Människans förunderliga livskraft

Kanadensiska Marie Chouinards härliga, humoristiska och kaleidoskopiska Radical Vitality fick sin urpremiär på Venedig Biennalen 2018. Denna veckan kunde man uppleva det härliga idérika och kontrastrika verket på Bellahøj Friluftsscene i Köpenhamn, där det fantastiske Compagnie Marie Chouinard som sista anhalt på en sju veckor lång Europa-turné gästspelade på festivalen CPH Stage. Och det var ett mirakel att själva föreställningen överhuvudtaget kunde genomföras under den sista kvällen. Regnet upphörde endast en timme före föreställningens början och det var bara 16 grader varmt.
I Radical Vitality presenterar den i dag 67-åriga Marie Chouinard en rad solon och duos från de senaste 30-40 åren sammanställda i ett nytt underfundigt kollage.
Den framstående Carol Prieur, som har varit med i Compagnie Marie Chouinard sedan 1995, inleder med ett långt solo, där hon iförd steppskor undersöker ljud och det ljudande ekot när hon sparkar, boxar, gestikulerar och visar upp sina graciösa balettsvan-armar. Men hon demonstrerar också allt från vacklande och tripande gångarter till mer ihållande militant gångstil och cowboy-attityder i det kontrastrika kvinnliga solot som växlar mellan spänning och avspänning, skrik och skratt.
En annan kvinnlig dansare, iförd en vid klänning övertar för en kort stund scenen och dricker ett glas vatten, innan hon i en djup plié kissar i en metallspann och går ut igen. Ett ikoniskt och sensuelt litet solo, som skapades 1980, och som Chouinard själv har liknat vid en haiku-dikt.
Det är närmaste tal om en kärleksattack, när en spänstig kvinnlig dansare i en duo groteskt och komiskt hoppar upp mot en välbyggd manlig dansare, som poserar likt en koppsbyggare. Med ohejdbar energi kysser kvinnan mannans kropp från topp till tå, medan han fullkomligt opåverkad står och säger ”ho ho”.
Kul är också den efterföljande hopp-duon, där en man och en kvinna med härlig ansiktsmimik hoppar på stället vid sidan om varandra, medan de utstöter ljud, som på en och samma gång låter rituella och sexuella. Sexualdriften är självklart också på spel i flera andra inslag där människokroppen har en stark djurisk framtoning.
Bland höjdpunkterna i föreställningen är en duo till Händels aria Lascia ch’io pianga, där den långa Valeria Galluccio i tåspetsskor dansar tillsammans med den lilla Adrian W.S. Batt. Ett kroppsligt absurt pas de deux-par, där hon måste böja ryggen för att få huvudet i höjd med hans. Groteskt bär han sin stora ballerina över skuldrorna, och hopplösheten lyser om hennes vackra ansiktsmimik.
Enormt skojig och elegant är också en akrobatisk duo mellan en man och en kvinna där de två dansarna hela tiden i snabbt växlar mellan gråt och skratt, men aldrig samtidigt befinner sig i samma stämning.
Effektfullt är även Chouinards användning av ansiktsmasker, när hon i olika inslag demonstrerar vitaliteten i olika åldersgrupper. Först i en härlig gruppdans, där åtta dansare av båda könen i svarta dräkter gör entré med fotomasker av gråhåriga äldre damer, som i vild glädje dansar omkring. Senare gör en naken man och kvinde entré iförda uttycksfulla babymasker och intar härliga barnsliga attityder, innan kompaniets totalt 11 dansare slutligen kravlar fram på scenen som jättebebisar. Vilken härlig syn.
Radical Vitality är ett verk, som på alla sätt och vis lever upp till sin titel, och när man lämnar Bellahøj Friluftsscene är alla fyllda av glädje och energi tack vare den mångskiftande dansen av det härliga danskompaniet.

Vibeke Wern