Fin balettgala som också borde dansas i Göteborg

När får vi se sådant här i Göteborg igen? Frågan svävade bland de tillresta i publiken på Kungsbacka teater. På programmet stod klassisk balett, numera sällsynt på scenerna i Västsverige – om vi undantar dansskolornas uppvisningar. Men Johanna Björnson och Heléne Friberg, tidigare kollegor från Kungliga baletten vid Operan i Stockholm, samlade nu för andra gången dansare och vänner från flera klassiska kompanier till en balettkväll i Kungsbacka.
Dansgalor blir lätt statiska med nummer efter nummer av ekvilibristisk uppvisning. Men Johanna Björnson, som stod för kompositionen och även en del av koreografin, varvade smart artister med olika stilar till en fin blandning som visade balettens bredd idag. Heléne Friberg som sidekick och konferencier bjöd därtill på lättsamt allmänbildande introduktioner och en lagom portion danshistoria. Snygga projektioner skapade stämningsfulla scenrum.
Visst lever baletten och nog tål den att utvecklas. De sexton numren spände från traditionella och glimrande pas de deux ur Törnrosa och Don Quijote till ett modernt solo, där unga Dalina Bagheri, från årskurs 9 på Svenska balettskolan i Göteborg, övertygande fyllde scenen med expressiv dans. Solot avslutade Björnsons egensinniga version av Svansjön. Fräckt och oortodoxt blandade hon även in ett solo inspirerat av Pavlovas Den döende svanen, vackert framfört i vit tyll av Luiza Lopes.
Björnson och Friberg bjuder in medverkande av hög klass. Balettens linjer strävar uppåt och höga lyft var det gott om. Maria Baranova fullkomligt svävade i händerna på Emilio Pavan i La Méditation de Thaïs. Och Johanna Björnsons egen Ars Moriendi gav Nathalie Nordquist och Jonatan Davidsson ett sinnligt, luftigt flyt.
I de gamla klassiska baletterna är männen mest stöd åt ballerinorna, men får ibland visa upp komplicerade hopp. Det gav galan eleganta prov på, inte bara danske stjärnan Jonathan Chmelensky utan även unge Maxx Bran Pizarro från Svenska balettskolan. Att släppa in unga danselever, inte bara som statister, är en fin och framåtsyftande gest av galans arrangörer.
Trots alla blixtrande nummer ur den äldre repertoaren imponerade de modernare mest. Framför allt Oscar Salomonsson i Mats Eks Och Brahms. Så underbart och lyhört dansat, en verklig bärare av Eks särpräglade koreografi. En modern klassiker.
Vem ger galan plats i Göteborg?

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson