Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 04 december 2021

Dikt, orgel, dans och improvisation

2021-10-31

Fakta:

Namn: För freden ... mot glömskan:
Koreografi: Pia Thörngren
Musik: Jehan Alain, organist Stefan Therstam
Ensemble: Medverkande: Mirja Burlin, Stefan Therstam, Sabine Young Langeland, Bo Westerholm, Dikt, orgel, dans, improvisation Koncept och dikturval: Pia Thörngren, Kostym: Lina Hanno och Eva-Mia Sjöberg
Plats: Göteborgs internationella orgelfestival, Vasakyrkan, Göteborg
» https://www.organacademy.se/oversikt

Under en dryg höstvecka har orgelmusik brusat i Göteborg. 2021 års upplaga av Göteborgs internationella orgelfestival bjöd på ett rikt program där invigningen av den nya orgeln i Konserthuset vid Götaplatsen var en av höjdpunkterna. En annan stämningsfull programpunkt var För freden … mot glömskan, ett möte mellan dikt, orgel, dans och improvisation, som ägde rum i Vasakyrkan en kväll. Sammanhållande för konceptet och den tvådelade programmet var Pia Thörngren. Både temat och spelplatsen manade till reflektion. Även om dans numera hör till aktiviteterna i kyrkorummen, skapade den mäktiga Vasakyrkan en välmotiverad respekt för innehållet i programmet.
Inledningen bestod av diktläsning och improvisationer på orgel och i dans. Skådespelaren Mirja Burlin reciterade dikter av Anna Swir, Miklós Radnóti och Salvatore Quasimodo, som Pia Thörngren hade valt ur antologin Against Forgetting – Twentieth-Century Poetry of Witness.
Mellan dikterna improviserade Stefan Therstam på orgeln och på ett uppbyggt podium dansade Sabine Young Langeland och Bo Westerholm. Dansimprovisationerna gestaltade en man och en kvinna i sköra känslolägen som anknöt till dikternas teman. I enkla, vardagliga kläder och med rörelser i bra närkontakt skapade dansarna en stark förtätning i rummet. Orgeln och dansen gav texterna extra efterklang.
En än mer framträdande roll fick dansen i Trois Danses i koreografi av Pia Thörngren till Jehan Alains orgelmusik. Som upptakt läste Mirja Burlin Triumf att finnas till av Edith Södergran, vilket gav en fin stämning och övergång till Glädje, den första av de tre delarna i Trois Danses. De följande heter Sorg och Strid. I alla tre bygger Pia Thörngrens koreografi på soloformen, men i den sista delen växer dansen ut till en duett.
Rörelserna är distinkta och förankrade i en stil med tydliga rötter i sena 1900-talets fria dansliv. Utan att illustrera bär dansen fram de olika känslor orgelmusiken väcker i Stefan Therstam lyhörda tolkning.
Sabine Young Langeland dansar med en vacker och innerlig enkelhet, hon är som genomlyst av ett inre ljus i Glädje och kombinerar det med effektfullt temperament i avslutande Strid. Bo Westerholm har en mer teatral framtoning i Sorg. Till helheten bidrar Lina Hannos och Eva-Mia Sjöbergs kostymer. Särskilt ger den följsamma ljusblå klänningen Sabine Young Langelands dans ett extra lyft. Westerholm kostym fördjupar istället svärtan.
Jehan Alain var född 1911 och hade en omfattande produktion under sina tio år som kompositör. Han arbetade med Trois Danses när han som 29-årig soldat under Andra världskriget stupade i Samur. Bara några dagar tidigare hade han skickat en kopia på verket till en vän, vilket räddade Trois danses från glömskan

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser