Danstidningen nr 4 finns nu på nätet och på papper om om en vecka.

Flyktingdansare från Ukraina samlas i Haag i Holland, där Dutch Center for Ukrainian Dancer har instiftats. 65 av dansarna ingår nu i det nystiftade exilkompniet United Ukrainian Ballet, som precis haft sin första premiär på Giselle. Danstidningens korrespondent, den danska balletkritikern Anne Middelboe Christensen rapporterar från Haag, där hon har följt arbetet med uppsättningen och intervjuat Alexei Ratmansky om balett till hjälp för Ukraina och om hur konstnärer i Ryssland alltid har tjänat makten.
Från Kuopio Dansfestival rapporterar vår korrespondent Gunnlaugur Egilsson om hur festivalen kommit igång igen efter två år av pandemidvala. Kuopio Dansfestival har nu fått en mer utforskande inriktning med kroppsliga installationer som Compagnie 11 med Corps Noir och Livsmedlet/Grus Grus med Invisible Lands eller La Veronal som i Marcos Moraus koreografi Sonoma bjöd på en halsbrytande resa tvärs igenom Luis Buñuels dunkla värld. En utmaning för många festivaler är att få tillbaka danspubliken efter pandemin, men i Kuopio satsar man starkt vidare på föreställningar och workshops.
Biennale Danza i Venedig stängdes aldrig ner under pandemin. Den andra upplagan med Wayne MacGregor som ledare har haft rubriken Boundary-Less. Koreografer som bland annat hämtar näring ur hip hop som Kyle Abraham och Trajal Harrell med sin grund voguing visade sina verk, men också den mångkulturella australiensiska gruppen Marrugeku som gav föreställningen Jurrungu Ngan-ga om Australiens människorättsbrott mot flyktingar och ursprungsbefolkningen.
Från Montpellier Danse rapporterar Vibeke Wern om en tendens till ett närmande mellan musiken och dansen på en festival där många välkända namn var återkommande gäster som Philippe Decouflé, Bouchra Ouizguen och Ohad Naharin. Bland nykomlingarna på festivalen, fanns också namn från Norden, som Homan Sharifi, Pontus Lidberg och Jefta van Dinther.
La Fabrique de la Danse i Paris kompletterar de mer officiella franska kulturinstitutionerna för att på nya sätt stötta och utveckla danskonsten, i brist på formella koreografutbildningar. Michaela Meschke har pratat med flera av konstnärerna på La Fabrique de la Danse.
För cirkuskonsten i Sverige är det viktigt att Cirkus Brazil Jack, en av de tidigare mycket traditionella cirkusarna, sedan ett par år tillbaka numera satsar på cirkus av människor och för människor. Det nya för i år är att konstnärlige ledaren Trolle Rhodin 3 kommit ut som ett stolt och viktigt exempel på flera generationer av romsk kultur i Sverige.

Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter