Rapport från sommarens Conseil International de la Danse i Aten
Internationella Dansrådets kongress i Aten, 6-10 juli 2022 arrangerad av CID – Conseil International de la Danse, har inte sällan kallats för United Nations of Dance. Dansaren och koreografen Josefine Chiacchiero som reste till Aten tillsammans med en av organisationens grundare, svenska Gita Sellmann, rapporterar här om kongressen för Danstidningen
Av Josefine Chiacchiero
Redan första dagen anländer vi till CIDs grekiska säte i centrala Aten, placerat i det vackra området Plaka. Vi hänförs av denna passande plats för en internationell dansorganisation: i staden som brukar kallas för demokratins vagga där CID har funnit en lugn plats i en orolig värld. Ovanför oss ligger Akropolis med det berömda Pantheon-templet där arkitekturen leder oss att levandegöra forntida mytologiska gudar och gudinnor.
Deltagarna i konferensen är dansare, koreografer, professorer och andra dansaktörer från hela världen. Efter registreringen handlar den första konferensdagen om CIDs historia. Bland annat redogör Gita Sellmann om den första tiden efter organisationens grundande vid UNESCOs högkvarter i Paris 1973. Hon berättar bland annat om tiden då professor Bengt Häger var organisationens ordförande och om alla de evenemang som förverkligades världen över genom det kontaktnät som organisationen erbjöd. En annan viktig person i sammanhanget var Dora Stratou, grekisk dansforskare och grundare till Athens dansmuseum med tillhörande teater. Nuvarande ordförande Dr. Alkis Raftis fyller i med erfarenheter från sina möten och resor och hur han med envist arbete utvecklat den organisation och kongress vi idag möter:
”Ingen annan NGO under UNESCO har expanderat lika mycket de senaste åren. Organisationen kallas inte sällan för United Nations of Dance!”
Dr Raftis berättar engagerat och stolt att CID idag är en organisation som samlar all form av specialistkunskap inom området dans och att alla medlemmar är professionellt verksamma utan att det finns kriterier för kvalitet:
”Det är omöjligt för mig som President att värdera vad som är kvalitet inom dans. Jag överlåter till alla er som är specialister inom ert område att göra den värderingen på egen hand. Det är viktigt att det finns ett internationellt dansråd där alla genrer och former av av dans från olika kontexter är välkomna på samma villkor, där alla medlemmar ges samma möjligheter att medverka vid vår årliga kongress.”
Kongressen riktar sig till all form av dansverksamhet, dvs forskning, performance, pedagogik, terapi, m.m. Vanligtvis deltar nära 300 experter från 40 olika länder från fem olika kontinenter. Bland besökare ses såväl universitetsprofessorer som dansaktörer från privata dansskolor. Detta år är däremot antalet endast närmare 100 personer, vilket Dr. Raftis anser vara en följd av pandemin och han tillägger:
”Det tar tid för folk att bygga upp sin verksamhet igen och ta sig ut i världen. Själv funderar jag över mina resor till Paris och hur jag kan minska på mina resor och ersätta en del besök med onlinemöten.”
Mångfalden genomsyrar hela kongressen och såväl föreläsningar som föreställningar och workshops visar på en fantastisk bredd. Dagarna är fulltecknade med programpunkter. Föreläsningar och workshops hålls i det moderna och nybyggda komplexet Serafio Sports, Culture and Innovation Centre. Föreläsningarna som hölls på engelska berörde alla slags aspekter av dans: Bhangra Lexicon, Music and Migration, Use of Gesture in Contemporary Dance, Being Formless: Daoism, Kung Fu and Dance, Cartographies of Dance in a school context, Dance in Persian Dramatic Storytelling, The Basse Danse 15th Century, et.c.
Dora Stratou Dance Theatre som är en utomhusteater på Philopappou berget, musornas berg, ligger mittemot Akropolis. Där visades alla föreställningar i anslutning till kongressen. Grundaren av teatern och det tillhörande museet, den legendariska grekiska dansforskaren Dora Stratou, var en entusiastisk främjare av grekisk folkdans och musik. Idag består museet av både skola, danskompani, och ett boksamling med Dora Stratou egna publikationer.
På föreställningarna under den vackra ljumna blågrön-skiftande kvällshimlen, där teatern ligger omgiven i oliv- och cederlundar, kastas vi äventyrligt mellan olika slags danskulturer, från Mexico, Indien, Portugal, Kanada, Brasilien och Libanon. Det indiska intresset för CID är påfallande. Kan det möjligen vara ett arv från Bengt Hägers omfattande kontakter med Indien?
CID erbjuder ett enormt internationellt nätverk. Hemsidan är den huvudsakliga resursen och där finns tillgång till en global sökmotor bland annat för dansskrifter av olika slag. Den fungerar även som ett virtuellt kalendarium, som erbjuder ett panorama över danshändelser världen över. Medlemmar har tillgång till ett flertal tjänster såsom support vid visumansökan, visibilitet på hemsidan och stöd i form av rekommendationsbrev från CID. Nätverkandet är det centrala syftet med organisationen och ordföranden Dr. Raftis har en mångfacetterad bakgrund som han menar är en tillgång i sitt arbete med dansen. Bland annat har han varit verksam som ingenjör, sociologiprofessor och företagsledare. Han har givit ut flera verk om grekisk poesi och dans, men har aldrig själv varit aktiv som dansare eller koreograf:
”Jag har därför lätt för att separera min person från mitt arbete och kan på så sätt lägga mindre tid på inre och yttre konflikter och fokusera på att effektivisera och expandera organisationen till medlemmarnas och dansens fördel. Detta är en av del av mina framgångsfaktorer”, säger Dr. Raftis
Engagemanget för dans går inte att ta miste på under dessa dagar. Gita Sellman håller en välbesökt presentation om global mångfald inom dansen och hon redogör framför allt för sina rika erfarenheter inom utomeuropeisk dans. Det uppstår flera intressanta samtal och en diskussion utmynnar i ett vidgat perspektiv på definitionen av akademisk dans. Själv medverkar jag med en presentation kring min konstnärliga och pedagogiska verksamhet i en svensk kontext. På kongressen finns verkligen många dansaktörer som brinner för dansen och dess potential för människan, men att vi verkar under mycket olika villkor och att dansen kan ha en skiftande funktion i olika kontexter. Någon verkar för att göra dans obligatorisk i grundskolan, en annan beskriver en dansares väg till att bli koreograf, en tredje utvecklar symbolspråk och rörelser från berättartradition, en fjärde förvaltar rituell pilgrimsdans.
Nästa år är det 50-årsjubileum för CID som organisation. Svenska dansaktörer är en stor del av organisationens tidiga historia och det är verkligen värt att uppmärksamma. Skolor är numera ett stort fokus för CID och genom internationella diplom uppmuntras elever världen över att dansa mer! President Dr. Raftis hälsar lärare och skolor välkomna att ansöka.
