Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 april 2024

Gränserna utmanas i drömskt surrealistiskt skruvad föreställning

2022-01-20

Fakta:

Namn: In Cage of Light
Koreografi: Charlotta Öfverholm
Musik: Lauri Antila m.fl.
Ensemble: Charlotta Öfverholm, Jordi Cortes, Lauri Antila, Tobias Hallgren och Magnus Krepper
Plats: Orionteatern, Stockholm
» https://orionteatern.se

På Orionteatern har Charlotta Öfverholm tillsammans med dansaren Jordi Cortes satt upp verket In a cage of light. De två tillsammans med Tobias Hallgren utgör verkets dansare. På scenen ser man också Lauri Antila som står för verkets musik, en annan betydande del av föreställningen.
I de första 20 minuterna befinner vi oss i en hotell-lobby, verket börjar med dansfilmen Checking out av Öfverholm. Här börjar referenserna till de kända låtar som är genomgående i föreställningen, och frasen ”You can check out but you can never leave” från Eagles låt Hotel California upprepas. En kommissarie (spelad av Magnus Krepper) bedriver någon slags dunkel undersökning medan gästerna checkar in och ut. Det är bråk och olika underliga saker sker, allt porträtterat i en blandning av skådespel och dans.
Efter filmens slut får vi fortsätta att följa fyra av karaktärerna på Orionteaterns scen.
Öfverholm sjunger That’s life av Frank Sinatra och lutar sig plötsligt bakåt från en gunga som hänger högt upp i taket. Publiken drar efter andan. Detta utmanande och prövande av gränser fortsätter under föreställningens gång. I duetten mellan Cortes och Öfverholm syns också detta prövande, stundtals av varandra och stundtals av scenens väggar och tak. Föreställningen är fylld av surrealistiska detaljer, som till exempel när kontrabasisten filar naglarna i pauserna mellan sina partier.
Den fjärde väggen bryts med frågor till publiken eller med tankar och funderingar till varandra eller sig själva. Det skapar stundtals en känsla av att gå in och ur en dröm. Att vakna och sedan dras ner i sömnen igen. Det är roligt att dansarna använder sina röster och både sjunger och håller monolog.
En helt svartklädd gestalt följer dansarna genom föreställningen, kanske representerar han den för alla förestående döden. Verket känns skruvat, och ärligt, spralligt och inspirerat. Och samtidigt som det rör vid ämnen som förändring och kanske förfall, så känns Öfverholm så stark och full av någon sorts kraft, kanske är det kämpaglöd.

Felicia Nilsson

Fler Recensioner

Annonser