Underhållande, charmigt, självironiskt och egotrippat

Fredrik Benke Rydman i sin bakvända keps, denna gång bara han och hans dans. I Master of Dance låtsas han att publiken är dansare som vill gå på audition och sedan få jobb i hans nya koreografi, som han bygger bit för bit framför våra ögon. Men vi slipper vara interaktiva, och Benke upprätthåller fiktionen av en arbetssituation bara lite lagom, och river av en grundkurs i koreografi på samma gång. Han är stå-upp, teater, musikmix, dans och sig själv i en och samma aktör.
Det blir underhållande, charmigt, självironiskt och egotrippat i lagom mix. Festliga utvikningar till dansarens vardag av värkande kroppar, kluriga utmaningar som konsten att dansa hur man förför en stol. Kul när han låter publiken styra koreografin, sympatiskt, ett bra intro till vad det är att vara dansare, kan jag tänka. Men jag börjar känna alltmer av något som liknar medlidande med mannen som tog street dance till nya nivåer. Som cirklar kring hans längtan till några högre tinnar han vill nå – trots att han fått alla tänkbara priser och lovord, till exempel för sin version av Våroffer, 2018, där han dansade duett med en robot.
Den guldmålade Benke Rydman som poserar på affischbilden till Master of Dance ser ut som Jean Börlin, Svenska Balettens koreograf och dansare. I verket Människan och hennes åtrå var han (nästan) naken och guldskimrande; 1920-talet upprördes. Men av kroppsguldet och utmaningen syns inte ett spår när den vanliga, trivsamma Benke öppnar sin soloföreställning Master of Dance.
Då och då refererar han till två andra koreografer, Alexander Ekman och Per Jonsson. Även dessa bugningar inför erkända storheter görs med distans och humor: fast ironin lämnar hastigt scenen, dess bättre, när han berättar om Per Jonssons sorgliga öde. Men varför väjer Benke Rydman inför ett djup som han uppenbarligen ser?
Konstnärens utsatthet, skapandets förtärande låga, prestationskravens tryck. Dansarnas fasa för ålderns begränsningar. Benke Rydman vill, eller kan, inte tala om det, men det sipprar ändå fram i gliporna mellan dansen och skojet. Jag tror att publiken är mogen att möta en hyllad dansare och koreograf som också kan tala allvar, som han visat många gånger. En underhållande timme livar upp i vinterkylan, men det skaver i mig att Benke Rydman har mer att säga och väljer att inte göra det.

Master of Dance finns på Dansens Hus, Elverkets spelplan under hela våren till och med 4 juni.

Margareta Sörenson