. Så Gotta Dance blir säkerligen till den förväntade säljsuccén.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser