Strålande altarskåp där dramatenguldet fogar sig.

Rött, vitt, svart. Lysande konturer av en tunnelbanevagn med elva personer som talar om det enklaste och svåraste: livet, döden och allt däremellan. Det är snyggt, stort, enkelt, varmhjärtat och just så krångligt, komplext och udda som det triviala oftast visar sig vara.
Kroppar i ett rum är koreografens spetskompetens. Blicken för hur aktörer eller dansare kan stå, gå, röra sig på en plats är en konst för sig. För LIV DÖD SEX POP är Tove Sahlin koreografisk regissör tillsammans med det team som arbetat med henne på Backa Teater: Malin Holgersson, text, Malin Dahlström, musik, Josefin Hinders, konstnär, ljus. Gruppen står gemensamt för uppsättningen och understryker att den utformats tillsammans med ensemblen. Det är just dessa människors tankar om livet och berättelser vi ser ta form.
Tove Sahlin, som har ett eget danskompani, Shake it Collaborations, har tidigare gjort verk för Backa Teater och arbetat tillsammans med Dramatenchefen Mattias Andersson, då konstnärlig ledare för Backa Teater i Göteborg. I sitt arbete på Dramaten har Mattias Andersson helt stillsamt börjat att vända upp och ner på huset; corona-pausen har fungerat som domkraft. Med regin till ”Den yttersta minuten”, där alla Dramatenskådespelare som ville fick en minut på egen hand, har han visat vad det ärofyllda huset skulle kunna vara. En generös dramatisk bildbank, ett levande kulturarv, en skattkista av sceniskt kunnande. Just så blev de samlade minuterna. Och vem hade gjort den avväpnande enkla och storslagna koreografin som tog ut den stora scenens svängar? Jo, Tove Sahlin.
Denna gång elva aktörer, några Dramaten-rävar, andra dansare, multiartister, tre i rullstol. För tjugo år sedan var Tove Sahlin själv en liten älva i en Dramatenuppsättning av En midsommarnattsdröm av Shakespeare. Gulligt vill jag minnas. Nu är det Marlene Bergqvist som flyger med sin rullstol i linor som en älva i vitt över scenen – så vackert, så befriat. O-gulligt. En tung metafor som fått vingar.
Kostymer i knallrött, vitt eller svart – kärlek, födelse och död. Hamadi Khemiri, som dessutom bemästrar en del nycirkus, är hotfullt sotsvart, elegant – kanske den enda som närmar sig en traditionell roll, Döden. Uppflugen på vagnens tak som en svart korp iakttar han ett spelet om envar.
Huset Dramaten öppnar sig för nya röster just nu, för nya erfarenheter. Om ”Den yttersta minuten” var en lite högtidlig början på en uppknäppning, så är LIV DÖD SEX POP ett muntrare, brantare och i bästa mening mer naivt uppslitande av knapparna. Hulda Lind Jóhannesdóttirs drastiska berättelse om en oväntad hemförlossning stiger bokstavligen till väders i krinolin och sätter punkt för en sällsamt färgrik och tankfull betraktelse.
Och Dramatenguldet fogar sig beskedligt som en ram kring detta strålande altarskåp.

Texten är 10 december publicerad i Expressen.se

Margareta Sörenson