Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 03 december 2022

Visuell styrka i Norrlandsoperans Hoffman

2022-11-17

Fakta:

Koreografi: Sara Ribbenstedt

Författare: Libretto: Jules Barbier och Michel Carré
Regissör: Regi, kostymdesign och scenografi: Bogdan Szyber och Carina Reich

Musik: Jacques Offenbach
, Dirigent: Henrik Schaefer
Ensemble: Medverkande: Thorbjørn Gulbrandsøy,
 Denise Beck, Amie Foon, Fredrik Zetterström, Fabian Düberg, Susanna Levonen med flera. Norrlandsoperans Symfoniorkester och kör, Videodesign: Annie Tådne,
 Ljusdesign: Ronald Salas


Bogdan Szyber och Carina Reich uppsättning av Hoffmans äventyr på Norrlandsoperan är en visuellt rik och flödande operaupplevelse. Föreställningen börjar anspråkslöst med att poeten Hoffmans musa i Amie Foons gestalt, ropar till dirigenten att Hoffman är försvunnen. Men spelet måste börja ändå. Hon drar undan ridån och på scenen uppenbarar sig en krog där Hoffmans vänner, det vill säga Norrlandsoperans kör, sjunger alkoholens lov.
Här liksom genomgående i föreställningen har verkets regissörer kostymdesigners, scenografer samt Szyber och Reich satsat på att ge kören personregi med individuella roller och rörelsescheman. Inga stela köruppställningar förekommer, vilket är skönt att slippa. Samtidigt är Sara Ribbenstedts koreografi enkel, effektiv och tydlig.
Hoffman, gestaltad av norrmannen Thorbjørn Gulbrandsøy, är vansinnigt förälskad i sångerskan Stella, men hans musa tycker att kärleken till Stella tar för mycket energi och ser hellre att han är på krogen, festar och skriver. Hon förvandlar sig till hans kompis Niclausse för att få vara med honom.
Hoffman berättar om sina tre galna kärlekar – Olympia, Antonia och Giulietta – för kamraterna. Dessa berättelser gestaltas i föreställningen.
I andra akten möter Hoffman Olympia. Normalt brukar hon framställas som en docka, men Szyber/Reich låter scenen utspela sig i operationssalen hos en plastikkirurg. Olympia är kirurgens skönhetsopererade dotter med superbröst, enorm stjärt och plutande mun, allt i kraftfulla färger. Hoffman har fått på sig ett par förtrollade glasögon och ser bara det han vill se. Det hela utvecklar sig till en samtidssatir av stora mått. När övriga patienter väller in har samtliga gjort stjärtförstoring och är klädda som för operation. Olympias aria når sällan skådade komiska höjdpunkter och får en helt annan innebörd när den talar direkt till samtiden i stället för att handla om en mekanisk docka. Naturligtvis filmas det som händer med en mobil på scenen och visas live på en skärm.
Den danska sopranen Denise Beck sjunger alla Hoffmans kärlekar: Stella, Olympia, Antonia och Giulietta, vilket är en prestation eftersom det handlar om delvis skilda röstfack. Och hon gör det strålande. De fyra kvinnorna ska enligt Offenbach ses som fyra sidor av samma kvinna.
Även operans fyra onda män, Lindorf, Coppélius, Dr Miracle, Dapertutto, sjungs av en sångare, barytonen Fredrik Zetterström. Trots rollernas onda uppsåt är han mycket njutbar att lyssna på. Att samma sångare återkommer i olika roller gör också att det blir lättare att hänga med i berättelsen – när den där rösten hörs är det fara på färde oavsett vilken roll den tillhör.
Utmärkande för uppsättningen är den totala förvandlingarna av scenrummet i de olika akterna. Hemma hos Antonia kommer vi till ett rosa flickrum med en grön skog utanför fönstren. De stora fönstren används för visa bilder i, det är oerhört vackert. Antonia är den yngsta och mest oskuldsfulla bland Hoffmans kärlekar men hon är sjuk. Valet för henne står mellan att sjunga och dö eller att leva och få ett instängt, småborgerligt kvinnoliv. Hon väljer att sjunga. Det är gripande och Denise Beck når upp till helt sublima pianissimon.
Fjärde akten handlar om Hoffmans kärlek till kurtisanen Giulietta. Scenen vaggar fram till ljuvlig körsång – ”O ljuva kärleksnatt” – i Offenbachs barcaroll. Scenografin rör sig i takt med musiken. Giuliettas salong är en gay-klubb med operakören i utmanande kostymering.
Alla Hoffmans kärlekar slutar illa och han tröstar sig på krogen. En kvinna – La muse/Niclausse – följer honom troget, men henne ser han inte. Så har drömmen om den romantiska kärleken förblindat honom och han konsumerar kärlekar på löpande band i jakt efter en ouppnåelig dröm. Kärleken har blivit en konsumtionsmarknad där den med snyggaste plastikoperationen vinner. På så vis är uppsättningen en käftsmäll rakt in i samtiden.
Dirigenten Henrik Schaefer har försökt hitta ett orkestersound som stämmer överens med Offenbachs ”glada Paris”. Resultatet är att musiken låter mindre strömlinjeformad, stökigare och mer levande jämfört med nutida inspelningar av operan.
Handlingen i Hoffmans äventyr bygger på noveller av den romantiske 1800-talsförfattaren E.T.A Hoffman och hans liv. Det är Jacques Offenbachs enda opera och det sista han skrev. Han hann inte skriva klart den innan han dog utan det gjordes av andra och därför finns den i flera versioner.
Bogdan Szybers och Carina Reich har utgått från en version från 1907, den så kallade Monte Carlo-versionen. Olika bitar av operan har sedan pusslats ihop.

Hoffmans äventyr på Norrlandsoperan i Umeå ges närmast 18 och 20 november samt 5, 7, 8 och 10 januari 2023.

Karin Kämsby

Fler Recensioner

Annonser