Magisk klassisk version av Nötknäpparen med New York City Ballet
Danstidningens medarbetare i New York Isabelle Valtchanov hänfördes av den juligaste av alla julbaletter, när hon fick se årets version av Balanchines Nötknäpparen med New York City Ballet. Det en jultradition för alla New York-bor att glädjas över, bland de medverkande är många barn från School of American Ballet. Totalt ingår i uppsättningen 90 dansare, 62 musiker, 40 scenarbetare och mer än 125 barn i två olika lag.
I New York kallas Syrnénfen (även kallad Den Lila fen eller Karamellfen) istället Sugerplum Fairy och andra aktens Konfektstad kallas för The Land of Sweets. Georges Balanchines koreografi från 1954 för New York City Ballet dansas än idag i den tidens originaldekor av Karinska, men originaluppsättningen av Tjajkovskijs Nötknäppare i koreografi av Petipa gavs för första gången i Sankt Petersburg med Marinskijbaletten 1892. Det handlar med andra ord om en riktigt gammal och älskad jultradition som har spritt sig mellan länder och kulturer.
Inget är lika juligt som jultiden i New York, det gäller allt från spektakulära juldekorationer runt om i staden till olika uppsättningar av George Balanchine’s Nötknäpparen. Den välkända baletten Nötknäpparen som handlar om en riktigt fantasifullt julfirande för mer än 100 år sedan sätts förstås upp framför allt i juletid. Många olika balettkompanier sätter upp sin version av Nötknäpparen, och en av New York’s mest populära framförs av New York City Ballet på Lincoln Center.
Det är en av världens främsta balettkompanier, och i fjol fick julbaletten ställas in på grund av pandemin, men just nu går kompaniets så efterlängtade Nötknäpparen att se på David H. Koch Theater i Lincoln Center.
Öppningsscenen med julfesten hemma hos familjen Stahlbaum med Marie, Fritz, Nötknäpparen och Råttkungen bjuder på riktig julstämning. Inte minst för att så många begåvade barn medverkar från olika balettskolor i New York, tillsammans med kompaniets dansare. I första akten får vi följa Marie och hennes kära Nötknäppare, som besegrar den ondskefulle Råttkungen med hela sitt följe av råttor. Här får även publiken se spektakulära sceniska effekter som julgranen som växer sig enormt stor. Det var även kul att få se den stora mångfalden bland de dansande barnen. Annars har det inte alltid har varit särskilt stor mångfald i balettvärlden.
Akt II tar oss till Land of the Sweets. Det är den riktigt trollbindande och förmodligen den mest dansmässigt krävande akten. Den innehåller Sugarplum Fairy’s magiskt hänförande duett med sin kavaljer. Indiana Woodward och Anthony Huxley förde sig graciöst över scenen tillsammans och personkemin passade perfekt för deras roller. Sugarplum Fairy’s solo till Tjajkovskijs berömda melodiska tonspråk har blivit till en signatur för hela verket och är nog det mest kända och tekniskt sett svåraste dansnumret ur Nötknäpparen. Ballerinan Indiana Woodward bjöd verkligen på allt som krävdes för att gestalta Sugarplum Fairy. Solot var minst lika magiskt som duetten med hennes manliga danspartner. Det visades prov på en dansteknik under hela akt II som var enastående – Det var trippla piruetter, höga hopp, musikalitet och en oerhörd ”renhet” i stegen. Helt enkelt mästerligt.
