Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 26 mars 2023

Björks sånger tolkade i två vitt skilda koreografiska universum

2022-11-18

Fakta:

Namn: Björk
Koreografi: Dolly Sfeir och Gunilla Lind
Musik: Björk, Ny komposition och lydunivers: Asger Brun och Marie Højlund, Guitar: Domenico Mannelli. Violin: Katrine Grarup Elbo.
Ensemble: Holstebro Dansekompagni, Scenografi og kostumedesign: Åsa Gjerstad. Lysdesign: Thora Eriksen.
Plats: Baltoppen Live
» https://holstebroteater.dk/show/danseforestillingen-bjork/

Åtta sånger av isländska Björk är utgångspunkten för Holstebro Dansekompagnis nya dubbelprogram Björk med koreografier av libanesisk-amerikanska Dolly Sfeir och danska Gunilla Lind. Ett dubbelprogram, som kompaniet själv beskriver som ”en science fiction-dansföreställning, som presenterar två möjliga framtida verkligheter – en plats präglad av dystopi eller utopi”.
Inte minst programmets första del, Everybody is happy these days, som är koreograferad av Dolly Sfeir, bär en starkt science fictionartad prägel med de sex skickliga dansarna i ett intressant och mycket egenartat robotinspirerat kroppsspråk. Precis som titeln anger ligger det också ironi i att använda den dock- och robotinspirerade koreografiska språket, där Dolly Sfeirs förutom Björks musik är inspirerad av Huxleys science fiction-roman Du sköna nya värld samt verk av den japanske avantgard-konstnären Tetsumi Kodo.
Alla är inledningsvis likadant klädda i gråa overaller och ljusgrå peruker i ett främmande grått universum med fönsterkarmar längst bak på scenen, som genast ger associationer både till en bur och till japansk enkelhet. Till den första sången ”Pagan Poetry” ser vi dansarna röra sig som om de nästan var förhäxade och elektrifierade i hela kroppen.
Till sången An echo, a stain särskiljer sig Marija Burceva ur gruppen med sina lätta och mjuka rörelser iförd en klänning i hoppets gröna färg. Till den sköna balladen Come to me med dansarna iförda underkläder inrymmer koreografin både sensualitet och fina slowmotion- och skakrörelser som görs med mycket fina rörelsekvaliteter hos dansarna . Men robotprägeln försvinner aldrig i den mycket konsekventa och rörelserika koreografin.
Till slut befinner sig alla i motvind till låten Harm of will, och det råder en stämning av helt motsatta känslor: ”vill, vill inte” mellan en man och en kvinna, som omfamnar varandra, innan de slutligen försvinner.
Det är samma sex dejliga dansare – Bjørk-Mynte Buchgraitz Paulse, Jon Ipina, Matthew Rawcliffe, Luke Hodkinson, Maria Burceva och Jacob Lang – som efter pausen är på scenen i Gunilla Linds mer performativa och danstekniskt mindre krävande verk, Aorta. Här är det känslor kring kärlek och drama som utvecklas i scenrummet inför en stor röd scenfond.
Typiskt för Gunilla Lind är scenografi och kostymer viktiga medspelare i bildrika Aorta, där dansarna gör sina entreer i foppatofflor och tjusiga glittrande röda helkroppstrikåer med hätta till Venus as a Boy. Dräkternas uppseendeväckande glänsande puffärmar liknar läckra karameller, men de röda dräkterna ger självklart först och främst associationer till blod och röda blodkroppar
Utstyrd med stora böjliga rör på sin helkroppsdräkt reser sig Jon Ipina upp från golvet som ett hjärta med stora pulsådror och mimar till Björks långa kärleksvisa Black Lake, där texten bland annat lyder: ”My heart is enormous lake, black with potion”. Effektfullt snurrar han runt, så rören i dräkten svingas ut lite gran i luften, och strax därpå ger sig alla sex dansare hän i energiska och akrobatiska rörelser och pulserande knyck i kropparna.
Det kan tyckas en smula banalt med mimandet till sången, men det fungerar faktiskt fint, likaså när Bjørk-Mynte Buchgraitz Paulse mimar till Jóga på ett expressivt och inkännande sätt tillsammans med de andra dansarna omkring sig. Dessförinnan har vi fått se dem i den melankoliska ”Family” där alla dansarna bär rör som pulserar på de uppfinningsrika kostymerna i design av Åsa Gjerstad.
Både i första och andra delen av programmet är Björks sånger – som helt och hållet presenteras i originalversion – fint ihopflätade i Asger Bruns och Marie Højlunds stämningsmättade kompositioner och ljudvärldar. Thora Eriksen har gjort den väldigt vackra och effektfulla ljusdesignen i såväl Everybody is happy these days som i Aorta.
Dolly Sfeir är en intressant ny koreografisk bekantskap som ger de tekniskt skickliga dansarna i Holstebro Dansekompagni många utmaningar. I Gunilla Linds koreografiska universum är det ett långsammare och stillsammare flöde, som i gengäld lämnar mera plats över att tänka på Björks innehållsrika musik. Allt som allt är Björk ett fint och vittomfattande dubbelprogram, som till och med appellerar till många ungdomar.

Björk spelas på många platser under våren
Roskilde Teater 8/2, Midtlandets Musik- og Teaterforening, Toftlund 9/2, Haderslev Teaterforening 22/2, Helsingør Teater 23/2,
Aarhus Teater 9, 10/3, Aalborg, Teater Nordkraft 17, 18/3, Odense Teater 22, 23/3, Esbjerg Musikteater 27/3,

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser