Magi och poesi på performancevandring i Roskilde

Kitt Johnson har gjort det igen. Gjort en förtrollande vandringsföreställning, Mellemrum, genom en stads kända och okända gömda och glömda platser. En platsspecifik föreställningsform, som Kitt Johnson lanserade i Köpenhamn i 2008 och siden har skapat i städer över hela världen.
Den här gången går Mellemrums-vandringen genom Roskilde och utgör en del av SWOP, den internationella dansfestival för barn och unga, arrangerad av Aaben Dans, som är en egnsteater (ungefär som en ”länsteater” i Sverige) i Roskilde.
Vi starter vid Roskilde Station, som är Danmarks äldsta existerande stationsbyggnad från 1847. Härifrån går vi över till Gråbrødre Kirkegård, där belgiska Circus Katoen alias Sophie van der Vuurst de Vries och Willem Balduyck med ett stycke ihoprullad gräsmatta gör en skojig liten inledning till deras egentliga performance mot slutet av stadsvandringen. Gråbrødre Kirkegård, där bl.a. den berömda lokala författaren Gustav Wied är begravd, ter sig förunderligt underbar ut med nyutslagna träd, buskar och blommor i det vackraste soligaste väder.
I en sidogata ut till stadens huvudgata, Algade, dyker det plötsligt upp ett väsen ifört tyllklädsel och dansar. Det är den ena delen av danska Two Women Machine Show alias Ida-Elisabeth Larsen och Marie-Louise Stentebjerg, som båda två dyker upp och gör gatuperformance iförda uppfinningsrika gycklarkostymer precis när vi når fram till Peter Brandes gigantiska krukor på Hestetorvet framför stationen.
Kanske det just är krukorna, deras former, färger, utsmyckningar och symboler med liv och död, som har inspirerat både Two Womens Machine Show och kostymdesignerna Kaspersophie. Först dansar de två kvinnorna livligt omkring runt om krukorna till ackompanjemang av trummor innan de fortsätter med att kravla och rulle nere på kaklet och gör djupa andningsljud som om de kom från själens inre.
”Holy shit” utbrister en ung skolelev, som tillfälligtvis råkar komma förbi med sina kamrater och tappade hakan när de överraskas av artisterna. Och ungarna blir som trollbundna och står kvar och tittar på. När artisterna drar iväg följer barnen efter, som om de följde Råttfångaren från Hameln.
Vi andra fortsätter in genom Roskilde Bibliotek och vidare över till Folkeparken, där tre unga performers med kaninmasker dyker upp och försvinner igen. De varslar om ett kommande kanin-performance.
Under ett enormt ljusgrönt bokträd i Folkeparken stannar vi upp och tittar på den finska repartisten Viivi Roihas, som hänger under en gren med kroppen förpuppad i sitt långa rep. Långsamt och graciöst frigör hon huvud och hals från repet och frigör alltmer hela kroppen med sina likt en älva svävande akrobatiska rörelser. I slowmotion kommer hon långsamt ner och nuddar gräset under trädet med sina händer, innan hon elegant rör sig upp igen till utgångspositionen och återigen förpuppar sig i sitt rep. Det är en magisk upplevelse under boken och repkonst av högsta karat.
Precis utanför Folkeparken passerar vi Klosterkilden, där en ung skolflicka har tagit plats med kulörta handklockor och skapar poesi vid källan, varifrån vi till och med ser en glimt av Roskilde Domkirke. Handklockorna är i bokstavligt talat också ett anslag inför ett kommande performance med den fina musikklassen 7M från Østervangsskolen.
I trädgården till gamla Sankt Maria Hospital blir vi bjudna på uppfriskande morötter, innan vi fortsätter vandringen mot Museet for Samtidskunst i det gule palæ bakom Domkyrkan. På vägen dyker först tre skrikande kaniner upp och sen ytterligare sex, tills vi i museiparken får möta en hel flock på 17 kaniner, alias musikklassen från Østervangsskolen, som vackert sjunger ett fint körarrangemang av Carl David af Wirsén ”Det dufter lysegrønt af græs” (En vänlig grönskas rika dräkt). Här pågår också dans till trummor och väldigt enkelt och effektfullt har Thomas Eisenhardt koreograferat hela gruppen av kaniner, som ibland försvinner bakom en häck, dyker upp igen eller vänder ryggen till. Inslaget med musikklassen från Østervangsskolen är på det hela taget ett mycket fint sätt at dra in Roskildes lokalmiljö i Mellemrum.
Knappt har vi lämnat museiparken bakom oss förrän de två artisterna från Circus Katoen kommer springande förbi oss med ett stycke gräsmatta som ännu en påminnelse om det sista performanceinslaget. Det utspelar sig vid sidan av en stor utgrävning (som bl.a. inkluderar arkeologiska fynd från medelåldern) i området mellan Frue Kirkestræde och Hersegade.
Framför en graffitiutsmyckad mur på det byggplats-liknande området får vi nu uppleva de två charmerande artisterna från Circus Katoen göra diverse skojiga och akrobatiska balansnummer där bitar av ihoprullad gräsmatta olika storlekar involveras. De balanserar bl.a. på bordsbockar med gräset på en bräda eller pryder sig med gräset som hatt. Det ser roligt ut, när de med gummisnoddar hivar upp små bitar av gräs från jorden, så att gräsbitarna både liknar jojor och marionetter.
Precis som Circus Katoen under vandringen har dykt upp på olika ställen, drar de också hela tiden runt på platsen vid grafittimuren, där de lekfullt och uppfinnngsrikt slutar med att göra ett litet transportband med små bitar av gräs, som alla vi åskådare erbjuds att få en liten bit av.
Mellemrum är en härlig ögonöppnare och ett fantastiskt sätt att uppleva och lära känna en välkänd stad på ett nytt sätt, både under själva vandringen och när konstnärerna samspelar med stadens rum. Inte minst har bilderna av repartisten Viivi Roihas performance i boken i Folkeparken fastnat på näthinnan från Mellemrum på SWOP 2022.

Vibeke Wern