Romantik, appelsindans, bravur och smärtsamma förluster

Efter senaste säsongens mycket anspråkslösa utgåva av Dans2Go är det en stor glädje att få uppleva den här säsongens generösa, mycket lyckade och vittomfattande version av Den Kongelige Ballets populära program-koncept. Till ett fördelaktigt pris (i år är det ett enhetligt pris på 285 danske kr som gäller) presenteras publiken för ett blandat program med fyra verk i vitt skilda stilarter. Traditionsenligt inleds verken av personliga ord på vägen förmedlade av några av dansarna i korta filminslag, som introducerar de olika verken.
Mycket vackert och starkt inleds programmet med Justin Pecks lyriska neoklassiska balett Belles-Lettres, som den amerikanska koreografen skapade för New York City Ballet 2014. Den musikaliskt välstämda koreografin för nio dansare har skapats till César Francks romantiska och stämningsfulla violinsonat för cello och piano, och de sex musikerna finns lämpligt nog med på scenen.
Balettens romantiska stämning med fyra män och kvinnor, som söker sig samman i par, medan en ensam manlig dansare rör sig in och ut ur gruppen, och ger associationer till Jerome Robbins Dances at a Gathering och inte minst John Neumeiers En Skræsommernatsdrøm (En Midsommarnattsdröm), där en livlig Puck orkestrerar det förälskade paret. Det råder en drömsk lätthet av älvdans över Nadia Nabils raffinerade kostymer. En lätthet, som även finns i dansen och de många fina lyften mellan paren.
Som mannen utan partner imponerar Alexander Bozinoff med sin kvicka, nästan lekande solodans och det är fina fraseringar hos alla de nio dejliga dansarna till César Francks nyanserade och expressiva och vackert spelade sextett, anförd av Thomas Richel vid pianot.
En helt annan modern dansstil upplever man i det efterföljande nya och fantasifulla verket Heartcore koreograferat av paret Esther och Thomas alias Esther Lee Wilkinson och Thomas Radil. (Hon är före detta dansare i Den Kongelige Ballet och har varit konstnärlig ledare av Det Kongelige Teaters nu nedlagda moderna kompani Corpus. Han är arkitekt och scenkonstnär). Förutom fyra dansare från Den Kongelige Ballet (Lazaro Corrales, Tomoka Kawazoe, Agnes Rosendahl och MacLeen Hopper) medverkar de två skickliga moderna dansarna Lukas Hartvig-Møller och Giorgia Vadalà.
Heartcore berör teman som närvaro, kroppslighet och njutning, men har också redan inledningsvis fokus på jordens element, när en man ligger på marken och i det närmaste blåses till liv i mörkret under ett stort stycke tyg, alltmedan en kvinna slafsar i sig en drypande saftig apelsin. Det är en vacker syn när massor av apelsiner lite senare fyller upp hela scenrummet, som tjusigt lyses upp av lodrätt hängande lysrör.
Det frigörs mängder av energi med fina rörelsekvaliteter i den expressiva dansen och den orangeklädda Lukas Hartvig-Møller tar verkligen höga poäng med sina solon. Förmodligen åsyftas till titeln Heartcore när vi får höra hans hjärtslag, då han utrustad med en mikrofon bankar en appelsin mot sitt hjärta.
Dramaturgin haltar en smula i Heartcore, där det kanske är en livscykel vi upplever i det lite för långa, men både charmerande och humoristiska verket till musik som omfattar allt från elgitarr och harpa till Stromaes hit Alors on danse och den gamla balladen Blue Moon.
Från den klassiska repertoaren bjuder Dans2Go på det store bravour-pas de deuxet med den svarta svanen, Odile, och prinsen från Petipas helaftonsbalett Svanesøen (Svansjön), som får nypremiär med Den Kongelige Ballet i januari. Som Odile och prins Siegfried är Astrid Elbo och Ryan Tomash ett fint matchande par. Hon har vackra långa linjer och raffinerade armar i sina flotta och krävande solon, och han är en fantastiskt säker, elegant och flott högt hoppande prins. En riktigt fint smakprov för att ge publiken mer aptit på att få se mer klassisk balett.
Programmets avslutande kreation The Silence of Birds är koreograferat av den spanska kårdansaren Eukene Sagues och är ett resultat av Den Kongelige Baletts nya koreografiska program för talangutveckling kallat Koreorama.
Det allvarliga och dystra verket handlar om en kvinnas smärtsamma förlust av sitt barn under ett inbördeskrig. Men vi ser också hur hennes vrede som maskerar den djupa sorgen, sakta ebbar ut, så att hon återigen kan ingå i en relation med sin vän och den övriga gruppen av nomader.
Camilla Ruelykke Holst tolkar starkt den vredgade kvinnan tillsammans med Jimmy Coleman som den känslosamme vännen. Stilistiskt känner man att Eukene Sagues har koreografiska förebilder som Akram Khan och Hofesh Shechter, inte minst i de synkrona sekvenserna med de 18 nomaderna, som dansas av både kungliga balettdansare och dansare hämtade utifrån.
Mikkel Peter Larsen har kreerat den bildskapande ljuddesignen med fågelkvitter, krigsljud och inte minst medryckande körsång. Vissa danspassager närmar sig det patetiska, och några sekvenser tar till lite för många ljuseffekter. Men det råder inget tvivel om att Eukene Sagues har koreografisk talang, med något på hjärtat, och som vi gärna vill se mer av.

Dance2Go gest närmast den 2, 4 och 10 november på Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

xxxxxxx

Romantik, appelsindans, bravour og smerteligt tab

Efter sidste sæsons meget beskedne udgave af Dans2Go er det en stor glæde at opleve denne sæsons generøse, vellykkede og vidtfavnende version af Den Kgl. Ballets populære program-koncept. Til en fordelagtig pris (i år en enhedspris på 285 danske kr.) præsenteres publikum for et blandet program med fire værker i vidt forskellig stilart. Og traditionen tro får værkerne et par personlige ord med på vejen fra nogle af danserne i korte filmindslag, der introducerer de enkelte værker.

Meget smukt og stærkt åbner programmet med Justin Pecks lyriske neoklassiske ballet ”Belles-Lettres”, som den amerikanske koreograf kreerede til New York City Ballet i 2014. Den gennemmusikalske koreografi for ni dansere er skabt til César Franks romantiske og stemningsfulde ”Solo for klaver med akkompagnement af strygekvintet”, og de seks musikere er meget passende med på scenen.

Ballettens romantiske stemning med fire mænd og kvinder, der finder sammen i par, mens en enlig mandsdanser bevæger sig ind og ud af gruppen, giver associationer til Jerome Robbins’ ”Dances at a Gathering” og ikke mindst John Neumeiers ”En Skræsommernatsdrøm”, hvor en livlig Puk orkestrerer de forelskede par. Og der er en alfe- og drømmeagtig lethed over Nadia Nabils raffinerede kostumer. En lethed, der også findes i dansen og de mange gode løft hos parrene.

Som manden uden partner imponerer Alexander Bozinoff med sin adrætte, næsten legende solodans, og der er fine fraseringer hos alle de ni dejlige dansere til César Francks nuancerede og ekspressive sekstet, der bliver smukt spillet med Thomas Richel i spidsen på klaver.

En helt anden moderne dansestil oplever man i det efterfølgende nye og fantasifulde værk ”Heartcore” koreograferet af parret Esther og Thomas alias Esther Lee Wilkinson og Thomas Radil. (Hun er tidligere danser i Den Kgl. Ballet og har været kunstnerisk leder af Det Kgl. Teaters nu nedlagte moderne kompagni Corpus. Han er arkitekt og scenekunstner). Foruden fire dansere fra Den Kgl. Ballet (Lazaro Corrales, Tomoka Kawazoe, Agnes Rosendahl og MacLeen Hopper) medvirker de to dygtige moderne dansere Lukas Hartvig-Møller og Giorgia Vadalà.

”Heartcore” berører temaer som tilstedeværelse, kropslighed og nydelse, men har også fokus på jordens elementer lige fra start, når en mand, der ligger på jorden, nærmest blæses til live i mørket under et stort stykke stof, mens en kvinde gnasker en dryppende saftig appelsin i sig. Og det er et smukt syn, når masser af appelsiner senere fylder scenerummet, som lyses flot op af lodret hængende lysstofrør.

Der er masser af energi og god bevægelseskvalitet i den ekspressive dans, og den orangeklædte Lukas Hartvig-Møller tager kegler med sine soloer. Velsagtens som en hentydning til titlen ”Heartcore” hører vi hans hjerteslag, når han udstyret med en mikrofon banker en appelsin mod sit hjerte.

Dramaturgien halter lidt i ”Heartcore”, hvor det måske er en livscyklus, vi oplever i det lidt for lange, men både charmerende og humoristiske værk til musik der spænder fra elguitar og harpe til Stromaes hitsang ”Alors on danse” og den gamle ballade ”Blue Moon”.

Fra det klassiske repertoire byder Dans2Go på den store bravour-pas de deux med den sorte svane, Odeile, og prinsen fra Petipas helaftensballet ”Svanesøen”, der får repremiere med Den Kgl. Ballet til januar. Som Odile og prins Siegfried er Astrid Elbo og Ryan Tomash et fint matchende par. Hun har smukke lange linjer og raffinerede arme i sine flotte og krævende soloer, og han er en fantastisk sikker, elegant og flot springende prins. En rigtig god smagsprøve til at give publikum appetit på at se mere klassisk ballet.

Programmets afsluttende kreation ”The Silence of Birds” er koreograferet af den spanske korpsdanser Eukene Sagues og er udsprunget af Den Kgl. Ballets nye koreografiske talentudviklingsprojekt, Koreorama.

Det alvorlige og dystre værk handler om en kvindes smertelige tab af sit barn under en borgerkrig. Men vi ser også, hvordan hendes vrede, der dækker over den dybe sorg, langsomt fortager sig, så hun igen kan indgå i en relation med sin ven og gruppen af nomader.

Camilla Ruelykke Holst træder stærkt i karakter som den vrede kvinde over for Jimmy Coleman som den følsomme ven. Stilistisk fornemmer man, at Eukene Sagues har koreografiske forbilleder som Akram Khan og Hofesh Shechter, ikke mindst i de synkrone sekvenser med de 18 nomader, der bliver danset af både kongelige balletdansere og dansere hentet udefra.

Mikkel Peter Larsen har kreeret det billedskabende lyddesign med fuglekvidder, krigslyde og ikke mindst inciterende korsang. Visse dansepassager tenderer det patetiske, og nogle sekvenser har lidt for rigeligt med lyseffekter. Men der er ingen tvivl om, at Eukene Sagues er et koreografisk talent, der har noget på hjerte, og som vi gerne vil se mere til.

Vibeke Wern