Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 25 juni 2022

Minnen om en mors sjudom och död

2022-06-07

Fakta:

Författare: Helle Helle
Regissör: Instruktion och dramaturgi: Kirsten Dehlholm och Marie Dahl
Musik: Henryk Górecki, Stråkkvartett No. 3, Ljudkomposition: Kristian Hverring
Ensemble: Hotel Pro Forma , Medvirkende: Rosalinde Mynster, Scendesign VERTIGO, Ole Kristensen, Kirsten Dehlholm och Marie Dahl
Plats: Aveny-T Köpenhamn
» https://www.hotelproforma.dk

För den performanceinriktade teatergruppen Hotel Pro Forma är enkelhet ett ofta använt sceniskt grepp, därför verkar det också lämpligt att de nu prövar sina krafter tillsammans med författaren och superminimalisten Helle Helle och hennes roman de (2018). Resultatet är föreställningen I krydset får de ny sofa – och det är en lyckad föreställning. Hotel Pro Forma och Helle Helle är en perfekt match.
I krydset får de ny sofa (I hörnet/korsningen får de en ny soffa) är en sinnlig monolog, som inleder med Helle Helles text. Skådespelaren Rosalinde Mynster ger texten kropp, kött och blod, och hon förmedlar utmärkt vemodet och sorgen som genomströmmar texten. I verket I krydset får de ny sofa ser en ung kvinna tillbaka på sina tonår, när hon tillsammans med sin mor bor i en liten by på landet på den danska ön Lolland. Mor och dotter står varandra nära, medan fadern är helt frånvarande. När författaren går på gymnasiet , blir modern dödligt sjuk och den unga flickan står ensam med sin sorg.
Helle Helle-fans kan vara helt lugna. Föreställningen är mycket texttrogen, inget i författarens knivskarpa och minimalistiska ordbruk har ändrats. Allt överflödigt är bortskuret så att läsaren, eller i det här fallet åskådaren själv får tänka sig det som inte blir sagt. Genom att beskriva de konkreta dagliga göromålen och rutinerna berättas dramat. När orden ljuder: ‘Den tredje april siger hendes mor: ” – Jeg har nok slugt en sten”.(Den tredje april säger hennes mor, jag har nog svalt en sten) (….) ‘I juni kan hendes mor ikke komme igennem sin syltetøjsmad. Hun plejer at spise både den og en med honning og en halv ostemad på toast’ (I juni kan inte hennes mor inta sin syltsmörgås. Hon brukar spisa både den och en med honung och en halv ostbit på en toast), så vet man, att modern är mycket sjuk. För den som känner till Helle Helles romaner, så vet man att i det i denna lakoniska stil eller i det närmaste impressionistiska stil inryms en underfundig humor: ‘Senere går hun over markerne med et blomkålshoved. Farvel til de kinasko. Alle veje fører til veje’(Senare går hon över markerna med ett blomkålshuvud. Ajöss med de kinaskorna. Alla vägar för vidare). Trots den melankoliska och trista stämningen finns det också plats för ett befriande leende.
Rosalind Mynster levererar de korta, men talande sättningarna med en mjuk och sårbar stemma, som är mycket behaglig att lyssna till. Här fins inget teatraliskt. Också verkets scenografi är enkel och nedtonad. 50 tättstående LED-ljusrör utgör scenografin, och via deras designade ljus förmedlas vädret och de omgivningar som huvudpersonen rör sig i: Det platta landskapet och det trummande regnet, stjärnfallen och eftermiddagssolen. När det inte är en hel LED-skærm, men bara lysrör, blir det fragmentariska bilder vi ser, vilket passer perfekt till de minnesfragment, som texten utgör. Samtidig fungerer de lysande rören som en slags irrvägar, där Rosalinde Mynster förvirrat vandrar omkring. Hon har förlorat riktningen och gått vilse. I Rosalinde Mynsters vandring mellan de lysande LED-rören lyser de då och då sporadiskt upp hennes ansikte, i likhet med de minnen som dyker upp bland hennes hågkomster. Det är en slags minnesglimtar. I minnena dyker det också upp en vinande vind över markerna och regnet som trummar på taket och måsarnas skrin över himlen. Dessa igenkännneliga vardagsljud kombineras med sorgsna toner av Henryk Górecki.
I krydset får de ny sofa är en mycket fin föreställning om sjukdom och död – utan att de två begreppen nämns med ett endaste ord. Kirsten Dehlholm och resten av teamet från Hotel Pro Forma har verkligen den rätta känslan för Helle Helles prosa, och som Helle Helle-fan vil jag själv gärna se ännu fler dramatiseringar av hennes historier. Exempelvis romanen BOB, som är den självständiga fortsättningen av de.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser