Både drömlikt och sakligt när Ahmed Matar flyger, studsar och voltar

Parkour är en atletisk tränings- och tävlingsform, ibland kallad freerunning. Sitt namn har den från den franska arméns träning för soldater i att forcera hinder, att ta sig fram ålande, krypande, hoppande oavsett omgivning. Att bemästra höjdskillnader och ha koll på minimala ytor för landning eller grepp kräver kroppskontroll, men också mental superkoncentration.
Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten, har intervjuat Ahmed Matar, palestinsk parkourist som tack vare sina mycket speciella färdigheter lyckades forcera den komplicerade hinderbanan för att erövra ett visum som gjorde att han kunde resa ut från den instängda Gazaremsan i Israel. Intervjun blev text, Örjan Andersson regisserar och koreograferar känsligt Ahmed Matar i rollen som sig själv, och en ensemble av dansare och Dramatenskådespelare som gestaltar Ahmeds familj, alla i lysande rött.
En alldeles vanlig familj, men en instängd familj. Viljan att ta sig ut, att se världen, att hoppa ut och flyga iväg blir till en bild av ett annat slags hopp, det hopp som så många i världen tålmodigt måste odla i väntan på fred och frihet. En vanlig familj i Gaza kunde vara en vanlig familj någon annanstans i världen. Bilden suger också upp känslan av att vara instängd i sin egen familj.
Örjan Andersson låter Ahmed Matar, 26 år gammal numera, göra hisnande hopp från den höga muren på Dramatens Lilla scen. Ahmed får glänsa, så är han också en slags urbild av drömmen om ett fritt liv, som här hanteras både vardagligt och poetiskt luftigt. Två dansare och fyra extra rörliga skådespelare har fått en koreografi som ger dem luft under vingarna, samtidigt som texten flyter som pratbubblor: matrecept, framtidsplaner, inställda projekt, närheten trots allt.
Det är både drömlikt och sakligt; Örjan Andersson svingar ett trollspö över gränsen däremellan. Ahmed Matar stryker snabbt med handen under sina skosulor innan han flyger, studsar, voltar. Allt perfekt? Och ja, han klarar det.

Margareta Sörenson