Vild version av Shakespeares En midsommarnattsdröm

Det handlar om kärlek och makt, eller kärlekens makt, alternativt maktfullkomlig kärlek i William Shakespeares pjäs En midsommarnattsdröm, som öppnat Malmö stadsteaters stora scen Hipp/Hippodromen efter en omfattande renovering – en pjäs som tidigare invigt Malmö stadsteater 1944 på Fersens väg – och nu, om igen, efter ett långt uppehåll.
Den uppdaterade föreställningen i regi och bearbetning av Sara Cronberg har valt att låta Cecilia Lindqvist och Erik Olsson göra två huvudroller var, Erik Olsson spelar hertig Teseus och Oberon, kung i alfernas rike, Cecilia Lindqvist spelar Hippolyta, frun till Teseus och Titania, drottning i alfernas rike.
De två mångsidiga skådespelarna gör sina rollkaraktärer med bravur och humor, men att dessa två spelar maktens personer gör även föreställningen mer till ett spel om makt, mindre om kärlek och drömmar om lycka. Speciellt som regissören valt att låta den absoluta huvudrollen Puck, ofta tvetydigt spelad, här i Karin Lithmans gestaltning bli en sadistisk figur som njuter av att göra sina manipulationer till maktmissbruk som skapar förvåning, förtvivlan, sorg och vrede hos dem som drabbas, vilket ger nya dimensioner i
Shakespeares (bearbetade) text.
Fadern Egeus kräver att hans dotter Hermia (Klara Hodell) skall gifta sig med Demetrius, men hon är kär i Lysander (Alfred Tobiasson) som älskar henne, men om hon inte lyder sin far skall hon dö eller gå i kloster. Demetrius är intresserad av Helena, Hermias väninna,
hon berättar för honom (Demetrius) att de två, Hermia och Lysander skall fly från Aten för att finna en annan, bättre framtid.
Alla flyr ut i skogen – en plats för fri kärlek, magisk kraft som skapar gränsöverskridande makt att förverkliga sina drömmar, men också ett hotfullt mörker – en helt annan värld än staden Aten med strikt ordning.
Puck häller kärleksdroppar i den sovande Lysanders ögon – Puck har missuppfattat situationen, Lysander vaknar och blir blixtkär i – Helena – som ju vill ha Demetrius – medan Hermia dyker upp och fattar ingenting. Skulle han plötsligt skulle vara kär i hennes väninna?
Men Lysander skriker ut sitt plötsliga hat till Hermia, kallar henne för ”kräkmedel” vilket jag aldrig hört någon rollgestalt utropa i En midsommarnattsdröm. I denna delvis nya version av pjäsen med hög volym, rum med speglar som förvirrar perspektiven och
mycket fysiskt utagerande blir Shakespeares text till vibrerande kroppsspråk, drastiskt, livfullt, i kraftfull koreografi av Ossi Niskala.
Det är en intensiv föreställning som öppnar upp nya perspektiv mellan makt, kärlek, lek och allvar, oväntade med scener som när Mikael Segerström i rollen som Robert Magerman i en grupp skådespelare skall spela en mur mellan kärleksparet Pyramus och Thisbe. Han ställer sig mitt på scenen med en bild av en tegelmur i ett snöre runt halsen och
publiken gapskrattar medan han skall skapa ett hål i muren för de två att tala med varandra.
”Lodjur, vildsvin eller katt, blir din älskare i natt” ljuder texten medan drömmar om kärlek och en lycklig framtid tycks sväva ut i en mix av ljus och mörker, i en nyskapande föreställning med lysande skådespelare som öppnar för ett nytt sätt att se- och kanske förstå – kärlekens väsen, då och nu.

Ingela Brovik 2023-04-02

Ingela Brovik