Spegelbilder och sätt att se

Antoinette Helbing är en både undersökande och konsekvent koreograf. I sitt nya verk The Mirror Project ger hon publiken intressanta sätt att se på kropp och relationer, när de två dansarna Cecilie Schyth Kjær och Taneli Törma, iförda tjusiga mönstrade dräkter både stående och liggande rör sig under två jättelika speglar, som hänger lite grann på sned över scenen. Härmed kan publiken på en och samma gång både se kropparna direkt på scenen samtidigt med deras spegelbilder.
Självklart ger spegelbilderna lustiga illusioner i förhållande till kropparna och tyngdkraften. Men det mest intressanta är, att man upplever en annorlunda sinnlighet och intimitet mellan dansarna, vartefter man betraktar kropparna på scenen eller deras simultana spegelbilder.
När de två dansarna står mitt emot varandra på golvet, kan det i speglarna se ut som att till exempel Taneli Törma svävar ovanför Cecilie Schyth Kjær. En hand på den andres skuldra kan i spegeln verka som en mere intim beröring. När hon liggande på ryggen och med benen makar sig vidare över golvet, ger spegelbilden av henne associationer till en fisk i vattnet. När dansarna sitter tätt tillsammans eller rygg mot rygg liknar de en berömd logotyp med en man och en kvinna.
Tillsammans lyckas de två dansarna skapa en stämning som gränsar till att hamna i trans när de till Mads Emil Nielsens pulserande elektroniske ljud omväxlande tittar och blundar. Det är kul, när de båda ligger på rygg och gör grimascher, som bäst kan betraktas i speglarna. Men om dansarna rör sig långt framåt eller tillbaka på scenen, försvinner de ut ur spegelbilderna. Starkt belyst bakifrån ser vi bland annat Taneli Törmas spegelbild i taket försvinna och avlösas av skuggbilden på golvet, när han dansar längst bak på scenen.
Det är ett härligt organiskt flyt i dansarnas ofte långsamma rörelser, och The Mirror Project känns trots sina 70 minuter inte alls för långt.

The Mirror Project kan ses 27 januari på Det Frie Felts festival, Århus.

Vibeke Wern