Yinka Shonibare CBE väver ihop världen
Konstnären Yinka Shonibare CBE finns just nu att uppleva på olika platser i Stockholm. Hans nya skulptur Wind Sculpture in Bronze I kan ses på Djurgården. Dansverket Captured Moments av Joakim Stephenson invigde verket i början av sommaren. Yinka Shonibare CBE skapar konst som är associativt drastisk, humoristisk och pedagogisk i sin speciella form av avkoloniserande berättande som binder ihop nutid, historia, geografi och olika människor i spännande arbetsgemenskap. Danstidningen har pratat med både Yinka Shonibare, koreo-grafen Joakim Stephenson och den konstnärliga ledaren för Prinsessan Estelles Stiftelse Sara Sandström Nilsson.
Av Anna Sörensson
Yinka Shonibare CBE är född i England, uppvuxen i Nigeria och har sedan länge sin bas i London. Han slog igenom på tidigt 2000-tal med sin mångfacetterade konst som verkar i många olika lager. Det har en tydlig estetik, en visuell generositet och en underliggande kritik av institutionerna, den euro-centriska historieberättelsen och ett undersökande av identitetskonstruktioner.
Besökare på Moderna Museet 2004 kunde se hans stora flaskskepp pryda foajén, inspirerad av Regal-skeppet Vasa, med segel i Yinka Shonibares typiska vax-batik. Verket har återinstallerats i maj år, i samband med hans nya skulptur Wind Sculpture in Bronze I och samarbetet med Prinsessan Estelles Kulturstiftelse.
GUSTAV III
Yinka Shonibare blev 2004 nominerad till Turner-priset och var samtidigt i Sverige som inbjuden konstnär på Konstnärsnämndens utbytesprogram, IASPIS.
Under samma period hade han även en utställning på Moderna Museet i Stockholm och gjorde en stor dansproduktion, Un Ballo in Maschera (Maskeradbalen eller A Masked Ball), i samarbete med SVT Drama.
Verket är inspirerat av den maskeradbal på Operan den 16 mars 1792 där Gustav III sårades dödligt, men också av Giuseppe Verdis Opera om samma händelse.
Yinka Shonibare verkar fascineras av det kungliga. Numera titulerar sig Yinka Shonibare CBE, en titel som han fick för två år sedan av brittiska kungahuset då han mottog orden: Commander of the Most Excellent Order of the British Empire.
I år är Yinka Shonibare CBE Sverigeaktuell igen och det gäller inte minst dans.
– Jag är intresserad av en konst-ekonomi; konst som genererar arbete och samarbete med många aktö-rer. En dansföreställning är en produktion som involverar många. Den individuella kroppens rörelse kan ses som en bild av en större rörelse och ljudet av kropparna bildar en helhet.
Så berättar Yinka Shonibare CBE om sitt arbete med dans och konstproduktion på Djurgården i Stockholm där hans nya skulptur invigdes.
FLADDRANDE TYG I BRONS
Det är den tredje skulpturen som hamnar permanent i skulpturparken på Kungliga Djurgården i regi av Prinsessan Estelles Kulturstiftelse. Den bildades på initiativ av Kronprinsessparet 2019 för att ”bidra till ett allmänt ökat intresse för samtidskonst och stärka Sveriges kulturella position i Europa.”
Det är ett ambitiöst initiativ, att gratis visa upp modern skulptur i världsklass och inte undvika kon-troversiella, ovanliga och iögonenfallande verk.
Kulturstiftelsens konstnärliga ledare, Sara Sandström Nilsson, som har sin bakgrund från Galleri An-dersson/Sandström och Umedalens skulpturpark, har tillsammans med stiftelsens konstnärliga råd och styrelse hittills valt ut några mycket intressanta verk, Hoop-La, av amerikanska Alice Aycock, från 2020, och Life Rings av Elmgreen and Dragset, år 2021. Yinka Shonibares Wind Sculpture in Bronze I blir den tredje skulpturen på Djurgåden där den står placerad vid en vacker skogsglänta omgiven av ekar och annan frodig grönska, cirka 50 meter öster om Rosendals trädgård.
SHONIBARE ÖVER HELA STAN
När Yinka Shonibare var i Stockholm senast lyckades han engagera en rad institutioner till samarbeten och ny produktion, så även denna gång, tillsammans med kulturstiftelsen och Sara Sandström Nilsson.
Moderna Museet visar flaskskeppet Vasa Ship. Magasin III visar Shonibares konst i samband med en grupputställning. Pedagogiska program erbjuds på både Tekniska museet och Etnografiska museet.
Handelshögskolan har instiftat ett Shonibare-stipendium. Konstnären själv har dessutom gjort en per-manent omgestaltning av ett av skolans klassrum. Avgångsstudenter vid Konstfacks bildlärarlinje har tagit fram en alternativ audioguide och digital workshop för Wind Sculpture in Bronze I.
RÖRELSER I TID OCH RUM
Wind Sculpture in Bronze I utgör en fortsättning på Shonibares tankar om skepp, rörelse, segel och migration och han ser verket som en gestaltning av vinden själv, och hur vinden bara kan materialiseras genom en form som beskriver dess väsen. Vinden som fyller seglen och driver skeppen framåt, som drivit krigs- och handelsskepp sedan långt tillbaka i tiden. Samma vind driver fortfarande, skepp med migranter världen över.
Skulpturen ser ut som en stor bit fladdrande, lilafärgat tyg med glänsande mönster och detaljer som lyfter från marken, upp mot himlen. Mönstret liknar den vax-batik som Shonibare ofta använder i sin konst, mönster som ofta tolkas som om de kom från Afrika, trots att de ursprungligen är inspirerade av tyger från Indonesien.
Tygerna massproducerades av nederländska handelsmän på 1800-talet som försökte sälja dem i hem-landet. När försäljningen inte gick så bra såldes de vidare till kolonier i Västafrika. På så sätt ses tyger-na, genom den koloniala historieskrivningen som afrikanska. Den här typen av komplexa historiska, ekonomiska och kulturella berättelser återkommer ofta i Yinka Shonibare CBE:s konstnärskap.
DANS TILL SKULPTUREN
Wind Sculpture in Bronze I har inspirerat till ett dansverk koreograferat av Joakim Stephenson, som en hyllning till skulpturen. Initiativet till detta kom från stiftelsens konstnärliga ledare Sara Sandström Nilsson.
– Jag hade en dröm om ett dansverk, en rörelse som kunde ske runt skulpturen. Redan när Prinsessan Estelles Kulturstiftelse ställde ut sex verk av Alice Aycock, 2020, såg jag framför mig hur fint det skulle kunna vara med dans i skulpturparken.
– Den koreograferade rörelsen skulle kunna knyta ihop verken, kanske till och med dansa mellan skulpturplatserna på bron som går över Djurgårdsbrunns kanal. Men så kom Coronan, och det blev inga invigningar, inga publika program och det var först nu jag såg att det skulle kunna hända, så jag kontaktade Yinka Shonibare CBE i hans studio i London och la fram idén och började undersöka möj-ligheterna för ett nytt dansverk i relation till den nya skulpturen.
Yinka Shonibare CBE som redan har koreograferade verk i sitt verksregister var klart intresserad. Hans verk Un Ballo in Maschera inspirerat av mordet på Gustav III spelades in på Ulriksdals Slott 2004.
Samtidigt inspirerades han av andra händelser ur den svenska historien och skapade även konstverket Vasa Ship för Moderna Museet. I Un Ballo in Maschera kan man se dansarna utföra hovdanser i 1700-talsstil koreograferade av Lisa Torun, iklädda tidstypiska dräkter uppsydda i Shonibares vax-batiksmönster.
Filmen som gjordes av SVT-drama var en enormt påkostad produktion med stöd från Moderna Museet och Konstnärsnämnden. SVT gjorde också en K Special om Yinka och arbetet i Stockholm. K-special, Yinkas maskeradbal, kan ses tills 4 januari 2023 på SVT play.
2005 gjorde Yinka ytterligare ett dansverk, Odile and Odette, som också filmades. Två dansöser, en vit och en svart, speglar varandra med stor exakthet när de dansar ett stycke ur Svansjön. Tillsammans med operafilmen Addio del Passato (Farväl till det som varit) av Shonibare från 2011 efter en aria ur Verdis La Traviata.
ATT NÅ VIDARE
Sara Sandström föreslog att även det nya verket skulle dansas av två dansare med olika etnicitet, och naturligtvis i Shonibares numera klassiska batiktyger.
Yinka Shonibare CBE berättar för Danstidningen att han alltid varit intresserad av dans och nämner Pina Bausch som en viktig inspirationskälla. Helst vill Shonibare arbeta med dans i kombination med film för att lättare kunna visa och sprida sin konst.
Filmberättandet har även en tydlig relation till Shonibares fotokonst, i form av serier som ofta är stora, påkostade kostymproduktioner där konstnären själv inte sällan tar plats som kända historiska person-ligheter.
De historiska porträtten blev grunden för hans konstnärliga genombrott under sent 90-tal och tidigt 00-tal. Han påpekar att han hade turen att hamna i precis rätt tid och sammanhang som sina samtida konstnärskollegor Cindy Sherman och Judy Chicago, kända för att dra in det personliga och privata i det allmänna enligt postmodern stil.
ESTETISKT FORMAT BUDSKAP
Wind Sculpture in Bronze I är en skulptur som vid första anblicken är vacker, men som vid ett längre betraktande berör ämnen som migration, förflyttning och etnicitet.
Den typen av balans är något Shonibare ofta återkommer till; det ska vara vackert, visuellt rikt, men också innehålla något mörkt, allvarligt eller viktigt, som ger verket mening.
När Joakim Stephenson fick frågan om han ville skapa ett invigningsverk till skulpturparken tackade han direkt ja, berättar han.
– Jag är alltid intresserad av relationer och mötet med människor när jag arbetar tillsammans med andra.
– Sara Sandström är en lyhörd och inkännande person, hon lyssnar och reflekterar samtidigt som hon verkligen vill någonting. Jag kände att det var goda förutsättningar för ett samarbete.
KONSTNÄRLIGA MÖTEN
Att skapa ett verk utifrån ett konstverk, och på sätt och vis för en annan konstnär var ingen främ-mande idé för Joakim.
Sedan han gick i pension från Kungliga Baletten för sex år sedan har han undervisat, koreograferat och hållit i workshops, för dansare, amatörer och artister. Han har jobbat med alla typer av samarbeten, med samtida koreografer som Alexander Ekman och scenpersonligheter som artisten Loreen. Han rör sig mellan olika konstnärliga möten, det viktigaste är att hitta den mänskliga kontakten.
– Som koreograf är jag inte så intresserad av mig själv, mitt personliga dansspråk eller att jag är den tydliga avsändaren.
– Jag är intresserad av hur dans berör andra människor, hur dansen som språk tar direkt kontakt med den som tittar, och tar med betraktaren till något som känns enkelt att kliva in i, men som kan föra dig bort, vart som helst. Därför ville jag gärna koreografera i modern stil, inte tåspets eller 1700-tal, som kanske är det man närmast tänker på i samband med Shonibares konst. Den moderna dansen har mer av en vardaglighet och igenkänning som jag tyckte var viktig i projektet. Och så ville jag jobba med en kör.
MYTOLOGISK MOTIVKRETS
I Captured Moments (Stundens ögonblick) med nyskriven körmusik av Jonas Bohlin bär de två dansarna, Arina Trostyanetskaya och Brittanie Brown, scenkläder i Shonibare batikmönstrade tyger.
På premiären den 1 juni på Moderna Museet i Stockholm med John Erik Elebys kammarkör får det endast cirka tio minuter långa verket mig att förflyttas, lyftas ut ur Moderna Museets svarta box. Kö-ren påminner om den klassiska antika teaterkören som bär berättandet och historien framåt. Sagorna om Odysseus och färden hem till Ithaka, skeppen som gått över många hav, in och ut ur mytologier.
Jonas Bohlins musik är fylld av rymd och luft utan att bli flyktig, den har melodi och men också inslag av experimentalitet. Dansarna rör sig individuellt men dansar också med varandra. I vissa rörelser ser jag vindens vridningar, i andra ser jag en stark kropp resa sig och sträcka sig uppåt, med en fast blick likt en galjonsfigur.
De virvlar och rör sig, för att sedan bli stilla och hitta koncentrationen i den mänskliga kontakten igen. Och dansarna har hela tiden körens röster i ryggen, de skapar en fantastisk enhet på den lilla scenen.
– När Sara Sandström berättade om vinden så tänkte jag direkt att koreografin skulle börja med den.
– Den var också utgångspunkten för samarbetet med Jonas Bohlin som är en fantastisk kompositör. Han är en intrikat och fin hantverkare som skapade fenomenala energier i stycket.
– Min första intention är att beröra och väcka medmänskligheten hos oss alla, och kanske också en form av nyfikenhet? Jag tänker att det kräver en särskild sensibilitet av mig som koreograf, att skapa en illusion av magi, av att fly verkligheten samtidigt som man bearbetar den. Att besvara olika slags in-tryck och inte ta sig själv på så stort allvar, utan snarare ställa frågan: vad berättar vi med dans?
Några idéer fick ändras under arbetets gång med Captured Moments. Från början ville Joakim Step-henson också koreografera kören, eftersom han är van vid att jobba med körer både på Operan och Dramaten. Den typen av möten tycker han ofta blir lyckosamma, och körsångarna vill gärna röra sig. Men det var lite för ont om tid.
Dessutom fick Saras idé om att dansa utomhus uteslutas, på grund av bristen av en utomhusscen och det oberäkneliga svenska vädret.
Yinka Shonibare CBE deltog i arbetet med Captured Moments via zoom-möten från London. Verkets titel och dansarna Arina Trostyanetskaya och Brittanie Brown var Joakim Stephensons val:
– För att de två är lika men ändå olika.
