Starka musikaliska och emotionella uttryck om vår tids melankoli

Två stora sängar med fluffiga täcken, kuddar, filtar och ett rosa gosedjur( i killens säng) på scen, där sover två tonåringar, en tjej och en kille som vaknar upp ur sin trötthet, långsamt, utan kontakt med omgivningen. De försöker ta sig ur sin deppighet genom att börja sjunga ”Welcome to Sadland. a place for us to be, welcome to Sadland, the sickness has come to me”.
Sadland är en poetisk, melankolisk musikal som visas av PotatoPotato i en före detta fabrik i Sofielund, Malmös klassiska arbetarstadsdel. Skådespelarna Johanna Malm och Nils Wetterholm har skrivit sångtexter till musik av Billie Eilish och andra välkända musiker samt även skapat egna musikkompositioner.
Att berätta om unga människors psykiska ohälsa, en ödesfråga i dagens svenska samhälle är det tema som utforskas i Sadland. Ibland mellan lek och allvar, lågmält ,ibland tragikomiskt, där föreställningen gestaltar olika slags känslor och tankar om att ta sig ut detta limbo av uppgivenhet, självförakt, farande genom det emotionella och vidare.
I Sadland finns inget kritiskt förhållningssätt till de passiva och trötta unga i depressivt tillstånd, i stället solidaritet gentemot dem, tankar om gemenskap mot samhällets (ekonomiskt-politiska) krav som en strategi för de ungas skyddslöshet. Denna starka känsla av vanmakt
gestaltas övertygande när de på olika sätt försöker konfrontera sakernas tillstånd, men går vidare, var för sig. Hon rullar in sig i filtar, utmattad, han visar Youtube-klipp som ett sätt att undfly sorgen en stund, för att i längden kunna utforska den.
En angelägen, berörande föreställning med starka musikaliska och emotionella uttryck.

Ingela Brovik