Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 25 juni 2022

Ballet chanté och ett recept på döden

2022-05-18

Fakta:

Namn: Manualen & De Syv Dødssynder (De sju dödssynderna)
Koreografi: Pontus Lidberg
Författare: Bertolt Brecht
Regissör: Sasha Milavic Davies // Patrick Kinmonth och Pontus Lidberg
Musik: Musik och libretto: Louise Alenius // Kurt Weil
Ensemble: Den Kongelige Opera och Dansk Danseteater, Scenografi och kostymdesign: Marie í Dali (Manualen), Scenografi och kostymdesign: Patrick Kinmonth Lysdesign: Mathias Hersland och Raphael Frisenvænge Solholm
Plats: Det Kongelige Teater, Operaen
» https://kglteater.dk/det-sker/sason-20212022/opera/manualen--de-syv-dodssynder

Kompositionen och librettisten Louise Alenius har aldrig varit rädd för att befatta sig med svåra och mörka ämnen. Hon har skrivit verk som handlar om incest, sjukdom och död, och i sin nyaste opera, Manualen (2022), handlar det om den danske läkaren Svend Lings kontroversiella manual till att utföra aktiv dödshjälp (eutanasi).
På scenen befinner vi oss inne i den döende kroppen, där de kämpande inre organen gestaltas av operasångare. Hjärtat, som sjungs av basen Petri Lindroos, hänger i en lysande bur mitt i scenrummet. Han är omgiven av de andra inre organen – och blodceller, som rör sig runt på gångbroar stigar och dna-strängar, som liknar ihoptvinnade stegar. Signe Asmussen sjunger Lungan och Mathias Monrad Møller sjunger Njuren. Medvetandet sjungs av Elisabeth Jansson, Döden av Sofie Lund Tonnesen, medan kontratenor Morten Grove Frandsen sjunger rollen som Manualen. Med sin höga spetsiga hatt liknar Manualen en gammaldags vis man eller trollgubbe, som går runt mellan de inre organen och dirigerar hjärtslagens gång. I Louise Alenius’ opera upplever man ett 75 minuter långt dödsförlopp med en hård dödskamp, som man känner igen, om man någon gång har suttit vid ett dödsläger och bevittnat till den döendes sista andetag. Det är en mycket barsk, men även känsloladdad resa som Louise Alenius tar sin publik med på. Samtidigt är det vackert, för att den melodiska musiken och sköna sången smyger sig skenheligt omkring den smärte, man upplever i verket i sig och som man kanske också en gång har upplevt vid ett dödsläger.
Redan före premiären har bland andra Etisk Råd kritiserat operaen för att bidra till förhärligande av Svend Lings dödsmanual. Och i programmet till operaen kan man läsa, att Det Kongelige Teater efter råd från hälsovårdsmyndigheter har krävt ord ska ändras i librettot, och att det har skett tvärt emot Louise Alenius vilja. Som librettot och uppsättningen framstår nu, kan undertecknad inte se, att operan på något vis förhärligar eller uppfordrar till aktiv dödshjälp eller assisteret självmord, tvärtemot upplever jag ett angeläget och ytterst gripande verk som behandlar ett svårt men mycket viktigt ämne och därmed bidrar till en aktuell debatt. Samtidigt är det givande och mycket uppfriskande med en opera, som inte bara handlar om kärlekskval, som så många andre operor i den klassiska operarepertoire gör, men tar i tunga och komplexa etiske frågor.
Det handlar på sitt sätt också om döden i Kurt Weill och Bertolt Brechts De sju dödssynderna (1933), ett verk som de två konstnärerna själva genredefinierar som en sjungen ballet chanté. Det er historien om systrarna Anna I och Anna II, men egentligen är det en och samma person som genomgår en rad prövningar och utmaningar
Av sin snåla familj blir Anna ivägsänd för att tjäna pengar i de stora stora amerikanska städerna, så att familen kan bygga ett hus i Louisiana. I jakten på pengar måste Anna lägga alla sine känslor och samvete från sig och hon mister sig själv under tiden. Historien är självklart en satirisk skildring av det kapitalistisk samhället. Vad är man beredd att göra avkall på och att sälja sin integritet för.
Nanna Øland Fabricius (Oh Land) sjunger Anna I, det gör hon utmärkt, men det är dansaren Lukas Hartvig-Møller som Anna II, som stjäl uppmärksamheten på scenen. Oberoende av om han dansar i en jättestor klänning, banankjol eller nätstrumpor lyckas han på ett ypperligt sätt skildra en anpassningsbar kvinna, en lycksökare som använder sin kropp till att ta sig fram i världen på. Som en lättsinnigt levande cabaretsångare flirter han (Anna II) med publiken, som om var han Sally Bowles från Bob Fosses Cabaret.
De övriga åtta dansarna från Dansk Danseteater, som är med i föreställningen, har inte många dansuppdrag det är snarare sång än dans i denna ballet chanté. Men ändå är det Lukas Hartvig-Møllers förförande dans, man bäst minns efter ridåfallet, så genredefinitionen är trots allt inte helt felt.

FAKTA
Den Kongelige Opera og Dansk Danseteater
Det Kongelige Teater, Operaen

Manualen
Musik og libretto: Louise Alenius
Instruktion: Sasha Milavic Davies
Scenografi og kostumedesign: Marie í Dali
Lysdesign: Mathias Hersland

De Syv Dødssynder
Musik: Kurt Weil
Tekst: Bertolt Brecht
Koreografi: Pontus Lidberg
Iscenesættelse: Patrick Kinmonth og Pontus Lidberg
Scenografi og kostumedesign: Patrick Kinmonth
Lysdesign: Mathias Hersland og Raphael Frisenvænge Solholm

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser