Cirkus på is

Kompani Giraffs Kiseldalen i Axel Adlercreutz regi är en vacker, poetisk och drömsk cirkusföreställning för barn.
Den börjar med att scenen badar i vitt ljus. I fonden står två inåtböjda, halvcirkelformade skärmar. Framför dem en vit golvplatta. Så sticker ett huvud fram bakom ett par stora lådor. Och så en stövelbeklädd fot. Och ett ben. Kroppsdelar dyker upp och försvinner. Till det musik i långsamt tempo.
Det håller på så en stund, tills att de två jonglörerna Nelli Kujansivu och Petter Wadsten uppenbarar sig i helfigur, klädda i galonbyxor, plastiga överdragskläder och gula gummistövlar. Som om det skulle regna eller finnas vattenpölar att hoppa i där på scenen. Artisterna är kortväxta och sminkade så att de liknar barn.
De får upp lådorna på ryggen och placerar ut dem på golvet. Nelli Kujansivu lägger sig på dem och hittar en boll att leka med, och en till och en till. Till slut har hon fem bollar och som hon jonglerar med både händer och fötter.
Ljuset ändras, det blir varmare. Petter Wadsten jonglerar med ringar och efter en stund bollar artisterna ringarna mellan varandra. Han använder sina händer men hon ligger kvar på rygg och kickar ringar med foten. Samtidigt har Olle Hemmendorffs musik intensifierats och blivit mer rytmisk.
Plötsligt förvandlas stämningen till något mer kallt och kusligt. Ljuset blir blåaktigt och det hörs vind. Golvet visar sig vara glashalt och någon halkar omkull.
Men när Nelli Kujansivu kommer in på spelplatsen på skridskor vänder stämningen. Scenen har på ett magiskt vis förvandlats till en isvärld. Även Petter Wadsten snör på sig skridskor och sen åker de båda omkring där på isen en stund innan de lägger sig ner och föreställningen är slut.
Kiseldalen visar sig helt oväntat vara en iscirkus-föreställning. Den har ett lugnt kontemplativt tempo vilket borde passa utmärkt för de yngre barnen, möjligen blir det för långsamt för de äldre.

Karin Kämsby