Danstidningen 2/2022 ute idag
Vår världsscen genomgår en genomgripande förändring. Under kalla kriget hämtades ett begrepp från teaterns värld: en järnridå gick ner och skilde väst från öst. Det ser ut att bli alltmer aktuellt.
När Ryssland släppte ut det djur i buren som kallas krig, vet vi inte alls vart det tar vägen. Många upplever kulturens slut, och tappar all tro på mänskliga värden. Samtidigt har skräcken frammanat en soliadaritet utan motstycke mitt i eländet. Något att ta fasta på för att uppehålla tilltron till en möjlig förändring till det bättre.
Innan kriget bröt ut hölls cirkusfestivalen Cirkusmania i Stockholm och circusbranschen i Norden träffades även för att hålla sin årliga utbudsdag SubCase. Artisterna bjöd på idérika, utopiska sceniska budskap av alla slag, ett överraskande fantasteri som fick oss att släppa tankarna på spänningsläget i världen. Cirkusregissören Olle Strandberg berättar om sitt verk Topos som handlar om tillit, men också om EU-projektet The Sphere för att vidareutveckla sättet att sprida cirkuskonst – en slags spetsforskning inom marknadsföring och kulturfinansiering utbyte av konstnärliga erfarenheter.
Vi får också en rapport från Göteborg där skandinaviska scenkonstnärer som skapar för barn och ungdomar samlades på festivalen Step.
Nu när våren är här, vill vi påminna om att det nu går att resa ut i världen, så varför inte en inspirationsresa till Paris. Vi bjuder på en initierad guide för dansscener och träningsstudios.
Den amerikanska ballerinan Misty Copeland är också bästsäljande författare och har nyligen kommit ut med Black Ballerinas, en bok om föregångare och generationskamrater i en teaterbransch i förändring i rätt riktning. Chanserna att alla talanger tas tillvara har blivit många fler.
Den franske regissören Clément Peretjatko hade just visat sin Majdan Inferno i Kyjiv och Dnipro, och hann knappt komma hem till Paris förrän den ryska invasionen var ett faktum. Peretjatko berättar om sina intryck och vi får veta vad Euromajdan innebär för ukrainarna och varför den attackerande ryska sidan har intresse att förneka den delen av historien.
Redan i förra numret beskrev vi under vilka kval Sergej Prokofjevs tvingades se en av sina mest berömda baletter, Romeo och Julia, korrumperas via sovjetiskt förtryck. Den amerikanske koreografen Mark Morris berättar för Danstidningen om sin uppsättning efter Prokofjevs orginalmanuskrit Romeo & Juliet, On Motifs of Shakespeare, som hittade ut ljuset ur sitt gömsle i ett ryskt arkiv tack vare musikforskaren Simon Morrison.
Ann-Marie Wrange
