I kamp mot tyngdkraften

Om Isaac Newton hade sett det australiensiska nycirkus-kompaniet Gravity and other myths, skulle han kanske också komma i tvivel om riktigheten i sin teori om tyngdkraften. Som publik till kompaniets helt otroliga föreställning A simple Space kommer man i alla fall i tvivel om teorien bara är en gammal myt från 1666 som överlevt sig själv.
Precis som kompaniets namn säger allt om cirkusartisternas formidabla akrobatiska skicklighet, så säger verkets titel A simple Space också allt om utgångspunkten för föreställningen; den försiggår nämligen på en tom kvadrat som är mindre än en boxningsring. På Baltoppens scen, som i förväg inte är särskilt stor, har det således blivit mer plats för publiken, som därmed hamnar mycket tätt inpå de helt osedvanligt skickliga akrobaterna. Ja, några i publiken blir till och med indragna i föreställningen, när de ska ligga på golvet runt om Annalise Moore, som i handstående på en roterande påle balanserer i vackra positioner. Som en stor sjöstjärna ligger de utvalda ur publiken runt om henne, medan hon skickligt gungar som en vattenväxt i strömt vatten. En i publiken får också lov att förgäves vrida runt på en rubriks kub, som Andre Augustus därefter skruvar tillrätta, medan han balanserar på huvudet. En akrobat som använder sig av golvet på alla tänkbara sätt.
Djupt imponerande är det, när de sju akrobaterna balanserar på varandra i tre-manshöjd. De nöjer sig inte med att stå på varandras skuldror, men balanserar också på en fot ovanpå huvudet av undermannen eller mitt i ansiktet på honom. Och när de slänger omkring varandra sker det i flott koreograferade förlopp, när man absolut inte vågar tänka på vad som skulle ske om den koreografiske precisionen felade. ”Falling” ropar akrobaterna och låter sig tillitsfullt falla bakåt – och blir räddade av sina enormt starka kollegor. Föreställningen är så späckad med skräck och wow-effekter, så att man knappt kan tro sina ögon, men däremot förleds att tro, att de många skickliga konsterna är inspelade film-trix. James Bond kan slänga sig i väggen! Helt enastående är också de scenerier, där Lachlan Harper använder sig av sina kollegor som om de var trappor huggna i sten, som han hoppar omkring på. Han klättrar runt på de andra och hoppar från mage till mage, från till rygg utan problem. Men det gör ont att se på, medan artisterna bara ler när de lånar ut sig till den omänskliga akrobatiken.

Förutom den fullständigt halsbrytande samt ytterst precisios- och koncentrationskrävande akrobatiken har de sju cirkusartisterna ytterligare energi att improvisera, skoja med varandra och flörta med publiken. Och i regisserade tävlingar dristar sig artisterna till att göra baklänges-saltomottaler, att snabbast kunna göra en ballonghund, att vara den som längst kan stå på händerna, samtidigt som de peppras med plastbollar som publiken kastar. Dessutom ges en humoristisk hoppreps-stripp, där den, som är sämst på att hålla igång med att hoppa hopprep, måste ta av sig byxorna. Det är för övrigt musikern Nick Martyn, som är en framstående slagverkare, som också slår rytmen på sin kropp, så han får tomatröda märken över hela sig. Således är den nervpirrande och spännande akrobatföreställningen också enormt underhållande och kul.
Vad beträffar fysisk scenkonst, har Baltoppen en helt enastående fin säsong för 2021-22 och A simple Space är vad som hittills varit den absoluta höjdpunkten. Vi i den begeistrade nycirkus-publiken kan till verkligen glädja oss inför vårens föreställningar på Kulturhuset Baltoppen Live i Ballerup då det kommer att visas ännu mer nycirkus.

Torben Kastrup