Danstidningen 6-2021 om konsten i skolan
Kanske den börjar krackelera den envetna pluggskolans filosofi om maximering av kunskapsintaget för stillasittande elever.
Tänk om barnen verkligen på djupet lär sig lättare att såväl använda och förstå, som att uttala orden om de får sjunga dem i en melodi? Eller får använda dem i rytmiskt rimmade fraser, som alla våra unga rap-poeter gör.
Ett trigonometriskt matematikproblem kan visualiseras spatialt i dans, precis som när det tecknas som en figur i rymden. Vi greppar lättare problem om det packas in i en berättelse eller illustreras med rytmer och steg, det har mänskligheten känt till i alla tider.
Nu måste vi bevisa att dans och estetik gör nytta, för annars kan inget ändras. Trots den utomordentligt prekära situation som råder, när många elever och även med svenskfödda föräldrar aldrig lär sig räkna, läsa eller formulera sig i skrift ordentligt. Vad är motivet till att eleverna berövas de konturer, accenter och färger som konsterna kan ge dem? Vad tänkte ni egentligen när ni la om skolan till en pluggskola 2011, att den blivit katastrofal vet vi redan, men vi hinner inte vänta. Konsten måste inkluderas i skolans värld.
För, som Ida Sandor, danslärare i Stockholmsförorten Skärholmen säger:
”Jag vill att eleverna ska lära känna sig sig själva via dansen.”
Läs mer om hennes arbete, och om den senaste Dans i Skolan-biennalen i Piteå, och Coda Dansefestival i Oslo, om en annorlunda dansfestival på den danska ön Møn samt om de senaste världspremiärerna på Covent Garden i London och Palais Garnier i Paris.
Ann-Marie Wrange
