Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 31 januari 2023

Kampen mot barnlöshet

2023-01-17

Fakta:

Namn: I am Gold
Koreografi: Signe Fabricius och de medverkande
Författare: Signe Fabricius
Regissör: Signe Fabricius, regiassistent Elise Kragerup
Musik: Jeanette Albeck
Ensemble: Dansare: Astrid Elbo, Sebastian Kloborg, David Dalmo, Mads Gronemann, Veronica Bracaccini, Linn Fletcher, Luc Boris och André Kouadio, Scenografi och kostym: Helle Damgård. Ljusdesign: Balder Nørskov. Ljuddesign: Troels Møller, Speaker: Niels Ellegaard
Plats: Betty Nansen Teatret, København
» https://bettynansen.dk

På Betty Nansen Teatret i Köpenhamn har man visat flera framgångsrika föreställningar i samarbete Bikubefonden via projektet Betty udvikler. Ett projekt, där föreställningarna skapas interdisciplinärt konstarter emellan under långa arbetsprocesser med workshops och tid för gemensamt tankearbete.
Inledningsvis var det 2020 Signe Fabricius uppfinningsrika uppsättning av Bonnie & Clyde med balettdansarna Astrid Elbo och Ulrik Birkkjær i titelrollerna. Sedan följde den enastående fysiska teaterföreställningen Stolthed og fordom i regi av Anna Balslev och koreografi av Sebastian Kloborg.
Nu har Signe Fabricius kommit igen både som regissör och koreograf på den nya starka dansteaterföreställningen I am gold, där de fina, mångsidiga och expressiva dansarna Astrid Elbo och Sebastian Kloborg har huvudrollerna som det unga paret Freja och Thomas, som kämpar en hjärtslitande kamp för att bli med barn.
Föreställningen, som bjuder på textutdrag från Shakespeares Othello, Ellen Heibergs sång Ta’ alle mine kys och Tine Høegs roman Sult är en tragisk berättelse, men inte utan en viss humor, om ett väldigt tragiskt ämne, som just nu även behandlas i Cecilie McNairs film Ønskebarn och den danska Netflix-serien Baby Fever. Inte minst den stora lögnen om att allt är möjligt, och att vi själva har full kontroll över allt i våra liv, blir uppenbarat mitt i all glamouren omkring balettdansaran Freja i I am gold.
Till toner av Tjajkovskij inleder Freja föreställningen med att kontrolleret utföra de berömda 32 fouettéer från Svansjön iförd tutu och i strumplästen. Men när hon tagit av sig tutun, är det inte så stor koll på livet. Upprepade gånger måste hon lägga upp sina långa vackra ben hos gynekologen för att genomgå i det närmaste oändliga fertilitetsbehandlingar i hopp om att de ska bära frukt.
Precis som i Bonnie & Clyde hämtar I am gold mycket kraft i sin blandning av många olika dansstilar med alltifrån balett och nutida dans till hip hop och step. Som gynekologen utför David Dalmo en läcker och showig stepdans, där alla på ett lustigt vis är utspökade med graviditetstester. Med kattlik smidighed gestaltar den moderna dansaren Linn Fletcher iförd glitterkostym Frejas alterego eller ”natur”, som det uttrycks på scenen.
Hip hop-dansarna Mads Gronemann och Luc Boris André Kouadio utgör tillsammans med Veronica Bracaccini som både är balettdansare och modern dansare en del av vänkretsen, som bland annat arrangerar suprise partys på Frejas födelsedagar, där det festas till gladjazz. De är också med i en härlig sekvens, där alla vännerna stolt gör entré på scenen med all sin avkomma i bärsele på magen.
Föreställningens fina duon mellan Freja och Thomas är inledningsvis fysiskt intensiva, nära och omfamnande. Men med den intensifierande hormonbehandlingen och Frejas stigande desperation blir paret alltmer distanserade från varandra. Ju mer babylycka hos vännerna, desto större desperation och avund hos Freja, som också blir alltmer likgiltig för både egna och andras känslor.
Det är hjärtskärande, när hon drömmande står, som om hon vyssade en baby i sina armar, och det är lika så förskräckligt att se hela hennes liv, inklusive förmågan att kunna dansa balett gå i upplösning.
Astrid Elbo är både tekniskt och dramatiskt utsökt rollen som Freja. Hon behärskar också talet väl, men orden kan ibland förefalla lite väl överflödiga i dansteaterföreställningen. Den kroppsligt enormt flexibla Sebastian Kloborg lyckas gestalta både lugnet och den vilda energin hos den toleranta Thomas, och det är en skicklig grupp på fem dansare som rör sig runtom det centrala paret.
Jeanett Albeck har komponerat fin musik och sång som kompletteras av både jazz och Amy Winehouses Back to Black. Helle Damgård har skapat en enkel och funktionell scenografi med bord och britsar som kan sänkas upp och ned igen, samt en skog av glittriga girlanger som är vackert ljussatta i Balder Nørskovs design.
Signe Fabricius har lyckats skapa en både dynamisk och angelägen föreställning om ett aktuellt och för en dansföreställning ovanligt ämne. I am gold sätter på ett fint vis fokus på frågan om och hur långt man ska gå i sin kamp mot barnlöshet.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser