Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 06 oktober 2022

Att kånka på saker och ting hit och dit

2022-09-15

Fakta:

Namn: Under Bright Light
Koreografi: Conceived and devised by the company
Författare: Created with input from Nicki Hobday
Regissör: Tim Etchells,
Musik: Graeme Miller
Ensemble: Devised and Performed by Robin Arthur, Jerry Killick, Richard Lowdon, Claire Marshall, Cathy Naden and Terry O’Connor
Plats: Kulturhuset Stadsteater, Stockholm i samband med Stockholm Fringe Festival: Stoff 2022
» https://www.forcedentertainment.com/projects/under-bright-light/

Sedan 1980-talets mitt har det brittiska konstnärskollektivet Forced Entertainment skapat motvalls teater och performance. Grundaren, Tim Etchells, är bild- och scenkonstnär och motor för de sex personer starka kollektivet.
Genom åren har de blivit omkring dussinet produktioner, några har väckt åtskillig uppmärksamhet. När nu Under Bright Light gästar Stockholm Fringe-festival är förväntningarna stora, men den drygt timslånga föreställningen blir en besvikelse. Tre män och tre kvinnor flyttar sju kartonger, tre stolar och en stege i ett tomt rum med gräsgrön heltäckningsmatta. Ett intensivt industrislammer dominerar ljudbilden länge, lika monotont som aktörerna rör sig i sina likadana mörkblå arbetsoveraller. De flyttar kartonger och stolar i något som först liknar röjning på en mindre verkstad men övergår i något som ser mer industriellt ut. Planlöst flyttas pinalerna ser det ut som, förgäves försöker jag lista ut om samma person som tycks stöka till gör så hela tiden. Medan den som tycks städa upp och röja har motsatt funktion, men icke. Samma person gör både och, det går inte att skönja en struktur. Ibland sker arbetet skyndsamt, febrilt. Ibland inträffar matthet och aktörerna lägger sig en stund på golvet, men är strax uppe och i farten igen. Ingen kommunicerar med någon, ingen krockar. Någon sekvens låter ana sju droppar humor, men de är snart bortrunna.
Emellertid och emedan: fler kartonger, stolar och stegar dyker upp när ensemblen hämtar mer material bakom den vita fondväggen. När kartongerna passerat tjugo tappar jag räkningen, ljudbilden skiftar till något som låter som rymden, sen något som liknar trafikbuller, ljuset blånar och skärps. Ett långsamt crescendo blir gradvis mer intensivt.
De sista tio minuterna av den 1,10 långa föreställningen flyttas all bråte samfällt från ena halvan av spelplatsen till den andra. Att detta är en rörlig bild av vår civilisation och dess myckenhet, överkonsumtion eller överorganisering står övertydligt klart. Kanske kartongerna kan läsas som produkter, kanske som koldioxidutsläpp. Kanske är detta en bild av hur klimatförändringarna har uppstått och snart helt överväldigar oss.
Kanske. Men det är inte särskilt effektiva bilder, och det jag tänker mest på är att det som en gång var alternativt och utmanande, med tiden blir välbekant och föga avslöjande.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser