Försök att hejda tidens gång

Den Frie Udstillingsbygning på Østerbro i Köpenhamn är i dansvärlden känd för att tillsammans med Dansehallerne presentera de koreografiska utställningarna under rubriken, Close Encounters, där dans, performance och visuell konst förenas.
Nu presenteras även Den Frie Udstillingsbygning tillsammans med Husets Teater under överskriften TOASTER som huvudstadens nya gästspelsscen för kurerad experimenterande scenkonst i spänningsfältet mellan teater, performance och bildkonst under perioden 2021-2025
Som en del av TOASTER har bildkonstnären och regissören Mathias Dyhr och hans multidisciplinära grupp Kunstteater tagit plats i utställningsrummet Minus 2 på källarvåningen på Den Frie med det mång-disciplinära verket Gøglerne (Gycklarna). Det består både av en utställning och en rad episodiska föreställningar, som under vissa dagar kan upplevas live och därefter på video.
Redan på väg nerför trappen till Minus 2 möter man en en dockfigur, som med sitt vita maskerade ansikte sitter på ett trappsteg och stirrar upp mot en. Man får starka associationer till Odin Teatret och deras maskbärande karaktärer när man träder in i utställningsrummet, som befolkas av sex mänskliga figurer med mask som man behöver titta lite närmare på för att se efter om det verkligen rör sig om livlösa dockor eller levande människor bakom maskerna. (Mathias Dyhr har för övrigt varit artist-in-residence hos Odin Teatret i Holstebro.)
Med bågformiga portaler skapade av matbestick och tomma konservburkar upphängda på väggarna godtar man den premiss, man i förväg fått reda på, nämligen att rummet föreställer en restaurant utan mat. (Mina associationer går strax till Monty Pyton och The Cheese Shop-Sketch om ostaffären som saknar ost). Förutom bestick- och konservburksinstallationen kommer den första episoden inte närmare in på restauranttemat, men man kan självklart få associationer till kriser och en utsvulten konstvärld.
Berättelsens första episod fokuserar först och främst på gøglertruppens målsättning som handlar om att få tiden att stanna upp, samt en konflikt om vem ska ta över ledningen av gøglertruppen efter, att ledaren Tvilling, nyligen har gått bort.

”Vi kan ikke gå i stå (Vi får inte stanna upp),” säger den hektiska kvinnofiguren, Ri, alias Christine Gjerulff, som med otåliga rörelser på både händer och fötter efterlyser en ledare.

”Det är våra handlingar, som får tiden att börja röra på sig,” säger Asp (Asbjørn Krogh Nissen), som försöker att få tiden att stanna upp, när han talar med långa avmätta konstpauser mellan varje ord och därmed även sätter kvinnans tålamod på prov.
Den långa Asp, som i det närmaste är säker på att han ska bli den nya ledaren, har en dubbel framtoning i form av sitt eget vitmålade ansikte och med masken ovanpå huvudet som istället blir till hans ansikte mot publiken, när han böjer kroppen framöver. Han kan även transformera sin långa kropp med hjälp av kostymens, mycket långa ärmar.Tenoren Torben Kirkegaard, som sjunger bakom sin mask bestående av en fyrkantig papperspåse (som bland annat ger associationer till en bödelsmask) är den observerande budbäraren, som bl.a. kan berätta om brevväxlingen i en undertryckt kärleksaffär. Asp och Ri avslöjar, att de har ett hemligt förhållande, på den tiden Tvilling levde, eftersom det var förbjudet att bilda par i gøglertruppen.
Den första episoden av Maria Hesselagers textdrama i Mathias Dyhrs regi betonar först och främst teman om tids- och maktförhållanden som sen kan utvecklas vidare i de kommande episoderna. Det är dock tidstemat som är och förblir den röda tråden i maskspelets första fragmenterade episod, som avslutas med att tenoren sjunger ”Kan frygte tiden stikker af som vilde heste” (Jag fruktar att tiden rusar vidare likt vilda hästar).
Tidsbegreppet är naturligtvis ett intressant tema, och corona-perioden har nog fått de flesta människor att bli mer uppmärksamma på fenomenet tid och kanske ser det i nya perspektiv. Den dramaturgiska formen i ”Gøglerne” är emellertid inte speciellt ny eller banbrytande, utan presenterar ett utmärkt och väl fungerande samspel mellan rummets installationer, dockor och levande aktörer.

Andra och tredje episoden kan upplevas i Den Frie Udstillingsbygning under respektive den 18 mars och den 8 april, medan den sista episoden – kanske även den med inspiration från Odin Teatret – består av en en gatuföreställning, som kommer att ges vid Stork-fontänen på Amager Torv i centrala Köpenhamn 29 april.

Vibeke Wern