Från Shonibares studio skickades tygerna till dräkterna som designades av Anna Kjellsdotter till en samtida tolkning av 1700-tal.
Yinka frågade Joakim om han ville skriva ner vad verket handlade om för honom. Den texten blev också utgångspunkt för musiken av Jonas Bohlin. Joakim Stephenson beskriver verket som uppdelat i fyra sektioner om flykt, den inre resan, de tillfälliga hemmen, om möten och om att landa.
– Alla jobbade samtidigt. Det var rikt, invecklat men hela tiden möjligt att utveckla och repetera.
Moderna Museet hade ett konstnärssamtal med Yinka Shonibare CBE i samband med invigningen. På så sätt passade premiären av Captured Moments väl in i sammanhanget. Men verket skulle också ges ett framtida liv. Yinka Shonibare CBE förklarar:
– Det handlade inte om att skapa föreställningar utan om en filmad performance. Så att den också kan ses lättare av fler, och under längre tid överallt.
SAMTID PÅ SLOTTSTEATERN
Filmen Captured Moments är på sätt och vis ett annat verk än föreställningen.
I filmatiseringen av Palle Lindquist på Drottningholms Slottsteater medverkar inte kören på den rela-tivt nedsläckta scenen, som känns övergiven.
Dansarna filmas både var för sig och tillsammans, kamerans öga kommer närmare och ger fina detaljer av kropparnas rörelser som minsta vridning och ibland bara ett andetag.
Kameran understryker också vissa rörelser genom att följa med i dem så att vi både får vara mitt i dan-sen och samtidigt betrakta den på håll.
Scenografin på Drottningholms Slottsteater är utformad precis som den var på 1700-talet och havs-scenografin på scengolvet blir verkligen en påminnelse om havet, och om all tid som gått.
Plötsligt tänker jag på de människor som sökte skydd på en teater i Mariupul vid Svarta Havet när staden attackerades. Dansarna ser så ensamma ut, som de sista av sitt slag i historien.
Med körsångarnas fantastiska röster besjungs de två sista migranterna på jorden, och Jonas Bohlins musik kommer till sin rätt.
Det är vemodigt på samma gång som allt också är vackert med skimrande färger på dräkter och kulis-ser. Det slår an en ton som stämmer med Yinkas Shonibare CBE:s konstnärskap.
Joakim Stephenson fick tänka om när verket skulle filmas på Drottningholms Slottsteater. Han har själv dansat på den historiska scenen och känner väl till förutsättningarna.
– Det är sluttande trägolv, speciell belysning och en massa kulisser. Det är egentligen en process i sig. Men vi hade kort om tid, bara en dag för att spela in, så den största skillnaden var att Palle Lindquist istället blev den jag varit för Yinka Shonibare CBE.
Om Palle förslog ”Jag vill ha en stad som kuliss”, då fick jag säga nej, nej, då blir dansarna folk i lustiga kostymer som dansar på sitt torg, som clowner.
Vi tog istället fram kulisser som föreställer skogen som är mer anonym. En viss klänning fungerade helt plötsligt mycket väl. Verket blev något annat men ändå det samma.
Det är fantastiskt med konstnärskap som inspirerar många. Som slår an något i alla och väcker fanta-sin.
Efter att ha sett skulpturen som satt i gång så många andra konstnär, koreografer, filmare, designer, musiker och sångare tycker jag mig se den rörelse som Yinka Shonibare CBE pratade om när han talade om konst-ekonomi.
Här kan man ta del av Yinka Shonibare CBE:s konst
Yinka Shonibare CBE:s Wind Sculpture in Brons I är en permanent del av den skulpturpark som Prinsessan Estelles Kulturstiftelse bygger upp på Djurgården i Stockholm och finns att se där cirka 50 meter öster om Rosendals trädgård. Via hemsidan www.preks.se meddelas när man kan följa med på gratis guidade visningar.
Filmen Captured Moments i koreografi av Joakim Stephenson och regi av Palle Lindquist visas på Nationalmseum i Stockholm i samband med ett symposium med titeln Yinka Shonibares konstnärskap – global handel, konstsamling-ar och museihistoria den 1/9. Den visas även på Liljevalchs Konsthall till och med 4/9 på Liljevalchs Konsthall tillsammans med ytterligare filmer av Yinka Shonibare CBE, nämligen Odile and Odette samt Addio del passato.
K-Special-dokumentären kallad Yinkas Maskeradbal om Yinka Shonibare CBE och arbetet med Un Ballo in Ma-schera (Maskeradbalen) visas på SVT-Play till och med 4/1 2023.
