Kroppar som atomer i laddat spelrum
Fakta:
Namn: IonKoreografi: Koncept och koreografi: Christos Papadopoulos , assisterande koreografer: Katerina Spyropoulou och Ioanna Antonarou
Regissör: Dramaturg Tassos Koukoutas
Musik: Coti K
Ensemble: Dansare: Alexis Tsiamoglou Maria Bregianni Efthymis Moschopoulos Nanti Gogoulou Georgios Kotsifakis Pagona Boulbasakou Tasos Nikas Katerina Liontou, Ljus: Evina Vasilakopoulou, kostymer: Angelos Mentis, Scenografi: Evangelia Therianou.
Plats: Dansens Hus, Oslo
» https://www.dansenshus.com/forestillinger/ions
På Dansens Hus i Oslo den 18-20 Februari gästspelade koreografen Christos Papadopoulos och hans danskompani med verket Ion. Med utgångspunkt i naturen har Papadopoulos skapat ett verk som utforskar den koordinerade rörelsen. Och det är fascinerande.
Föreställningen börjar i mörker. De tio dansarnas rörelser över golvet hörs men syns inte. En lampa på golvet tänds och fötterna som rör sig över scenen blir synbara. En viktig del av scenografin presenteras nu, nämligen talk.
Ett vitt pulver sprids i luften och partiklarna reflekterar ljuset och dansarna blir tydligare. Talken hamnar på golvet och ska komma att spela en viktig roll för koreografin. Scenen blir ljusare och dansarna syns tydligare, de står tillsammans som en klunga, en enda kropp. Scenografin och kostymen är avskalad, dansarna har bar överkropp och det speglar koreografins tematik, hur vi är samma, har samma kroppsliga uppbyggnad, men ändå helt unika i våra individuella former. Papadopoulos är fascinerad av hur det koordinerade och samordnade samtidigt kan innehålla det individuella. Allt detta speglas i koreografins två samexisterande rytmer. Dansarna har en gemensam rytm och en individuell rytm som båda förstärks av musiken. Namnet Ion (på svenska jon) anspelar på en laddad atoms rörelse då den attraherar eller repellerar andra atomer. På samma sätt växlar dansarna mellan att röra sig i en klunga och att sprida ut sig över golvet samtidigt som de ger varandra impulser. Talken hjälper till att skapa en illusion av att dansarna svävar över golvet. Det är förtrollande. Papadopoulos jämför de två rytmerna med en tågresa, en gemensam rytm genom tågets rörelse framåt och en individuell rytm i allt vad tågets passagerare tar sig för. Temat individen och gruppen blir tydlig.
I sitt avskalade verk har Papadopoulos inspirerats av fåglarnas färd över himlen och andra rörelsemönster i naturen. Han skapar ett levande system av dansare, där både enskilda och multipla rytmer och rörelsemönster existerar samtidigt. Det är fascinerande att ta del av och ett universum man inte vill stiga ut ur.
Här finns även Dansens Hus podcastintervju med Christos Papadopoulos www.dansenshus.com/artikkel/dansens-hus-podcarst-episode-5
Fler Recensioner