Fint återseende med Giselle

Den Kongelige Ballets säsong 2022-23 är i hög grad präglad av nypremiärer. Det gäller också för inledningen av säsongen med Giselle i Silja Schandorffs och Nikolaj Hübbes regi från 2016 med scenografi av Maja Ziskas och kostymer av Mia Stensgaard.
Nypremiären på Giselle den 3 september blev emellertid ett fint och glädjande återseende med den stora romantiska baletten. Inte minst för att huvudpersonerna både dansade med stort tekniskt överskott och när det gällde det dramatiska uttrycket var de ytterst välregisserade.
Som Nikolaj Hübbe skriver i det tryckta programmet kräver titelrollen i Giselle ”inte bara en dansös med högsta tänkbara tekniska skicklighet, men även den största dramatiska talangen, för att kunna ge uttryck för Giselles utveckling från oskyldig flicka på landet, via nervsammanbrott och vanvett till överjordisk andlighet”.
Den 33-årige amerikanskfödda solodansaren Holly Dorger, som bland annat är en utpräglad Balanchine-dansare i Den Kongelige Ballet, har under de senaste åren genomgått en stark utveckling. Hon dansade Giselle både 2016 och 2018. Men nu till nypremiären känner man verkligen att hon hade nått fram till en djupare förståelse för den krävande rollen med det stora känslospektrat. Hennes känsla för den romantiska stilen är också väl utvecklad.
Nu upplever man en mer övertygande tolkning av den unga naiva hjärtsjuka bondflickan, och tekniskt är det härligt att se Holly Dorgers både raffinerade tåspetssteg, fina mjuka armrörelser och eleganta musikaliska fraseringar.
Den 31-årige isländske solodansaren Jón Axel Fransson, som saknades under våren på grund av en corona-sjukanmälan, kunde dessvärre inte, så som planen tidigare var, dansa Basil i Don Quixote. Jón Axel Fransson är nu tillbaka i toppform i Giselle, där han debuterar i rollen som hertig Albrecht. Vilken otroligt elegant, följsam och känslosam Albrecht han är.
Förutom tekniskt snille har Jon Axel Fransson alltid haft en radierande dramatisk talang och det är en ren fröjd att uppleva honom i rollen som Albrecht. Det är bland annat gripande, när han står tätt intill den sköna Giselle, så att man verkligen kan känna Albrechts starka längtan efter att få kyssa den unga bondflickan, som han verkligen är uppriktigt kär i.
Men Albrecht är redan förlovad med en dotter till en furste, Bathilde, och hans dubbelspel blir avslöjat av den avundsjuke skogsvaktaren Hilarion. Liksom i premiärlaget år 2016 var det den framstående danske solisten Sebastian Pico Haynes (som under tiden bland annat har varit verksam som solist i Nederlands Dans Theater), som i premiärlaget karakteriserar Hilarion mycket väl.
Som villiernas drottning, Myrtha, är den unga solodansaren Emma Riis-Kofoed tekniskt säker och har den rätta konsekvent stänga och kyliga utstrålningen, fint flankerad av två villier gestaltade av Camilla Ruelykke Holst och Lena-Maria Gruber. Kårens 18 villier kunde i gengäld ha varit lite mer precisa.
Musikaliskt hade dirigenten Robert Houssart ända från början av ouverturen ett mycket fint handlag med Det Kongelige Kapel, som fick Adolphe Adams musik att klinge ovanligt vackert från orkesterdiket.

Läs recensionen av premiären på Giselle 2016 här:

www.danstidningen.se/2016/11/14/karlek-som-forlater-allt/

Vibeke Wern