Jane Austins stora kärleksklassiker i form av fantastiskt fin fysisk teater

”Betty udvikler det kollektive mod” (Betty utvecklar det kollektiva modet) står det med stora bokstäver på Betty Nansens Teatrets hemsida. Även om all teater självklart är resultatet av ett kreativt samarbete, så har Betty Nansen Teatret med sitt dubbla konstnärliga ledarskap Elisa Kragerup och Eva Præstiin vid roret, i samarbete med Bikubenfonden under 2019 sjösatt projektet Betty Udvikler (Betty i utveckling).
Syftet är att skapa tvärkonstnärliga föreställningar som involverar olika konstarter under längre tidsperioder och hålla workshops för att utveckla kollektiva tankar och arbetsprocesser – med den franska filosofen Jacques Rancières ord: estetiska gemenskaper.
Den första föreställning, som har skapats som en del av Betty udvikler var Signe Fabricius mycket framgångsrika uppsättning Bonnie & Clyde i januari 2020. Här ingick såväl balettdansare som streetdansare på scenen i en mycket lyckad blandning av ord, rörelse, dans och musik.
Det allra senaste exemplet som fick premiär i januari 2022, är Anna Balslevs fantastiskt fina fysiska uppsättning av Jane Austins stora kärleksroman Stolthet och fördom från 1813. En begåvad, rörande, skarpskuren och mycket humoristisk fysisk teaterföreställning med väl integrerad koreografi av Sebastian Kloborg och stämningsfull musik av Viktor Dahl, som bland annat inkännande trollar fram sina toner på pianot uppe på scenen.
Jane Austins berättelse om familien Bennets fem ogifta döttrar på landet i Herfordshire i början av 1800-talet är i Sonja Ferdinands och Anna Balslevs eleganta bearbetning för scenen är effektivt fokuserad på det väsentliga. Här finns det till exempel bara tre döttrar, och föräldrarna ser vi överhuvudtaget inte, men hör bara talas om.
Målet för döttrarna är typiskt för romanens tidsperiod att bli gifta, och gärna med rika män. Allta helst bör en av döttrarna giftas med prästen och kusinen Collins, som kommer att ärva familjens går, som döttrarna på grund av deras kön inte har arvsrätt till i dåtidens England. Men andra möjliga manliga kandidater dyker självklart och lyckligtvis också upp. ”Det är dåtidens konventioner, som möter nutida kroppar med heta blickar, bankande hjärtan och sprittande humoristiska beskrivningar av medelklassens sedvänjor och snobberier,” som det mycket sammanfattande står i pressmaterialet.
Förutom pianisten finns det totalt sex vackra unga skådespelerskor på scenen, iförda enkla lätta kostymer, som antyder empiretid. På fötterna har de alla kraftiga sneakers som gör det möjligt för dem att springa uppför och nerför Laura Løwes rutsjebane-scenografi i fiskbensparkett. Den används effektfullt till både skojiga och överraskande entréer. På det hele taget har föreställningen en fysiskt lätta och lekande inslag kring det grundläggande seriösa temat om att inte döma hunden efter håren och att kunna lära sig av sina fel, så att stolthet och fördom inte ställer sig i vägen för kärleken.
Det gör stolthet och fördom annars länge mellan de båda huvudpersonerna, den begåvade, vältaliga och vaksamma Elizabeth Bennet och den arroganta och tafatte, men ändå tilltalande Mr. Darcy, vars kvaliteter inte omedelbart är så lätta att lägga märke till. Den 25-åriga Mathilde Arcel Fock är en lysande talang som den kloka, envisa och stolta Elizabeth inför Ferdinand Falsen Hiis fina uttolkning av den introverte Mr. Darcy. Det är en ren glädje att åhöra deras både skarpa och inkännande dialoger och mycket överraskande, när Mr. Darcy ekvilibristiskt tar sig friheter i streetdance-attityder på rutsjbanan.
Elizabeths godhjärtade storasyster, Jane, måste även gå igenom förskräckligt mycket innan hon får sin hjärtans kära, Mr. Bingly. Nanna Skaarup Voss ger oss en fin och inkännande tolkning av Jane, och Mathias Bøgelunds Mr. Bingly har en underbar mimik. Det är härligt när de två uttrycker sin kärlek via både nysningar och djuriska attityder.
Freja Klint Sandberg förstår precis att ladda rollen som den oregerliga, naiva och giftaslystna tonårs-lillasystern Lydia med den rätta sortens komik, när hon blir helt exalterad av att det kommer ett brev till någon av systrarna. Iförd svart kappa får vi även i korta sekvenser se henne som den rika Lady Catherine de Bourgh, som vill förhindra ett möjligt äktenskap mellan Elizabeth och Mr. Darcy.
Den långbente Simon Kongsted bemästrar på ett övertygande vis att växla mellan rollerna som charlatanen Mr. Wickman med ett listigt smil på läpparna respektive den uppblåsta narren Mr. Collins med en jättelik prästkrage och krampaktigt krumma fingrar.
Herrgårdens stora baler, som fungerar som utställningsfönster och marknadsplats för de unga på utkik efter en passandre äkta man, spelar en viktig roll i Jane Austins roman. Trots de endast sex skådespelarna på Betty Nansen Teaterts scen lyckas Sebastian Kloborg, skapa fina stiliserade sällskapsdanser med gestik och moderna steg, som passer perfekt till Anna Balslevs på en och samma gång klassiska och moderna iscensättning.
Stolthet och fördom är verkligen framstående fysik teater fylld med musikalitet i såväl ord, som rörelser och musik.

Vibeke Wern